Apples hybris det sämsta som hänt dem

Häromdagen uppdaterade Apple sina kraftfullaste bärbara datorer, Macbook Pro. De är snabbare, har en lite bättre skärm och kan hantera mer internminne. Just ja – de är givetvis svindyra, och givetvis finns det nu ett exklusivt (läs: dyrt) fodral i läder för dessa datorer.

Det ovanstående är precis vad som hände. Det och det faktum att Apples toppmodell av 15-tums Macbook Pro har en supersnabb processor av modell Intel i9 inbyggd som inte klarar mer än några få minuter i högsta fart innan den börjar klocka ner sig för att inte brinna upp. Oops. Apple kommer vana trogen sannolikt hävda att de flesta användare inte maxar ut sin processor timme efter timme utan att den superfina topprestandan är till för att ge olika applikationer lite extra skjuts framåt när de som mest behöver det. Således är den senaste, snabbaste och dyraste versionen av Macbook Pro inte till för utvecklare, videoredigerare och andra målgrupper som arbetar med krävande saker som behöver all prestanda de kan få.

Datorerna har fortfarande i princip samma tangentbord, som jag råkar avsky som pesten, ett tangentbord som i sin tredje iteration tydligen ska både låta mindre och dessutom tåla ett och annat dammkorn innan datorn behöver åka in till Apples serviceverkstad för ett kirurgiskt ingrepp. Man kan ju tycka att Apple skulle vara smartare än så här. De tidigare modellerna av Macbook och Macbook Pro med detta tangentbord har, äntligen, begåvats med en fyra år lång extra garanti just om tangentbordet skulle paja och du inte längre har garanti för att få det reparerat av Apple utan kostnad.

Nu står Apple för grannlåten, men är det nu så att Apple säger att deras bärbara datorer inte ska hålla eller användas längre än fyra år? Det är givetvis inte vad Apple säger, men de signaler de sänder ut till omvärlden är att de, efter ett år av högljudda klagomål, nu kommer hjälpa dig i fyra år (beräknat från inköpsdatumet, det vill säga) med att använda din dator. Efter det får du betala grova pengar för att reparera något som du faktiskt inte borde ha behövt reparera.

Min fråga är då: vem vågar köpa den nya generationen av Macbook Pro? Det är inte enbart tangentborden som krånglar i de här maskinerna sedan gammalt, även om det är det vanligast förekommande problemet. Koppla in eller dra ut ett tillbehör via någon av USB-C-portarna på din dator kan göra att datorn kraschar utan förvarning. Inte så stabilt, får man väl säga.

Jag undrar vem Apple gör produkter för nu för tiden. Att lägga 25000 på en dator, 5000 på en klocka, 5000-10000 på en iPad, 8-12000 kronor på en iPhone, 4000 på en trådlös högtalare… det är dyrt att leva i Apple-land, och även om Apple gång efter annan försäkrar oss att de gör produkter för oss, för de kreativa människorna, de som vill ha mindre strul i sina produkter och de som vill att saker och ting bara fungerar så undrar jag om Apple inte längre förstår vem eller vilka de gör sina produkter för. Alla kan inte bo i Kalifornien, köra elbil och jobba på ett hippt företag med skyhöga löner. Apple uppför sig däremot som att de tror att deras kunder gör det.

Steve Jobs Apple använde Kalifornien som en bas för sitt varumärke, för sin visuella identitet och genom att bolaget under några år efter hans återkomst var en uppstickare, ett bolag med få användare, så kunde man som användare i ett smällkallt Sverige ändå känna en samhörighet med andra som hade en skinande vit iPod eller en PowerBook G4 oavsett var i världen man befann sig. Man var en av dem, en av de som visste bättre och på något sätt så kände man att man hade inte en fot men åtminstone en tånagel i Cupertino även om man aldrig satt sin fot där. Man var helt enkelt en del av någonting speciellt.

Nu är man inte längre en del av någonting (förutom att få använda en Apple-produkt som en statusmarkör). Istället är man en en kund som ska köpa mer och mer Apple-produkter och som i allt större utsträckning ska vävas in i Apples ekosystem med iCloud, Apple Music, Photos och så vidare. Kanske är det inte Apples avsikt, men genom att gång efter annan med designval och prislappar understryka att Apple gör lyxprodukter kan åtminstone jag känna att bolaget inte längre förstår vilka de egentligen är och vad de egentligen står för. Det enda de i mina ögon står för är att tjäna mer och mer pengar.

Apple gör en hel bra saker med sina pengar, givetvis. De satsar på egna datacenter som drivs på 100 procent förnybar energi, de investerar i solcellsfarmer i Kina där föroreningar från bilar, fabriker och elkraftverk är ett hälsoproblem på en skala som skulle få våra på pappret miljöälskande Miljöpartister att få en stroke. Allt detta är jättebra av Apple, men det är nyttigt att komma ihåg var pengarna kommer från. De kommer från oss, och med tanke på hur Apple behandlar oss, sina kunder, vore det klädsamt om bolaget kunde visa lite större ödmjukhet och erkänna när de gjort fel och rätta det snabbt och utan omhävelser.

I år har jag köpt två Apple-produkter. En iPhone X och en iPad (grundmodellen, utan LTE). När min älskade Macbook Pro till slut dör så finner jag det osannolikt att jag kommer vilja köpa en ny Macbook Pro. iMac faller mig verkligen inte i smaken, Mac mini är ett skämt och en ny framtida Mac Pro kommer jag helt enkelt inte ha råd med (om någon nu vågar köpa en med tanke på hur Apple skämt ut sig med den nuvarande “soptunnemodellen”). Apple har, de-facto, förlorat mig som kund. Jag kommer troligtvis aldrig köpa en ny Mac igen. När den dagen kommer då jag måste köpa en ny dator, kanske för att min 2015 års Macbook Pro inte längre orkar med att göra vad den ska eller inte stöds av MacOS vad-det-nu-kommer-heta, så får jag dra vidare. Det blir väl Linux och en PC-laptop istället. Det finns inga andra Apple-produkter jag vill ha, behöver eller villhöver. Det sistnämda var något som var en stark kraft i mitt prylälskande förr – det Apple släppte ville man ha, oavsett om det var något bra eller inte. Basstationer för wifi, tangentbord, möss och skärmar – Apple gjorde grejer som kanske inte alltid var bäst men de var attraktiva i sin enkelhet och hade ofta något smart inbyggt, ljudutgången i Airport Express är ett bra exempel.

Det fanns en sorts humor och finurlighet i deras produkter som inte riktigt finns där längre. Det är som att Apples vilja att göra det där lite speciella efter Steve Jobs bortgång bytts ut mot en mellanmjölksvariant av det samma där deras produkter istället ska tilltala fler snarare än att riskera att stöta bort ett fåtal potentiella kunder i utbyte mot att tilltala de som fattade vad Apple stod för och vad deras produkter tillförde. Då gjorde Apple produkter man inte alltid visste att man ville ha – nu gör Apple produkter man faktiskt kan leva utan. Apple har aldrig varit längre från Think Different än de är nu.

Apples attityd från Jobs-åren där vi skulle vara jävligt glada för att vi fick vara Apple-kunder trots att bolaget hade det extremt motigt några år in på 2000-talet har levt vidare. Nu har de näsan så långt över marken så de skulle inte känna lukten av en brinnande iPhone om de så stod bredvid den, och där näsan är finns också öronen och uppenbarligen hör de inte något vidare heller med tanke på bolagets minst sagt tondöva hantering av sina kunder.

Apple har fått hybris. Apple har blivit allt det som det svor att aldrig bli igen efter John Sculley-eran på 1980- och 90-talet. Med det menar jag inte att de gör för många datormodeller som ingen förstår skillnaden på utan att de skiter i vilka vi, deras kunder, är. Det enda Apple är intresserade av är våra pengar.

Apple behöver en rejäl smäll. En rejäl motgång. De behöver en floppande iPhone, ett ras i datorförsäljningen, att försäljningen på App Store rasar. Något som roterar lite bland cheferna på bolaget och påminner dem om vad Apple står för – det är inte Think Different längre, och även om Apple ofta och gärna rusar mot framtiden och lämnar det förflutna efter sig och bara förväntar sig att vi ska hänga med (det fungerade ju bra under många år) så tror och hoppas jag att Apple får sig en ordentlig påminnelse om vad de borde göra: produkter för oss som helst inte kostar som en mindre bil. Hur Apple har mage att lansera en bärbar dator som börjar på närmare 28 000 kronor och dessutom sälja ett fodral till samma dator för 2400 kronor är ett tydligt tecken på att Apple har förlorat allt vad taktkänsla heter.