Joakim Melin
Bluetooth-anslutning i bilen till lågpris ⚓
Efter att jag i våras sålde min Volvo XC70 och köpte en BMW 320d har jag saknat en sak: en ljudanslutning till bilstereon via Bluetooth. Jag har tittat på olika lösningar för att komplettera, eller ersätta, den befintliga stereon i bilen men det är både dyrt blir sällan snyggt. De lösningar som inte kostar skjortan baseras på Android och det är en större chans att Miljöpartiet ska låta ett elverk som eldar upp 125000 liter olja om dygnet stå och gå dygnet runt än att jag ska stoppa Android i min bil… eh, just ja.. Miljöpartiet låter ju just det hända. Hur som helst – inget Android i min bil tack så mycket.
Till saken hör också att jag under centerkonsolen i bilen har en AUX-ingång och ett USB-uttag. Det senare ger endast ström och går inte att använda för att skicka in ljud till bilstereon, så jag behöver en lösning som kan låta mig göra båda från en och samma plats för att slippa dra en lightningkabel från passagerarsidan, under handskfacket, till centerkonsolen där telefonen brukar ligga i ett fack.
Efter lite diskuterande i chattkanalen för Björeman // Melin // Åhs fick jag ett tips om en modell, men den tillverkas inte längre. Jag googlade vidare och fann en i princip identisk modell som kostade en tredjedel av vad den dyrare modellen från Belkin kostade, strax under 200 kronor med frakt. Jag tänkte att jag skulle slå till bara för att kunna rapportera om hur usel den är, men faktum är att den fungerar bra. Riktigt bra.
Den här modellen heter lite olika beroende på var man köper den. Hos Fyndiq heter den ingenting, hos Amazon heter den Centitenk. Det är samma produkt egentligen – den stödjer Bluetooth 3.0, har en ganska användbar knappsats som man kan fästa på ett bra ställe i bilen och fungerar i praktiken som fjärrkontroll till telefonen vid uppspelning (framåt, bakåt, paus, spela, volym upp och ned). Det intressanta med denna produkt, förutom dess pris, är att den både matar bluetooth-adaptern med ström och samtidigt har en genomgång som ger ett USB-uttag där jag kan koppla in min lightningkabel till telefonen.
Första gången man kopplar in bluetooth-adaptern i stereon och slår på strömmen så hör man något i högtalarna. Det tog flera försök innan jag faktiskt lyckades uppfatta vad det var, men det är en kvinnlig, sannolikt kinesisk, röst som säger “The Bluetooth device is ready to pair”:
Det låter också ganska roligt när telefonen anslutit sig till bluetooth-adaptern och rösten meddelar detta men det kan jag inte spela in då enheten “snott” all hantering av ljudet.
Ljudkvaliteten då? Den är vad jag kan höra så bra den kan bli över Bluetooth. Dynamiken som produceras när man spelar musik är givetvis vad den är när man använder Bluetooth, men det låter betydligt bättre än den adapter jag kopplade in min gamla Volvo XC70 och än så länge har inte telefonen haft några som helst problem att ansluta sig till Bluetooth-adaptern, något som var ganska frekvent jämfört med adaptern från vParts (ett i övrigt oerhört trevligt företag).
Adaptern från vParts kostade 908 kronor + frakt. Visst, den integrerade med bilstereon och dess knappar på ratten på ett sätt som denna, betydligt billigare, adapter inte gör, men konstigt nog är det möjligt att köpa en produkt för under 200 kronor som faktiskt fungerar bra, åtminstone än så länge. Jag kan inget annat än att rekommendera den, i synnerhet om du har en bilstereo som inte tillåter att du kopplar in tillbehör av det här slaget till exempelvis CD-växlaringången eller på annat sätt. Stereon i min BMW verkar tillåta att man ansluter en Bluetooth-adapter men det hade kostat närmare 2000 kronor att bara köpa hårdvaran som behövs och så roligt är det inte att bränna pengar.
Datormagazin Retro nummer 5! ⚓
Det är den där tiden på året då det börjar klia lite i fingrarna: det är dags för ett nytt nummer av Datormagazin Retro. I år satsar vi särskilt på Amiga, Commodore 128 och givetvis Commodore 64. Vi besöker Svenska Commodore-klubben, tittar mer på svenska BBS:er och får utstå spott och spe från Brad S. Bland annat.
Boka ditt nummer nu! Det finns som vanligt riktigt trevliga paket att välja mellan och årets 1337-paket är särskilt läckert.
Homepod-problemet ⚓
Homepod är, som jag tidigare nämnt, underbara. Ljudet är fantastiskt, de är sjukt snygga att titta på och integrationen med Apple TV 4K är för det mesta riktigt bra. I och med uppgraderingen till iOS 15 på Homepod har problemen med att högtalarna och Apple TV 4K “tappar bort varandra” blivit värre men detta är något som pendlar fram och tillbaka beroende på vilken version av tvOS och iOS man kör.
En annan grej som strular är att Homepod-enheterna “ballar ur ibland” i form av att den ena Homepod-enheten inte går att justera volymnivån på när man har dem i en par-konfiguration och kopplade till en Apple TV 4K. Drar man ur strömmen på den några sekunder och sen startar upp den igen så fungerar det oftast som det ska direkt, ibland får man mecka lite.
En sak jag noterat är att båda Homepod-enheterna blir väldigt varma ovanpå, betydligt varmare än Homepod mini i en parkonfiguration. Faktum är att Homepod-enheterna blir så där varma som man inte vill att elektronik nödvändigtvis ska bli. Jag började fundera på om problemen med att högtalarna ballar ur ibland har med värmen att göra och började söka efter andra som har samma problem. Det visar sig att om man har högtalarna i en parkonfiguration så får processorn i Homepod, en A8-processor, så får båda högtalarna jobba hårt hela tiden oavsett om de används eller inte. Det spelar ingen roll om man slår av Apple TV:n, högtalarna fortsätter vara väldigt varma.
Jag bestämde mig för att göra något åt saken. Jag kan givetvis bara dra ut strömsladdarna till Homepod-enheterna varje kväll när jag tittat färdigt på TV men det är sånt där man glömmer bort eller som inte blir bra efter ett tag, och det vore både ironiskt och smidigt att kunna styra detta via Homekit istället.
Jag beställde två Wemo Mini Smart Plug (269 kronor styck) från Apple Store och hämtade senare upp dem i Apple Store i Täby Centrum. När jag hämtade upp dem pratade jag med personen i butiken som hämtade produkten till mig och han frågade mig vad jag skulle styra med dem och jag svarade “Homepod”. Han frågade då om det var den första generationen och jag svarade “japp” och han sa att det som dödar denna modell är värmeproblem och att min lösning var en bra sådan. Jag höll masken när jag stod där med Apple Store-personen, som var väldigt trevlig och hjälpsam på alla sätt och vis, men för mig var detta en bekräftelse som Apple officiellt aldrig gått ut med. Jag funderade på vägen om man kunde bygga in små fläktar i Homepod men det hade förtagit hela grejen med produkten.
När jag kommit hem så installerade jag de två strömbrytarna. Det var superenkelt att installera dem i Homekit-systemet och jag skapade sedan ett scenario i Home-applikationen där jag kan slå av och på Homepod-enheterna genom en knapptryckning i Home-applikationen. Jag hade kanske kunnat klara mig med en Wemo Mini Smart Plug och koppla en strömdosa till den men jag var inte säker på att strömförbrukningen för två Homepod på en Wemo Mini Smart Plug skulle bli för mycket.
Jag hade hoppats att jag inte hade behövt bygga en sån här lösning, och hade jag vetat om att Homepod kan dö på grund av värmeproblem så hade jag nog tänkt om innan jag köpte dem, men samtidigt har jag svårt att se mig köpa några andra högtalare till mitt vardagsrum för Homepod är, utöver problemet med värme, så galet bra.
Apple Thunderbolt Display ⚓
Min gode vän Christian har bloggat om Apples klassiska Thunderbolt Display-skärm som han fick låna av sin bror några dagar innan den lades ut till försäljning. Det är i sanning en läsvärd text:
Det är en alldeles fantastisk bekantskap även om den har några år på nacken. Med en upplösning 2560*1440 så står den sig väl mot dagens skärmar om du inte vill kliva upp till 4K-upplösning. Det skyddande glaset ger visserligen mycket reflexer men det ger också skärmen sin elegans tillammans med aluminumchassit. Jämfört med alla svarta plastskärmar är det här skönhet helt igenom.
Vore ju trevligt om Apple kunde släppa en skärm eller två för konsumenter…
En liten dator ⚓
Jag hade inte tänkt skaffa en bärbar Mac igen, och jag hade definitivt inte tänkt skaffa en bärbar Mac med en Intel-processor, med det ökända Fjärilstangentbordet, med en ynka USB-C-port och med en prestanda som får en Amiga 500 att framstå som blixtrande.
Ändå köpte jag en begagnad sådan. Låt gå att prislappen var obcent bra, att tangentbord och batteriet är nyligen servat på datorn i fråga och att det är den första 12-tums Mac jag köpt sedan 12-tumsmodellen av Powerbook G4. Faktum är att jag skriver denna text på just en sådan maskin: en tolv tum stor Macbook från 2017 med åtta gigabyte internminne, 256 gigabyte SSD-lagring och ett helt fungerande tangentbord och ett fräsch batteri. Jag behövde en nyare bärbar Mac och i takt med att jag lever mer och mer av mitt liv i Apples infrastruktur så blev det svårare och svårare att använda en Linux-baserad laptop i ett sådant arbetsflöde, så det blev en fyra år gammal Macbook. Lite, eller kanske inte ens något av vad jag skriver i denna text lär vara nyheter för någon vad det gäller rena fakta om datorn i fråga, men reflektionerna jag gör kanske är av intresse ifall du, som jag, tänker att detta kan vara ett intressant alternativ om du ska köpa en bärbar dator.
För att få det uppenbara ur vägen: att inte fler huvuden rullade internt på Apple över den kollektiva härdsmälta som är fjärilstangentbordet är för mig ett mysterium. Det är helt enkelt så jävla dåligt, och jag förväntar mig att det finns massor av användare som inte håller med mig i denna fråga men för mig är perioden 2016 – 2020 (cirka) fyra år av hur Apple i praktiken försökte ta livet av sina bärbara datorer över snyggare design framför funktion, eller till förmån för iPad. Om det inte är en pricksäker definition av kollektiv galenskap, omvärldens protester till trots, så vet jag inte vad som kan fungera som en bättre varning än denna.
Detta är en laptop som Fredrik älskar, och som jag skojat med honom för genom åren. Det är inte en snabb laptop, det är inte en perfekt laptop heller (främst på grund av tangentbordet men också den oerhört långsamma processorn) men tack vare dess tillkortakommanden har den också en svårslagen charm: den väger som en norrländsk brakskit och och har sin processor till trots inte helt usel batteriprestanda. Lagringen är så snabb som den behöver vara och retina-skärmen skäms verkligen inte för sig. Det är, enkelt uttryckt, en djävligt läcker liten bärbar dator som har en del tillkortakommanden, precis som så många andra små bärbara datorer genom tiderna. Ett exempel på det är en laptop från Toshiba jag hade som arbetsdator på ett jobb runt 2002-2003 som var så tunn som en PC-laptop kunde bli på den tiden. Den var också oerhört långsam, blev oerhört varm och tangentbordet var en ren katastrof. Men tunn var den, och det var väl det enda som räknades?
Åter till min Macbook. Jag har installerat Xcode, Ruby, med mera på denna dator och snabbt går det inte men det gör det heller inte att skriva denna text på grund av det kalkonaktiga tangentbordet. Datorns storlek och egenskaper i stort gör dock dess tillkortakommanden att paketet som helhet är acceptabelt. Jag behövde en lätt liten laptop som kör Macos som jag kan arbeta via när jag behöver det. I övrigt använder jag min Mac mini till allt och där kan jag garantera att varken prestanda, skärm eller tangentbord är ett problem.
EN port. Just det. En enda port, utöver hörlursuttaget, är vad som erbjuds. Det är rent ut sagt vansinne, men det får man leva med om man är beredd att ha ett ultralätt, ultraportabelt litet paket som är Macbook. Varför Apple inte tog chansen och återlanserade denna modell med en M1-processor är bortom allt förstånd enligt mig, för en dator i den här storleken är som gjord för att ha den processorn under skalet och inte en Intel-processor som får en gravid säl att framstå som snabb när den hasar sig över is och snö.
På något underligt sätt tycker jag ändå om den här datorn. Jag kommer inte använda den ofta, men när jag väl behöver den så vet jag att den kommer finnas där, alldeles redo och uppsynkad med min information som allt skyfflas via iCloud eller Nextcloud. Det räcker bra för mig, även om ett USB-A-uttag utan att behöva gå via en dongel hade varit oerhört användbart om man är ute i fält och behöver koppla upp en nollmodemkabel till en switch… inte för att det händer så ofta men man vet ju aldrig.
Jag tror jag förstår Fredriks kärlek till denna dator ännu bättre nu. Den är skitsnygg, den är smidig och lätt och sina tillkortakommanden till trots så tror jag nog jag kan lära mig att gilla den.
Precis som allt som är värt att tycka om.
© 2000 - 2025 Joakim Melin.
