Category: Apple

Min MacBook Air

När jag häromåret köpte mig en Macbook av en god vän så tänkte jag att den skulle bli ett bra komplement till min Mac mini, men den blev inte det. Den låg mest och samlade damm och även om den var trevlig att använda så var den ännu trevligare att titta på. Tangentbordet var som bekant ingen hit och även om skärmen var en njutning att titta på så var den lite för liten hade för få portar och var överlag alldeles för begränsad för mig. Sen var det också ett annat problem: vad skulle jag ha den till egentligen?

Så den låg där och samlade damm. Tills min dotter skulle börja studera till lärare på universitet och behövde en lätt och smidig laptop med hyfsad batteritid. Hon erbjöd sig att köpa min Macbook men eftersom jag är en sån där pappa som ungarna lindar runt fingret så fick hon den i julklapp istället. Hon är fortfarande nöjd med den så här ett år senare, vilket innebär att jag är nöjd.

Jag levde utan en Mac-baserad laptop ett tag. Rätt länge faktiskt. Sen fick jag en 11-tums Macbook Air som var trevlig och i vansinnigt bra skick men också tio år gammal vilket märktes ganska snabbt så den såldes.

Jag försökte sedan använda min iPad med ett tangentbord vilket fungerade hyfsat men det var ändå inte helt perfekt. Kort sagt: jag behövde en laptop. En riktig laptop. En bärbar Mac som fungerade med moderna versioner av macOS och som bara fungerade när jag behövde den.

Jag behövde inte en Mac-baserad laptop när jag väl hade en, och när jag ingen hade så behövde jag en. Således dags att skaffa en, men vilken modell skulle det bli?

Valet var ganska enkelt: en Macbook Air. Prislappen på den här modellen har rasat ganska bra, i synnerhet om man inte köper den direkt från Apple.

Vad skulle jag då välja? Jag har en fullsmetad Mac mini hemma på skrivbordet, så jag behöver inte lika mycket kraft i en bärbar dator som i den stationära. Så det blev "snikvarianten" i rymdgrått med åtta gigabyte interminne och 256 gigabyte lagring. Att min pappa köpte en likadan bara några veckor innan gjorde inte valet svårare.

Nu har jag haft datorn en månad eller så och det är läge att summera den.

Det är en fantastiskt dator. Den är lätt och tyst. Den har en vansinnigt bra batteritid, den håller laddning i vad som känns som en mindre evighet, Skärmen är bortom fantastisk, den är perfektion (åtminstone för mina snart 49-åriga ögon). Touchpad:en är grym och tangentbordet är faktiskt också riktigt, riktigt trevligt med TouchID som är minst sagt beroendeframkallande.

Finns det något att klaga på? Antalet portar kunde givetvis varit fler och en USB-A-port hade verkligen inte suttit fel. Givetvis kan man lösa det med en USB-C till USB-A-hubb men det förtar ju onekligen en hel del av elegansen i produktens design.

Ska man summera denna maskin så är det en laptop jag kan och kommer kunna leva länge med. Kanske ersätter den min Mac mini M1 på sikt - det får framtiden utvisa.

Från skivspelare till Homepod

Det finns de som tycker jag är lite fånig. Alltså, lite fånig i största allmänhet. Sen finns det de som tycker jag möjligen är lite extra fånig för att jag gillar gammal teknik. Gamla datorer. Gamla bilar, gamla högtalare, gamla (och nya) vinylskivor...

Gubbvarning, således.

Men det är inte vad denna text handlar om. Nej, det handlar istället om det faktum att jag fick ett ryck (ett reverserat höftköp, som Christian kanske skulle säga) och har under sensommaren och nu i början på hösten fortsatt rensa ur min lägenhet.

På Commodore-träffen sålde eller gav jag bort motsvarande fyra flyttkartonger med grejer, jag har kastat möbler och mina älskade pyramidhögtalare som hängt med mig sedan 1994 kommer också få stryka på foten via Tradera. De tar enorm plats, och det är en plats jag helt enkelt inte har.

'Är karln helt sjuk?!', kanske du tänker?

Kanske.

Men jag har sakta men säkert ledsnat på att ha prylar precis överallt i mitt hem. I ett stort hus med ett stort hemmakontor och en lada att lagra saker i så kunde man samla på saker utan att det gjorde något, men på 96 kvadratmeter och fyra rum (där jag bor med mina barn) så är utrymme något man vårdar ömt.

Eftersom jag är så pass fånig som jag är så vill jag fortfarande kunna lyssna på musik genom min skivspelare. Jag köpte en begagnad reciever av märket NAD förra året och tanken var att jag nu skulle omfamna mitt vinylknarkande på allvar. Så blev det givetvis inte. Det kan gå månader mellan att jag spisar musik på Det Korrekta Sättet, men när jag väl gör det så är det extremt avkopplande. Skivspelaren får alltså stanna, NAD-förstärkaren sparar jag i förrådet (de är svåra att få tag på och tar ändå väldigt lite plats) medan de gigantiska högtalarna får respass.

Men ljudet måste ju ut på något sätt. Det finns det givetvis massor av alternativ. Sonos har en extremt attraktiv enhet som konverterar analogt ljud till Airplay 2 till det facila priset av drygt 5000 kronor. Yahama har en produkt kallad MusicCast WCAD-10 som kostar drygt 1400 kronor som ska klara samma sak (typ... specifikationen anger "Apple Airplay-support" men vilken version får vara osagt).

En risk som finns med att köpa billig eller dyr lösning som stödjer Airplay i någon form är givetvis att Apple ändrar standarden, vilket de kan göra närhelst de vill egentligen, och det tillbehör du köpt fungerar sämre som en konsekvens av detta. Har man otur kanske tillbehöret man köpt inte får fler uppdateringar och då sitter man där med grejer som inte fungerar.

Nej - jag tänker satsa på en enklare, säkrare och framför allt billigare lösning: en ljudkabel in i min Mac mini, en programvara i samma Mac mini och ett par högtalare jag redan har som faktiskt låter riktigt bra:

Just det - Homepod .

Det ska givetvis sägas att Homepod primärt är avsett för att spela upp digitalt streamad musik. På ren svenska: musik som är komprimerad på något sätt oavsett om den streamas som MP3 eller AAC eller format som nu används. Därför räknar jag inte med att det kommer låta lika bra som mina älskade pyramidhögtalare. Men det kanske kommer låta tillräckligt bra? Denna artikel får visa hur det faktiskt går.

Hur jag satte upp det

Min gamla skivspelare är en Onkyo DD-20, som är ansluten till en för-förstärkare från Berringer vid namn PP400.

Från den kommer jag sedan dra en ljudkabel till en splitter som gör det möjligt att använda hörlursuttaget på min Mac mini som ljudingång. Därefter tar en programvara vid namn Airfoil vid och tar signalen från ljudingången och streamar den via Airplay 2 till mina Homepod.

Hur blev då utfallet?

Resultatet

Skit.

Det finns inget annat sätt att beskriva det.

Varför är inte helt enkelt att svara på men till att börja med så var involymen från skivspelaren och dess för-förstärkare alldeles för hög så ljudet var extremt stökigt. Jag sänkte involymen till en mer vettig nivå men det lät fortfarande illa och en tanke som slog mig är att kanske är det så enkelt som att ljudingången på Mac mini är utformad för mikrofoner och inte för något annat varför ljudsignalen från för-förstärkaren har fel impedans eller något i den stilen.

Ett annat problem är att ljudströmmen från min Mac mini till Homepod klippte regelbundet med några sekunders mellanrum. Kanske är det helt enkelt ingen bra ide att försöka streama analogt ljud via en dator till ett par trådlösa högtalare som i normala fall är vana vid att ljudkällan strömmas digitalt och har en buffert på några sekunder att jobba med. Med skivspelaren är ljudkällan "live" och resultatet blir uppenbarligen också där efter.

Kanske skulle det fungera bättre med ett externt ljudkort som man ansluter via USB, men jag lägger dessa planer på hyllan tills vidare. Kanske skaffar jag ett par mindre högtalare till min NAD C315BEE-förstärkare i framtiden men det får bli då det.

Funderar du på att bygga samma lösning som jag? Gör inte det. Skaffa hellre en modernare skivspelare som exempelvis stödjer Bluetooth och försök spela musiken den vägen till din Homepod via en Mac. Eller nåt.

Installera macOS Monteray i äldre iMac

Jag begåvades ju med en äldre 27" iMac i höstas och efter att ha bytt hårddisk i den så installerades den senaste version av macOS som fungerade på maskinen.

Att denna modell av iMac, en 27"-modell från senare delen av 2013 med en 3,5GHz Core i7-processor med fyra processorkärnor, 16GB internminne och 4GB i grafikminne i grafikkortet av modell GeForce GTX780 M, inte skulle stödja macOS Monterey, som i skrivande stund är den senaste versionen av macOS som släppts i skarp version, kändes således lite fånigt. I synnerhet med tanke på den fantastiska skärm som sitter i datorn. Så jag bestämde mig för att göra något åt saken.

Det finns nämligen massor med knepiga och omständiga metoder för att få detta att fungera, eller så finns det en väldigt enkel dito. Jag valde den senare metoden.

Den metoden bygger på en programvara som heter OpenCore, och det hela är som tidigare nämnts vansinnigt enkelt.

Börja med besöka projektets hemsida (länk ovan) och kontrollera om den Mac-modell du vill installera något nytt och fint på kommer stödja det.

Om du konstaterar att så är fallet kan du gå vidare med att ladda ned programvaran, OpenCore.

Starta denna programvara och du kommer mötas av en meny som ser ut ungefär som den ovan. Kolla så programvaran har identifierat din Macmodell korrekt. Om allt ser bra ut så klickar du sedan på "Create macOS Installer" och sedan klickar du på "Reload with all installers" för att se alla installationsfiler som finns att ladda ned hos Apple.

Välj den senaste versionen av Monterey som är stabil. I mitt fall valde jag 12.4. Filen ska sedan laddas ned och verifieras efter nedladdning vilket kan ta en stund.

Därefter är det dags att välja den version av macOS du just laddat ner och skriva den till USB-minnet. Detta tar också en ganska lång stund. För detta behöver du ha ett USB-minne på 16GB eller mer som är felfritt så se till att du har det innan du drar igång denna process.

När detta är klart väljer du till sist "Build and install OpenCore" i menyn för OpenCore-applikationen. Välj slutligen att skriva OpenCore till USB-minnet du just skapat.

När detta är klart kan du starta om din Mac. Håll nere alt-tangenten när datorn startar upp så du får upp menyn med vilka volymer du kan starta datorn från.

Välj den som heter "EFI Boot" och starta från den. Därefter får du frågan igenom vilken volym du vill starta ifrån, då väljer du "Install macOS Monterey" och kör igenom installationen som vanligt.

När installationen är klar och din Mac startar om ska du låta USB-minnet sitta i. När du slutfört installationen och loggat in startar du OpenCore-applikationen igen och kör "Build and install OpenCore" ännu en gång men denna gång skriver du programvaran till din interna hårddisk som du startar macOS Monterey från. När detta är klart kan du ta ut USB-minnet från din Mac och nu kommer den starta som vanligt igen.

Det kan vara värt att notera att om du installerar en uppgradering av macOS Monterey så kan du behöva installera OpenCore på hårddisken ännu en gång för att kunna starta din dator då uppgraderingen sannolikt skrivit över de filer som OpenCore-patchningen lagt in innan installation.

Hur fungerar det i praktiken då? Jag ska inte ljuga och säga att denna iMac är lika snabbt som en modernare modell av senaste generation med M1-processorn för det är det inte... åtminstone inte jämfört med min Mac mini M1, men det är i allra högsta grad användbart och skulle jag av någon anledning tvingas använda denna iMac som min primära dator så skulle jag inte ha något problem med det över huvudtaget. Visst, man får en liten "chock" emellanåt när fläkten varvar upp (det är ju inget man är direkt van vid från att ha en M1-baserad dator) men annars är det faktiskt trevligt att köra macOS Monterey på denna iMac.

I bilden ovan tittar jag på en korrekt Youtube-video i 1080p-upplösning och inga fläktar drar igång i datorn över huvudtaget. Faktum är att de få gånger som fläktarna gör sig påminda är när man gör något riktigt elakt mot datorn i fråga eller, som i mitt fall, när Spotlight ska indexera om hela hårddisken i datorn och man samtidigt sätter igång och synkronisera ned över 45000 bilder i Photos och lite annat roligt.

Givetvis kommer ju en dag då en äldre iMac av det här slaget inte längre är användbar, det vill säga då Apple förklarar x86-arkitekturen död och begraven vad macOS anbelangar, men tills dess kommer jag njuta av denna iMac lite till. Har du en äldre Mac så föreslår jag att du testar detta - det är vänligt mot både miljön och din plånbok, även om en x86-baserad Mac drar lite mer el än en ARM-baserad dito.