Joacim Melin
Pappa, sysadmin, skribent, poddare, chipsentusiast.

BeOS: revolutionen som kom av sig

∞

Efter att ha hÀmtats frÄn Hewlett-Packard startade Jean-Louis Gassée Apples franska verksamhet 1981 till att bli den del av Apple som sÄlde bÀst utanför USA och dessutom sÄlde fler datorer Àn IBM i Frankrike. Apple-chefen John Sculley blev sÄ imponerad av Gassée:s framgÄngar sÄ 1985 hÀmtades den lÀtt excentriske fransmannen över till huvudkontoret i Cupertino för att sedemera ta över Macintosh-divisionen efter Steve Jobs som efter att han kommit pÄ kant med i princip hela företaget placerats i frysboxen och till slut lÀmnat företaget för att starta NeXT.

GassĂ©e visade sig snabbt vara en udda fĂ„gel hos Apple, som under John Sculley hade förvandlats till ett mer affĂ€rsmĂ€ssigt företag dĂ€r cheferna förvĂ€ntades bĂ€ra kostym pĂ„ kontoret, dök GassĂ©e allt som oftast upp i jeans, skinnjacka och med ett örhĂ€nge i ena örat. DĂ€r Jobs förordade en sluten, elegant och minimalistisk Macintosh var GassĂ©es stĂ„ndpunkt raka motsatsen – en Macintosh skulle utstrĂ„la kraft och manlighet för att pĂ„ sĂ„ sĂ€tt gĂ„ hem hos företagskunderna. En Macintosh skulle kunna byggas ut med expansionskort som i en vanlig PC, och om det var en enda sak som GassĂ©e hade gemensamt med Jobs sĂ„ var det hans motstĂ„nd till att licensiera ut MacOS till tredjepartstillverkare av Mac-kompatibla datorer som exempelvis Power Computing. Om man bortser frĂ„n Newton, som var ett projekt som i hemlighet initierades av GassĂ©e, sĂ„ var Macintosh II ett bra exempel pĂ„ en Macintosh som togs fram direkt pĂ„ GassĂ©es instruktioner om hur en Macintosh skulle vara.

1988 hade GassĂ©e Ă€ven tagit över ansvaret för Apples marknadsföring och varje dag nĂ€r hans Datsun (eller Nissan som vi kallar dem hĂ€r i Europa) 280Z med nummerplĂ„ten “OPEN MAC” parkerade utanför Apples huvudkontor vĂ€xte ryktet allt starkare att han var ute efter Sculleys jobb som överkucku pĂ„ ett allt mer krisande Apple. Fiaskot med Apples första bĂ€rbara, eller snarare slĂ€pbara, dator Apple Portable hamnade dock pĂ„ GassĂ©es bord och det dröjde givetvis inte lĂ€nge innan en allt mer paranoid Sculley började dra öronen Ă„t sig. Inte ens en demonstration av en bunt Apple-anstĂ€llda som ville behĂ„lla GassĂ©e, som blivit en riktigt populĂ€r chef med sin avslappnade stil och uttryck som “That makes my nipples hard!”, bevekade Sculley och Apples styrelse som i mitten pĂ„ 1990 sparkade ut GassĂ©e frĂ„n Apple för gott.

“United Technoids Inc”

Gassée hade inga planer pÄ att sitta och rulla tummarna utan i slutet pÄ 1990 startade han företaget Be Inc tillsammans med Steve Sakoman, mannen som utvecklade Newton pÄ order frÄn Gassée och slutade pÄ Apple i princip samtidigt som Gassée innan Newton hade slÀppts till försÀljning. Tillsammans med Gassée började funderingar och planer att formaliseras runt en ny datorplattform, bestÄende av bÄde en ny datorplattform sÄvÀl som ett nytt operativsystem som skulle konkurrera med Commodore:s Amiga som fortfarande var en het multimediadator pÄ den amerikanska marknaden.

GassĂ©es namnförslag för företaget var “United Technoids Inc”, vilket Sakoman inte gillade. IstĂ€llet satte sig Sakoman med ett uppslagsverk och ett par dagar senare hade namnet Be klubbats igenom av de tvĂ„ grundarna. Formellt sett var det GassĂ©e som grundade Be Inc och med kapital frĂ„n ingen annan Ă€n Seymour Cray, grundaren av Cray Computers och en passionerad Macintosh-anvĂ€ndare, i ryggen sĂ„ satte Sakoman tillsammans med Erich Ringewald och Bob Herold, som bĂ„da slutade pĂ„ Apple i slutet pĂ„ 1990, igĂ„ng med de första prototyperna av det som skulle bli företagets kortlivade dator, BeBox. De första prototyperna byggdes pĂ„ AT&T:s Hobbit-processor, samma processor som Sakoman byggde Newton-prototyperna pĂ„. Be hade vid den hĂ€r tidpunkten fortfarande inget kontor utan alla anstĂ€llda i företaget arbetade hemifrĂ„n, allt för att hĂ„lla kostnaderna nere och hĂ„lla projektet sĂ„ hemligt som möjligt.

1991 började Be Inc ta form allt mer. Företaget började utvÀrdera olika operativsystem för att köra pÄ företagets datorplattform dÀr ett operativsystem vid namn Chorus OS kom nÀrmast att bli det operativsytem som Be valde för BeBox, men Sun Microsystems köpte upp Chorus OS och det blev i sin tur grunden till Java OS vilket lÀmnade Be till ett enda val: att utveckla ett eget operativsystem. Och dÀr föddes BeOS.

Katastof och nya möjligheter

Fram till Juli 1994 byggde BeBox pĂ„ tvĂ„ AT&T:s Hobbit-processorer. DĂ„ slog katastrofen till – AT&T beslutade att sluta tillverka Hobbit-processorn och Ă€ven om Be fortfarande var flera mĂ„nader frĂ„n att slĂ€ppa BeBox till marknaden sĂ„ innebar ett byte av arkitektur Ă€ndĂ„ enormt mycket arbete.

Efter att ha utvĂ€rderat Intel:s dĂ„varande alternativ pĂ„ marknaden, 386- och 486-processorn, sĂ„ föll valet pĂ„ PowerPC 603-processorn. Anledningen var enkel – 603:an leverade tillrĂ€ckligt mycket kraft till ett lĂ€gre pris Ă€n vad Intels 386- och 486:or, som i mĂ„ngt och mycket var jĂ€mförbara med 603:an i prestanda, en processor som Apple för övrigt anvĂ€nde i Power Macintosh 5200LC och 6200-modellen av samma produkt. Det fanns dock ett problem med PowerPC 603, och det var att processorn inte var byggd för att köras i en konfiguration dĂ€r fler Ă€n en processor satt i maskinen.

Steve Sakoman och hans mannar löste dock med en kombination av hÄrdvara och mjukvara lösa problemet och lyckades producera en BeBox med dubbla PowerPC 603-processorer. PowerPC 604-processorn hann lanseras pÄ marknaden och var mer anpassad för att köras i en flerprocessorkonfiguration men Be hann aldrig sÀtta en BeBox i produktion med den processormodellen. DÀremot fick Be ordentlig anvÀndning av sina kunskaper om PowerPC nÀr de senare anpassade BeOS för Apples G3- och G4-maskiner. Mer om det litet senare.

One processor per person isn’t enough

I början av 1995 sÄ var lÀget kÀrvt för Be Inc, men Ànnu en gÄng lyckades Gassée rÀdda företaget och arbetet med PowerPC-modellen av BeBox fortsatte. Be valde att sÀtta in vanliga ISA- och PCI-kortplatser i BeBox, frÀmst för att spara pengar och lÄna tekniken frÄn den redan existerande PC-standarden. Namnet BeBox hade i början av 1995 Ànnu inte spikats, utan maskinen kallades internt The Be Machine under en period, vilket ocksÄ syntes i en tidig version av BeOS frÄn 1994. Den första Hobbit-baserade maskinen fick senare smeknamnet Be-1 och den PowerPC-baserade efterföljaren Be-2, men till slut sÄ blev det BeBox som fastnade internt och det blev ocksÄ namnet som Be valde nÀr maskinen skulle marknadsföras.

Utvecklingen av BeOS fortsatte pÄ de Hobbit-baserade maskinerna tills att PowerPC-modellerna var fÀrdiga. Tack vare att operativsystem och applikationer relativt enkelt kunde kompileras om sÄ gick plattformsbytet riktigt smidigt. Ytterligare utvecklare anstÀlldes och en av dem var Brad Taylor som snabbt blev vÀldigt populÀr bland de andra utvecklarna dÄ han styrde upp en TCP/IP-stack för BeOS och porterade över FTP-programmet till operativsystemet, vilket gjorde att utvecklarna nu slapp dela filer med varandra via disketter.

I slutet pĂ„ 1995 var det dags att lansera BeBox. Med sloganen “One processor per person isn’t enough” fick man in en bredsida vĂ€rd namnet pĂ„ bĂ„de Wintel-plattformen och Macintosh som bĂ„da kĂ€mpade med att fungera vettigt med flera processorer under motorhuven. Varken Windows 95 eller MacOS var byggt för att hantera SMP (Symmetric Multi Processing) utan i fallet Windows 95 var det bara att glömma. Windows NT 4 stödde SMP men det krĂ€vdes ordentliga fulhack pĂ„ hĂ„rdvarunivĂ„ för att det skulle fungera bortom fyra processorer (Unisys hade pĂ„ den hĂ€r tiden en PC-server med Ă„tta processorer, men eftersom bussen som processorerna kommunicerade över var sĂ„ lĂ„ngsam fick de processorer som satt lĂ€ngs ut pĂ„ bussen vĂ€ldigt sĂ€llan nĂ„got att göra) och det var först i och med Windows 2000, lanserat fem Ă„r efter BeBox och BeOS, som SMP faktiskt började fungera ordentligt. Under MacOS fanns det i sig inget direkt stöd för SMP, utan applikationerna mĂ„ste vara specialskrivna för att stödja det. Photoshop var ett exempel pĂ„ en sĂ„dan applikation som fick skrivas om för att det skulle fungera.
Lanseringen av BeBox skulle ske pĂ„ Agenda ‘95, en mĂ€ssa för tungviktare i IT-industrin. GassĂ©e hade motvilligt gĂ„tt med pĂ„ lanseringen, mycket tack vare att Be Ă„ter behövde mer pengar och hans oro visade sig senare vara obefogad. För andra gĂ„ngen i Agendas historia fick en produkt stĂ„ende ovationer frĂ„n sin publik, och den produkten var BeBox. Trots att BeOS kraschade lite dĂ„ och dĂ„ under demonstrationen och efter det började förhandlingar med numera mer intresserade investerare Be hann leverera över 100 BeBox-maskiner till slutkunder. Som kronan pĂ„ verket etablerades newsgruppen comp.sys.be i slutet pĂ„ December.

I April 1996 fick Be Àntligen in 14 miljoner dollar i investeringskapital och bolaget kunde Äteruppta tillverkningen av BeBox, som tillfÀlligt fick stoppas för att bolaget inte kunde betala sina underleverantörer. Be lyckades ocksÄ skriva kontrakt med en annan underleverantör som nu tillverkade och paketerade maskinerna pÄ plats, istÀllet för som tidigare dÀr personalen pÄ Be sjÀlva fick montera ihop maskinerna sjÀlva. Initialt gick det dock inget vidare med kvaliteten pÄ maskinerna och Be fick anstÀlla en person som enbart hanterade problemet.

Bee Ohh Ess

BeOS hade Ànnu inte fÄtt sitt namn men efter en tÀvling fick allmÀnheten komma med förslag och The Be Operating System, Be OS, blev det vinnande förslaget vilket spikades i början av 1996. I Augusti samma Är uppgraderades BeBox till dubbla 133Mhz PowerPC 603e, alltsÄ samma hÄrdvara som den tidigare modellen men dÀr processorerna skrÀmts upp frÄn 66 Megahertz. Detta blev ocksÄ den enda uppgraderingen av BeBox, trots att Be lovade en framtida version med fyra processorer.

Hur kunde dÄ Be lova detta, i synnerhet med tanke pÄ vilka problem Wintel-plattformen och Macintosh hade med flera processorer? BeOS var byggt frÄn början för att hantera flera processorer och digitala mediafiler, och eftersom att Be sjÀlva stod för hÄrdvaran kunde de ocksÄ sjÀlva skapa de förutsÀttningar som krÀvdes för att detta skulle fungera bra. Kombinationen BeBox och BeOS skrÀmde inte helt överraskande slag pÄ konkurrenterna, frÀmst Microsoft, som började slipa knivarna lite försiktigt och bestÀmde sig för att hÄlla koll pÄ vad Be pysslade med. Apple gjorde det ocksÄ, men av en annan anledning som vi snart Äterkommer till.

1997 lades tillverkningen av BeBox ned. Precis som med Steve Jobs företag NeXT sĂ„ var inte hĂ„rdvara vĂ€gen till framgĂ„ng, dĂ„ Wintel-dominansen var alldeles för stark. Än sĂ„ lĂ€nge hade Macintosh och MacOS inte rĂ€knats ut utan ansĂ„gs vara en konkurrenskraftig plattform varför Be bestĂ€mde sig för att portera BeOS till Macintosh.

Givetvis fanns det en baktanke med detta. Jean-Louis Gassée hade fram tills att Apples köp av NeXT offentligjorts förhandlat med Apple om att de skulle köpa Be och anvÀnda Be OS som sitt nÀsta operativsystem för Macintosh, nÄgot Apple var i desperat behov av efter det ena misslyckade försöket efter det andra att sjÀlva ta fram en ersÀttare till det nu förÄldrade Mac OS. Gassée spelade högt och krÀvde 200 miljoner dollar för sitt bolag och för Be OS, som vid den hÀr tidpunkten knappast kunde kallas ett fÀrdigt operativsystem. Apple bjöd 125 miljoner dollar och hade Gassée tagit det budet hade sÄ otroligt mycket mer kunnat se annorlunda ut idag, bÄde nÀr det gÀller vad vi kör pÄ vÄra Mac-datorer och givetvis ocksÄ iOS, iPhone, iPad och sÄ vidare.

Apple vĂ€nde sig istĂ€llet till Steve Jobs och gjorde affĂ€r – 429 miljoner dollar senare hade NeXT sĂ„lts till Apple och NeXTSTEP blev det operativsystem som Apple skulle bygga sin framtid pĂ„.

Kalldusch

Att detta blev nÄgot av en kalldusch för Jean-Louis Gassée, som knappast var en nÀra vÀn till Steve Jobs (Gassée var bidragande till att Jobs fick sparken frÄn Apple 1985) kan knappast betonas starkt nog. Att Jobs skulle fÄ sin hÀmnd mot Gassée visste den energiske fransmannen inte Ànnu.

NÀr Apple precis fÄtt tillbaka Steve Jobs som konsult till VD och styrelse efter att Apple köpte NeXT, tillÀt Apple Àn sÄ lÀnge tredjepartstillverkare att tillverka och sÀlja egna Macintosh-kloner pÄ licens. Dessa maskiner var frÀmst de maskiner som Be och Gassée fokuserade pÄ för BeOS. Ett avtal skrevs med Power Computing, den mest framgÄngsrika klontillverkaren som skickade med en installationsskiva med BeOS med varje sÄld maskin. Allt eftersom försÀljningen av Mac-klonerna ökade sÄ gjorde ocksÄ antalet anvÀndare och utvecklare för Be OS och under 1997 ökade utvecklingstakten för operativsystemet av det nu 55 man starka Be. Preview Release 2 slÀpptes i Oktober samma Är och nÀr kalendern visade 1998 sÄ drÀmde Be till med nÀsta chock: Version 3 av BeOS skulle nu stödja Intel-plattformen.

Detta var ett svar pÄ att Apple efter att Jobs i mitten pÄ 1997 fÄtt Gil Amelio sparkad som VD och styrelseordförande satte P för licensprogrammet, som nu hade vÀxt till drygt 150 000 sÄlda klon-mac:ar per Är, vilket var tillrÀckligt för att krisdrabbade Apple skulle mÀrka av det i sin egna försÀljningsstatistik. Vidare ströp Apple tillgÄng till den dokumentation av nya Macintosh-modeller som Be behövde för att anpassa BeOS till dem, varför det blev allt svÄrare för Gassées mannar att leverera till Mac-anvÀndarna. Budskapet frÄn Cupertino var glasklart: vÄra datorer, vÄrt operativsystem.

HÄrdvarustödet för Intel-plattformen var till en början begrÀnsat FÄ ljudkort och grafikkort stöddes, och de enda nÀtverkskort som fungerade var antingen den ökÀnda NE2000-standarden (vilket innefattade en rad olika kort av varierande kvalitet) eller det rÄstabila 3Com 3C509, ett nÀrmast legendariskt nÀtverkskort för ISA-standarden som för övrigt ocksÄ NeXTSTEP 3.3 för Intel stödde.

NÀr Be nu hade en till synes öppen och fri plattform att utveckla för sÄ stampade man gasen i botten och antalet utvecklare och applikationer ökade markant, och antalet anvÀndare lÀt inte vÀnta pÄ sig. Men det stora genombrottet lÀt ÀndÄ vÀnta pÄ sig och nÀr Be började prata samarbete med den japanska PC-tillverkaren Hitachi om att sÀlja deras PC-datorer med BeOS förinstallerat sÄ visade Hitachi först intresse men avböjde sedan plötsligt.

Flera andra stora tillverkare av datorer uppvisade samma beteende och inte helt överraskande lÄg Microsoft bakom pÄtryckningarna, precis som de gjorde nÀr exempelvis Dell ville börja sÀlja PC-datorer med Linux förinstallerat. I Juni 1999 slÀpptes BeOS version 4.5 för bÄde Power PC och x86-plattformen. Stödet för Power PC-plattformen var numera begrÀnsat ett par nyare PowerBook-modeller och Àldre Macintosh- och Power Computing-modeller. x86-sidan fungerade det mesta med numera och undertecknad minns fortfarande chocken som flera ÄskÄdare uppvisade nÀr BeOS demonstrerades pÄ en ganska normal 486-baserad PC med Ätta megabyte internminne.

Flera animerade fönster samtidigt, ett filmklipp spelades upp och 7-8 MP3-lÄtar kunde spelas samtidigt utan att nÄgot hackade eller hÀngde sig och det fanns bokstavligen talat inget operativsystem för varken Macintosh eller x86-maskinerna som klarade av detta (det skulle dröja tills Mac OS X ens var i nÀrheten) och det började allt mer gÄ upp för omvÀrlden att BeOS var ett operativsystem som var utvecklat helt med digital media i fokus.

Microsoft var inte dummare Àn att de förstod att digitala media och dess koppling till Internet var framtiden och drog nu Ät tumskruvarna ordentligt pÄ alla PC-tillverkare som ville inkludera Windows pÄ sina datorer och fick dem att vÀnda BeOS i ryggen. VÀgen till att snabbt fÄ ut BeOS till allmÀnheten var nu stÀngd. NÀsta version, 5.0, slÀpptes i tvÄ varianter, en gratis nedbantad version som gjorde tillgÀnglig för alla via Internet, och en Pro-version dÀr allt godis ingick. Om nÄgon trodde att BeOS var en död plattform dagen innan version 5 lades upp av Be för nedladdning sÄ trodde de annorlunda ett dygn senare. Och tvÄ och tre dygn senare ocksÄ. Intresset var sÄ enormt frÄn allmÀnheten sÄ Be:s egna webbserver krashade totalt. Varje ny webbsajt som tillhandahöll BeOS 5 Personal Edition, som gratisvarianten hette, fick omedelbart sÄ mycket tryck pÄ sig sÄ servern gick pÄ knÀna direkt.
Detta var dock inte nog. Be fokuserade nu pĂ„ att fĂ„ in pengar, snabbt, och levererade en omhackad version av BeOS till Sony och deras eVilla, en internetdator som lades ned efter tre mĂ„nader pĂ„ marknaden. NĂ€r ingen annan utvĂ€g fanns sĂ„ fick Be i slutet pĂ„ 2001 finna sig i att sĂ€lja alla sina rĂ€ttigheter till Palm för 11 miljoner dollar. Året efterĂ„t stĂ€mde Be Microsoft för att de missbrukat sin stĂ€llning och dessutom saboterat Be:s börsintroduktion. Det hela gjordes upp utanför domstol dĂ€r Be fick 23,2 miljoner av Microsoft som plĂ„ster pĂ„ sĂ„ren.

Arvet efter BeOS

NÀr Be sÄlde av sina rÀttigheter till Palm sÄ ingick givetvis kÀllkoden till BeOS. Palm anvÀnde delar av kÀllkoden frÄn BeOS till Palm OS Cobalt, efterföljaren till Palm OS, dÀr Palm bland annat drog nytta av flerprogramskörning, minnesskydd och en modern hantering av multimedia frÄn BeOS.

Det fanns betaversioner av BeOS som lÀckte ut pÄ Internet efter att Palm gjort affÀr med Be och i dessa betor finns det spÄr av förbÀttringar av nÀtverksstacken i form av nya BeOS Network Environment (Bone), som verkligen behövde ses över, och förbÀttringar i det grafiska grÀnssnittet.

BeOS levde dock vidare i ett antal andra produkter. Rolands videoredigerare Edirol DV-7, Tascams digitala inspelningslösning SX-1, iZ Technologys hÄrddiskbaserade inspelningslösningar RADAR24 och Radar V och flera andra innehÄller mer eller mindre modifierade versioner av BeOS 5, och gemensamt för dem alla Àr att de hanterar digitala medier, bild eller ljud.

HaikuOS Àr ett projekt baserat pÄ öppen kÀllkod som helt bygger pÄ att skapa en fri, laglig och modern version av BeOS och arbetet flyter fortfarande pÄ riktigt bra och rekommenderas varmt om du vill uppleva hur BeOS var att anvÀnda.

Det fanns ocksÄ ett företag som försökte sko sig pÄ BeOS pÄ ett mindre lagligt sÀtt. Tyska YellowTAB lanserade ZETA, ett kommersiellt operativsystem baserat pÄ BeOS 5.1. NÀr jag sprang pÄ YellowTAB första gÄngen sÄ var det pÄ CeBIT-mÀssan dÀr de dyrt och heligt lovade att jag skulle fÄ en testversion att testa i Datormagzin dÀr jag dÄ arbetade som testredaktör.

Det dröjde över ett halvÄr tills en CD levererades med ZETA och det visade sig ganska direkt att detta var BeOS rakt av fast YellowTAB hade bytt ut nÄgra logotyper och lite namn hÀr och var och försökt portera ett antal drivrutiner för grafikkort och ljudkort frÄn Linux. Vad vÀrre var sÄ byggde denna release pÄ den stulna kÀllkoden av den kommande versionen av BeOS, version 6, som i bÀsta fall var att betrakta som en alphaversion och buggarna var dÀrför Ätskilliga. YellowTAB tog duktigt betalt för ZETA och var dÀremot inte sÀrskilt duktiga pÄ att prata om hur det lÄg till med rÀttigheterna runt kÀllkoden. Access Co, som köpte PalmSource och dÀrmed Àger rÀttigheterna till BeOS, meddelade senare att YellowTAB inte hade nÄgra rÀttigheter att sÀlja Zeta och produkten försvann frÄn marknaden tillsammans med företaget bakom den. Lika bra sÄ.

Vilket arv lÀmnar dÄ BeOS? FörvÄnansvÀrt lite om man inte tittar lite mer pÄ djupet.

Apple har med Mac OS X satt agendan för hur ett modernt grafiskt grÀnssnitt ska se ut och Microsoft gör sitt bÀsta för att hÀnga med. Det enda man egentligen kan tillskriva BeOS Àr att operativsystemet drev fram stöd för flera processorer och en effektivare hantering av digitala medier hos bÄde Windows och Mac OS X. Och det rÀcker gott för mig.



Datortidningarna som försvann

∞

VIC-rapport, Hemdatornytt, Datorhobby, Atarimagazin, PET-Nyheterna, Åtta bitar, Soft, Joystick... listan kan göras vĂ€ldigt lĂ„ng, och dĂ„ har vi endast inkluderat nĂ„gra av de tidningar som vĂ€nde sig till hemdatoranvĂ€ndarna.

80-och 90-talets datorpress var minst sagt diversifierad. Stora förlag som exempelvis Bonnier höll sig borta frĂ„n denna marknad – skulle det investeras pengar i en datortidning var det istĂ€llet mot företagen man ville rikta sig och dĂ€r platsade varken Commodore 64 eller Atari ST. NĂ€r startades dĂ„ den första svenska datortidningen? Intressant nog var det ett förlag Ă€gt av Bonnier, Fackpressförlaget AB, som 1965 startade tidningen Modern datateknik under ledning av Carl-Adam Nycop. Om namnet lĂ„ter bekant var han en tidningsman av klassiska mĂ„tt som bland annat grundade kvĂ€llstidningen Expressen Ă„r 1944. Modern datateknik fĂ„r anses vara den första svenska datortidningen och gavs ut i tio Ă„r fram till 1975. TvĂ„a pĂ„ marknaden var tidningen Datornytt som gavs ut mellan 1977 och 1991, och i övrigt fanns det inte mycket till datorpress att tala om i Sverige pĂ„ 70-talet. Kommande Ă„rtionde tog det fart pĂ„ allvar med en rad tidningar. under senare delen av 80-talet och i princip hela 90-talet var International Data Group, IDG, den dominerande utgivaren av IT-relaterad press i Sverige och det förlaget tog inte i hemdatorer med tĂ„ng varför det fanns gott om utrymme för andra spelare att ta för sig av marknaden.

FrÄn VIC-News till VIC-Rapport

Utgivningen av hemdatorrelaterade tidningar började sĂ„ smĂ„tt ta fart 1983. Först ut var VIC-news som gavs ut av ett förlag vid namn VIC-klubben, som hĂ€ndelsevis satt i Askim, precis som Handic som dĂ„ satt pĂ„ argenturen för Commodores VIC-20 och Commodore 64-datorer. VIC-News, som hade en upplaga pĂ„ 20000 exemplar per utgĂ„va, hade stora planer för att engagera lĂ€sekretsen –lĂ€sarna uppmanades att starta lokalföreningar runt om i landet som skulle anslutas till moderklubben för Sverige. Hur det gick med den saken lĂ„ter vi vara osagt. Utgivningen av VIC-News pĂ„gick fram till början av 1983 dĂ„ tidningen bytte namn till VIC-nytt, men det namnet behölls endast ett nummer dĂ„ den till nummer tvĂ„ frĂ„n 1983 hade bytt namn till VIC-Rapport och bytt Ă€gare.

Ett dotterbolag till Handic, Handic press, hade övertagit utgivningen. De stod för utgivningen av VIC-rapport tidningen frĂ„n 1983 till 1985, ungefĂ€r samtidigt som att Handic förlorade argenturen för Commodores produkter till Commodores egna svenska bolag. Nummer tvĂ„ frĂ„n 1985 var det sista som gavs ut av VIC-rapport – tidningen gick i graven för att snart Ă„teruppstĂ„ fast under namnet Commodore rapport och gavs under 1986 ut av förlaget Datorpress AB, ett bolag i VĂ€xjö. Tre nummer blev det, och dĂ€refter var dess saga all. VĂ€rt att notera Ă€r att tidningen bytte logotype efter det första numret och de tvĂ„ sista numren hade bland annat med Commodores logotype pĂ„ omslaget.

Allt om hemdatorer lanserades Àven den 1983, och som tidning betraktat mÄste man verkligen tillstÄ att den hade ett ambitiöst namn, men mycket av ambitionen fungerade faktiskt. Precis som med en senare titel, Hemdatornytt, skrev Allt om hemdatorer om en stor mÀngd hemdatorer dÀr en del mÀrken och modell knappt sÄldes i Sverige. Bland annonserna fanns ocksÄ en bunt modeller som kanske sÄlde bra i utlandet men i Sverige fick de aldrig nÄgot fotfÀste. Vem minns exempelvis M5 Creative Computer (Àven kallad Sord), Oric, Microbee 32, Dragon 32, Micro Professor II, Color Genie, med flera. Intressant nog fanns det dÄ och dÄ annonser för datorer som tidningen samtidigt skrev artiklar om... man kan tÀnka, tycka och tro precis vad man vill om det. I nummer 2-3 frÄn 1985 lanserades det en Basickurs och tidningen var ocksÄ till stora delar fylld med allehanda programlistningar. Det blev ocksÄ det sista numret av tidningen som dÀrefter försvann spÄrlöst. Under delar av 1984 medföljde ocksÄ en specialtidning kallad Commodore Computing International, CCI, med som en inhÀftad bilaga till Allt om hemdatorer. Inget annat datormÀrke fick denna specialbehandling.

Med Allt om hemdatorer och Commodore rapport i graven sĂ„ var det ganska dĂ„ligt med hemdatortidningar i Sverige under 1985. Året efterĂ„t hĂ€nde det dĂ€remot saker och ting.

Ulf Selstam och Christer Rindeblad

Under vintern 1986 kom det första numret av tidningen Svenska Hemdator Hacking. TvĂ„ Ă„r tidigare hade Ulf Selstam, som dĂ„ jobbade natt inom vĂ„rden, skaffat sig en ZX Spectrum 48K för att ha nĂ„got att syssla med pĂ„ nĂ€tterna. Selstam kĂ€nde att de datortidningar som fanns dĂ„ var alldeles för avancerade för den kunskapsnivĂ„ han befann sig pĂ„. SĂ„ han kavlade upp Ă€rmarna och satte igĂ„ng att skapa den tidning han ville ha. Precis som Datormagazin i sina tidiga dagar skapades Svenska Hemdatorhacking med ytterst begrĂ€nsade resurser – Selstam skrev de första numren pĂ„ sin ZX Spectrum 48K och printade sedan ut dem pĂ„ en termoskrivare pĂ„ textremsor. Dessa remsor skickades i sin tur vidare till ett sĂ€tteri som monterades pĂ„ montageark, fotograferades och förvandlades till tryckplĂ„tar som skickades till tryckeriet. Tidningen kostade 16:90 kronor om man köpte den i butik.

Vill du lÀsa resten av artikeln? Den finns i Datormagazin Retro #4 som kan bestÀllas hÀr!



Fidonet.io gÄr i graven

∞

Efter ett par Är med att driva en rad olika gratistjÀnster för att frÀmja den öppna webben har jag bestÀmt mig för att Fidonet.io kommer gÄ i graven. Redan nu har jag antingen lagt ner tjÀnster (som exempelvis Peertube och Matrix) eller flyttat dem till en annan domÀn (runstop.org, dÀr Mastodon och FTP finns).

Förklaringen till detta Àr ganska enkel: jag har inte tid, jag har inte ork och jag har ledsnat pÄ att betala över 400 kronor per Är för ett domÀnnamn. Ett vÀldigt frÀckt, snyggt domÀnnamn, men Àndock ett domÀnnamn. Den nya domÀnen, runstop.org, kostar drygt en hundring per Är via Cloudflares registreringstjÀnst - betydligt mer humant.

Det Àr, som alla givetvis förstÄr (sÄ ocksÄ jag efter tag, minsann), enkelt att sÀtta upp och sjösÀtta olika tjÀnster. Det Àr inte det som Àr problemet, utan det Àr moderering och underhÄll som Àr problemet. NÄgon registrerar sig pÄ Peertube-servern mitt i natten och slangar upp hundratals lÄtar som Àr upphovsrÀttsskyddade med motiveringen att de Àr "fans och köp musiken om du gillar den" sÄ mÄste jag radera allt detta omedelbums och dessutom stÀnga av kontot, dÀr personen bakom dyker upp under ett annat anvÀndarnamn efter nÄgra dagar och sÀtter igÄng igen. Man kan givetvis stÀnga av registrering av nya anvÀndare men dÄ blir tjÀnsten egentligen tÀmligen meningslös.

Ett annat exempel Àr nÀr nÄgon registerar sig via ens Mastodon-server och börjar posta hatpropaganda mot mÀnniskor av "fel" religion, "fel" hudfÀrg eller "fel" sexuell lÀggning - givetvis kontaktar nÄgon snart mig och antingen anklagar mig för att medvetet husera rasister och trÄngsynta mÀnniskor, eller anklagar mig för att inte stÀngt av dem snabbt nog och hotar med att svartlista hela min server, inklusive alla anvÀndare som har konto dÀr (mellan 30-40 stycken innan jag stÀngde av den).

Man vill sÄ gÀrna göra nÄgot bra, men det tycks som att de som mestadels Àr ute efter att förstöra för andra syns och mÀrks sÄ mycket mer och för en sÄn som mig som inte direkt bor framför datorn under dygnets alla timmar blir detta snart mig övermÀktigt.

Jag har öppnat en ny Mastodon-instans men dÀr slÀpps man inte in utan att ge en motivering och ingen kommer in utan att jag godkÀnner det. FTP-servern finns kvar för det Àr en vÀrdefull kÀlla för de som har retrodatorer precis som jag, och dÀr finns ingen möjlighet att ladda upp nÄgot och, potentiellt, förstöra för andra.

Ett stort tack till alla som besökt Fidonet.io, donerat pengar (alla tvÄ personer), och ett sÀrskilt stort tack till Petra Wikström som gjorde logotypen Ät mig med den fantastiska hunden. Ska du ha nÄgot designat - kontakta henne.



Datormagazin Retro nummer 5!

∞

Det Àr den dÀr tiden pÄ Äret dÄ det börjar klia lite i fingrarna: det Àr dags för ett nytt nummer av Datormagazin Retro. I Är satsar vi sÀrskilt pÄ Amiga, Commodore 128 och givetvis Commodore 64. Vi besöker Svenska Commodore-klubben, tittar mer pÄ svenska BBS:er och fÄr utstÄ spott och spe frÄn Brad S. Bland annat.

Boka ditt nummer nu! Det finns som vanligt riktigt trevliga paket att vÀlja mellan och Ärets 1337-paket Àr sÀrskilt lÀckert.



Datormagazin Retro nummer 4 – nu kör vi!

∞

Galet bra! Med tvÄ dagar till godo nÄdde vi 100 vÄrt mÄl om 1000 förbestÀllningar av Datormagazin Retro #4. Ett stort tack till alla som redan har bestÀllt! Det finns fortfarande tid för dig som Ànnu inte bokat ditt paket att göra affÀr och sÀkra en t-shirt eller musmatta!

Surfa till onlinebokningen idag och bestÀll redan nu - du har till midnatt den 30:e september pÄ dig!




© 2009 - 2022 Joacim Melin