Category: fordon

Saablar

Det är aldrig försent att erkänna att man har gjort fel. Det är åtminstone min syn på saken. Efter att ha blivit med BMW i maj förra året så tänkte jag att det ju var trevligt och flera vänner gav sitt bifall, vilket av någon anledning är viktigt när man köper bil. Även om jag trivts med min lilla BMW 320d så har det varit saker som skavt med den. För det första sitter jag inte särskilt bra i den - bilen har skålade sportstolar och jag borde ju fattat att dessa stolar i kombination med min lekamen inte skulle fungera så bra.

För det andra är det dyrt att äga en BMW. Min bil är inte på något sätt en lyxbil, långt därifrån, men det räcker med att det sitter en BMW-logga på motorhuven så kostar försäkringen... rejält. För det tredje är det närmast ohållbart att köra dieselbil nu för tiden, även om min lilla "beamer" sällan drog över 0,6 liter per mil.

Så jag bestämde mig för att kapa mina rejält bilkostnader och samtidigt köpa något som jag satt bra i, som jag gillar och trivs med. Nej, det blev ingen Volvo (även om det låg i farans riktning) - det blev en Saab 9-5 Vector 2,0t "BioPower" från 2007 med knappt 14000 mil på klockan.

I skrivande stund har jag inte fått bilen ännu då den är på omlackering (den skarpögde noterar den blå tejpbiten vid bakdörren) och byte av backsensorer (vilket bilfirman bekostar). Efter en rejäl provkörning kände jag mig nämligen... hemma. Plånboken klagade inte heller - skatten är hälften av vad min BMW ligger på, förbrukningen mätte jag upp till 0,8-0,9 vilket får anses vara acceptabelt för en bensinbil i den där storleken och försäkringskostnaden är mer än hälften av vad tysken kostade varje månad. Stolarna är stora, pösiga skinnfåtöljer, skuffen bak är rymlig nog och åtminstone ena sonen gav sitt omedelbara bifall.

Den andre sonen trodde först det var en Ford och blev väldigt upprörd på sin pappa men efter en stunds förklarande blev han lugn och gav sitt gillande. Ena dottern, som dessutom är bilmekaniker, trodde jag var helt från vettet men hennes kollegor tyckte jag gjort ett bra val och sen var den diskussionen klar. Christian gjorde tummen upp och Victor gladdes åt att jag sålt BMW:n så nu har jag väl allt bifall jag behöver ha. Min ömma moder och mormor har båda gett tummen upp då de hatar att åka BMW eftersom den är så svår att ta sig in i. Jag kan helt klart bekräfta att båda har en poäng där.

Det har också visat sig att Saab 9-5 i sedanmodell har börjat gå upp i värde igen efter några år på dekis. Sannolikt är det "BioPower"-modellerna (det vill säga, de som kan köras på både bensin och etanol, och en sådan som jag köpt) som är populärast då de ligger så lågt i skatt och ändå erbjuder riktigt bra komfort för den prislapp de betingar. Jag lär knappast kunna göra vinst på mitt bilköp, eller ens få pengarna tillbaka men det är kul att hitta en fin bil från ett märke som jag sedan tidigare haft två olika bilar (en 9-5 kombi från 2001 och senare en 9-3 Aero från 2002 om minnet inte sviker alldeles).

Jag har alltid gillat Saab och det känns lite som att komma hem igen efter att ha bott utomlands några år. Med lite massor med tur så är bilen hyfsat problemfri även i framtiden. Nu återstår bara att hitta en modernare bilstereo med Airplay som passar fint i min Saab men det är det ingen panik med.

Bluetooth-anslutning i bilen till lågpris

Efter att jag i våras sålde min Volvo XC70 och köpte en BMW 320d har jag saknat en sak: en ljudanslutning till bilstereon via Bluetooth. Jag har tittat på olika lösningar för att komplettera, eller ersätta, den befintliga stereon i bilen men det är både dyrt blir sällan snyggt. De lösningar som inte kostar skjortan baseras på Android och det är en större chans att Miljöpartiet ska låta ett elverk som eldar upp 125000 liter olja om dygnet stå och gå dygnet runt än att jag ska stoppa Android i min bil... eh, just ja.. Miljöpartiet låter ju just det hända. Hur som helst - inget Android i min bil tack så mycket.

Till saken hör också att jag under centerkonsolen i bilen har en AUX-ingång och ett USB-uttag. Det senare ger endast ström och går inte att använda för att skicka in ljud till bilstereon, så jag behöver en lösning som kan låta mig göra båda från en och samma plats för att slippa dra en lightningkabel från passagerarsidan, under handskfacket, till centerkonsolen där telefonen brukar ligga i ett fack.

Efter lite diskuterande i chattkanalen för Björeman // Melin // Åhs fick jag ett tips om en modell, men den tillverkas inte längre. Jag googlade vidare och fann en i princip identisk modell som kostade en tredjedel av vad den dyrare modellen från Belkin kostade, strax under 200 kronor med frakt. Jag tänkte att jag skulle slå till bara för att kunna rapportera om hur usel den är, men faktum är att den fungerar bra. Riktigt bra.

Den här modellen heter lite olika beroende på var man köper den. Hos Fyndiq heter den ingenting, hos Amazon heter den Centitenk. Det är samma produkt egentligen - den stödjer Bluetooth 3.0, har en ganska användbar knappsats som man kan fästa på ett bra ställe i bilen och fungerar i praktiken som fjärrkontroll till telefonen vid uppspelning (framåt, bakåt, paus, spela, volym upp och ned). Det intressanta med denna produkt, förutom dess pris, är att den både matar bluetooth-adaptern med ström och samtidigt har en genomgång som ger ett USB-uttag där jag kan koppla in min lightningkabel till telefonen.

Första gången man kopplar in bluetooth-adaptern i stereon och slår på strömmen så hör man något i högtalarna. Det tog flera försök innan jag faktiskt lyckades uppfatta vad det var, men det är en kvinnlig, sannolikt kinesisk, röst som säger "The Bluetooth device is ready to pair":


Det låter också ganska roligt när telefonen anslutit sig till bluetooth-adaptern och rösten meddelar detta men det kan jag inte spela in då enheten "snott" all hantering av ljudet.

Ljudkvaliteten då? Den är vad jag kan höra så bra den kan bli över Bluetooth. Dynamiken som produceras när man spelar musik är givetvis vad den är när man använder Bluetooth, men det låter betydligt bättre än den adapter jag kopplade in min gamla Volvo XC70 och än så länge har inte telefonen haft några som helst problem att ansluta sig till Bluetooth-adaptern, något som var ganska frekvent jämfört med adaptern från vParts (ett i övrigt oerhört trevligt företag).

Adaptern från vParts kostade 908 kronor + frakt. Visst, den integrerade med bilstereon och dess knappar på ratten på ett sätt som denna, betydligt billigare, adapter inte gör, men konstigt nog är det möjligt att köpa en produkt för under 200 kronor som faktiskt fungerar bra, åtminstone än så länge. Jag kan inget annat än att rekommendera den, i synnerhet om du har en bilstereo som inte tillåter att du kopplar in tillbehör av det här slaget till exempelvis CD-växlaringången eller på annat sätt. Stereon i min BMW verkar tillåta att man ansluter en Bluetooth-adapter men det hade kostat närmare 2000 kronor att bara köpa hårdvaran som behövs och så roligt är det inte att bränna pengar.

Lilla medelålderskrisen

Idag var det på sätt och vis något som gick sönder inom mig. När jag såg min Volvo XC70 rulla iväg med en ny ägare så vet jag inte riktigt vad jag kände, annat än att det var en förändring som måste göras av kostnadsskäl och att jag med handen på hjärtat inte behöver ha en stor, tung Volvo-kombi med dragkrok och fyrhjulsdrift. Om några månader bor jag inne i Vallentuna igen i en bostadsrätt med asfalterad parkering och jag kommer inte åka till Byggmax för att köpa hem tio betongplintar till något bygge.

Jag har kört Volvo XC70 de senaste nio åren. Först denna och sedan denna. Den första rullade 60000 mil innan jag bytte in den och samtidigt köpte den senare. För mig har XC70, hur löjligt det må låta, blivit en liten del av mig. Jag kan de här bilarna utan och innan och varje gång man reparerat eller bytt en del på dem, oavsett om det är strålkastarlinser eller bromsok, så har det alltid känts som ett stort steg framåt, vilket inom några månader ofta besvarades av bilen med att skicka mig två steg bakåt igen med ännu något som måste bytas eller repareras på den.

Jag har gladeligen gjort detta arbete på båda bilarna eftersom de trots sina tillkortakommanden (som mest kan skyllas på deras ålder och i fallet med den senare bilen på bristade underhåll av tidigare ägare) eftersom detta är bilar som aldrig lämnat mig strandade vid vägkanten, som när de hamnat i diket låtit mig köra upp dem igen utan minsta bråk och som hållit mig varm på vintern och kall på sommaren.

Kort sagt: XC70 och jag gillar varandra. Men med det sagt så har det varit kostsamma affärer som slitit på både tålamod och plånbok.

Nu är det över. Idag hämtades bilen av en köpare som visste vad han gav sig in på. Jag fick så mycket betalt som jag ville ha och han betalade så mycket som han ville betala. Alla glada och nöjda.

Vad ska jag då köra i fortsättningen? Jag hade en lista över bilar jag var intresserad av (som jag också provkörde) och i takt med att ingen av dem egentligen mötte mina förväntningar (man blir lätt kräsen som Volvoman...) så växte desperationen en aning. Det jag dock visste var att jag inte skulle ha en vit bil, inte en BMW och troligen inte ens diesel.

Så jag köpte en vit BMW 320d Touring med automatlåda. En liten medelålderskris så här några år i förväg kanske? Bra fråga - jag är inte medelålders ännu, jag är heller inte en padelspelande mellanchef men jag har aldrig ägt en BMW och tänkte att det var dags att testa en modernare, tajtare, bil. Men det är en annan historia som jag får be att få återkomma till.