Joacim Melin
Pappa, sysadmin, skribent, poddare, chipsentusiast.

Så fungerar Golden Gate 2+ i din Amiga 2000

Det här med nätverkskort till Amiga-datorer med Zorro II eller Zorro III-bussen är ett lite intressant kapitel. Det tillverkades några stycken när Amiga-maskinerna fortfarande "levde" (om uttrycket tillåts) medan det numera finns ett enda från Individual Computers som kostar strax över tusenlappen hos vår favorit-ÅF. Väl investerade pengar på många sätt men jobbar man med en lite tajtare budget så kan det vara värt att läsa vidare.

För de som använt Amiga 2000, 3000 eller 4000-maskiner länge är Golden Gate 2-korten ingen nyhet. Enkelt uttryckt är det ett instickskort till din dator som gör det möjligt att använda vanliga ISA-kort från en PC i din Amiga med Zorro II-platser (eller Zorro III). För dessa maskiner har nämligen både åtta- och 16-bitars ISA-kortplatser inbyggda med syftet att tillhandahålla PC-kompatiblitet. Commodore (och även andra) sålde nämligen expansioner till Amiga-maskinerna som gjorde det möjligt att starta upp MS-DOS på en Amiga, vilket skulle göra maskinerna attraktiva på företagsmarknaden. Det var åtminstone planen, men det var å andra sidan billigare att köpa en vanlig PC för att få samma funktionalitet, men det är en annan historia.

Till saken hör att ISA-kortplatserna i exempelvis en Amiga 2000 (de fyra till överst till vänster på bilden ovan, två 16-bitarsplatser och två åtta-bitarsplatser) inte har någon koppling till Amigans egna interna buss - det enda ISA-kortplatserna får från sin "moderdator" är elkraft för att driva själva instickskortet. Det är här Golden Gate 2+-kortet kliver in på scenen. Detta kort kopplar ihop de två bussarna i maskinen så du kan komma åt kortet som sitter i ISA-kortplatsen från Amigans egna operativsystem. Detta förutsätter, givetvis, att det också finns en drivrutin för AmigaOS men vi kommer till det lite senare.

Det är ganska klurigt, får man säga. Problemet är bara att få tag i ett Golden Gate 2+-kort - de är inte överdrivet vanliga på marknaden men tack och lov kan SUGA fortfarande tillverka ett åt dig på beställning för några hundralappar. Väl investerade pengar för exempelvis undertecknad som nu ska flytta sin BBS från en Amiga 1200 till en Amiga 2000 (av värmeskäl, mestadels) och ställa ner maskinen i serverracket i källaren. En Amiga 2000 är inte tyst om någon nu trodde det.

För att BBS:en ska kunna nås från Internet krävs, givetvis, ett nätverkskort. Detta måste vara kompatibelt med något som Golden Gate 2+-kortets programvaror klarar av och det i särklass vanligaste är den gamla hederliga NE-2000-standarden där det är busenkelt att få tag i ett nätverkskort för några hundralappar. Det går även att köpa modernare NE-2000-kort som stödjer Plug-and-play men då har du problemet att du inte vet vilken inställning det kortet råkar ha. Det finns verktyg för ändamålet för din Amiga där du kan ta reda på det men det verktyget vägrade fungera på min Amiga 2000 som (än så länge) kör vidare på sin 68000-processor, Kickstart 3,1 och AmigaOS 3,1.

Åter till historien - med ett Golden Gate 2+-kort installerat och ett NE-2000-nätverkskort instoppat i min Amiga 2000 var det dags att börja arbeta med mjukvaran i maskinen. Jag installerade AmiTCP 3.0b2 och följde denna instruktion för att installera det korrekt. Därefter laddade jag ned programvarorna för Golden Gate 2+-kortet vilket är nog så viktigt då det arkivet innehåller den ack så viktiga drivrutinen för NE-2000-kortet.

Efter att ha installerat allt detta mankemang inser man snart att ingenting fungerar ändå. Det finns (vad jag lyckats hitta) ingen helt sammanhållande dokumentation på hur man går till väga för att få detta att fungera. Så här kommer den.

Notera att filen gg_ne2000.device är en fil du måste ladda ner och lägga i DEVS:Networks-katalogen Konfigurationsfilen i steg tre måste du skapa själv, vilket enklast görs med textredigeraren ed.

Ställ dig i rätt katalog och skriv ed gg_ne2000.config_0 och fyll i uppgifterna. Spara sedan genom att trycka på esc och skriv sa och tryck på return. När filen sparats trycker du esc och trycker sedan q och trycker på return.

  1. Redigera filen AmiTCP:db/interfaces så den ser ut som följer:
    gg_ne2000 DEV=DEVS:Networks/gg_ne2000.device UNIT=0

  2. Redigera filen Amitcp:/bin/startnet så raden för ditt nätverkskort ser ut som följer:
    AmiTCP:bin/ifconfig gg_ne2000 x.x.x.x netmask y.y.y.y
    (x.x.x.x är din IP-adress och y.y.y.y är din nätmask)

  3. Skapa filen ENVARC:sana2/gg_ne2000.config_0 och se till att den ser ut som följer:
    IRQ=3 IOADDR=0x300
    Värt att notera här är att inställningarna ovan är för mitt nätverkskort. Det kort du har kanske inte alls har samma inställningar, vilket är väldigt viktigt att du kontrollerar innan du börjar försöka få det att fungera.

Notera att du även kan redigera filen i punkt 3 i ENV:sana/gg_ne2000.config_0 men då kommer denna försvinna efter omstart då ENV: ligger i RAM: och inte på din hårddisk.

Efter att allt detta är gjort (och det kan framstå som busenkelt, men det ligger många timmar bakom detta och tonvis med frågor till främst Iggy Drougge på SUGA som tålmodigt försökt guida mig framåt) så kan man då fråga sig: fungerar det?

Jajjemen!

Slutligen ska nämnas: det fina med standarder är att det finns så många av dem. NE-2000-korten var en av sin tids absolut mest spridda standarder för nätverkskort och det gjordes en uppsjö olika modeller som alla, givetvis, inte alltid var 100 procent kompatibla med "orginalet". Jag köpte mitt kort via eBay för 135 kronor plus frakt, så är du nyfiken på att mecka med detta rekommenderar jag att du börjar leta där.



Apples nordiska PR-problem

Antalet PR-chefer på Apples Sverigekontor har sedan jag började följa företaget 1999 har börjat bli några stycken nu. Catharina, Fredrik, Petter och Erik. Bortsett från Petter Ahrnstedt, som arbetade sex år på bolaget, har inte PR-cheferna suttit särskilt många år och det är inte svårt att förstå varför.

Allt PR-arbete styrs från Cupertino via företagets Londonkontor. PR-budskapen mejslas fram av de amerikanska PR-cheferna, och om Apples team i Cupertino vill ha reportage i de största tidningarna från en butiksöppning så är det upp till den lokale PR-chefen att ordna fram det till varje pris.

I Sverige är den typen av reportage sällsynta i större, etablerade medier, och det finns en god anledning till det: svenska journalister är vana vid att kunna ställa frågor, att kunna konstruera en artikel efter en idé där journalistens egna nyfikenhet i kombination med vad som kan anses vara någon sorts allmänintresse. Detta går givetvis stick i stäv med hur Apple ser på hur media ska fungera: det är Apples budskap som ska fram, med de fakta som Apple är beredda att dela med sig av.

Som PR-chef på Apples Stockholmskontor ägnar du din tid åt att försöka sälja in närmast omöjliga artikelidéer hos luttrade skribenter som hört den här typen av Apple-pitchar fler än en gång. Den enda gången en PR-chef hos Apple i Stockholm kan tänkas ha lite medvind är när det släpps nya iPhone-modeller, då har det historiskt sett sällan varit svårt att locka upp journalisterna till ett konferensrum på Kungsgatan för att i praktiken få reda på vad Apple tycker att man ska skriva om.

Det är också intressant att varenda produktpresentation jag varit på, bortsett från lanseringen av iPhone 4, har inte den lokala PR-chefen fått sköta presentationen utan istället är det ditfraktad personal från England eller andra delar av Europa som ska sköta snacket. Den lokale PR-chefen fungerar i detta läget närmast som en sekreterare som säger ‘hej och välkomna’, tar anteckningar vid behov och skickar sedan ut journalistsluskarna ur mötesrummet – ungefär som de fem sex personer som ständigt följer Nordkoreas diktator Kim Jung-un och antecknar minsta ord han säger. Den fråga som avviker från Apples väl inövade presentation lämnas obesvarad bortom standardsvaret: “vi pratar inte om det idag”.

Få ett citat från en representant från företaget? Glöm det.

En intervju med en högt uppsatt Apple-chef? Du måste skämta…

Apple börjar allt mer stöta på patrull hos medierna. iPhone, iPad, Apple Watch, Apple TV och Macintosh – detta är de fem produktfamiljer som Apple i praktiken kan prata om, ifall man bortser från företagets tjänsteportfölj med iTunes, Apple Music och iCloud. Det är inte oväntat iPhone som är den produkt som under de senaste 7–8 åren varit Apples största produkt, och som under flera år i praktiken gett Apple öppen gata rakt in i tidningarnas spalter.

Problemet för Apple är tvåfaldigt – dels är de inte längre den underdog som företaget var när exempelvis iPhone lanserades, och dels har det nästintill gått inflation i Apples innovationer – på ren svenska: journalisterna är mätta och allt mindre intresserade.

Tiden har heller inte varit nådig mot Apple. Företagets tidigare närmast oslagbara innovationsförmåga som framkallade suckar av avund från konkurrenterna och kundernas läppsmackande har bytts ut mot ett försiktigt fnissande från konkurrenterna och suckar av trötthet från kunderna. Apples uppenbara tröghet inom en rad områden har gjort att företaget allt oftare verkar hamna på efterkälken. Funktionen Touch Pad på den senaste Macbook Pro-modellen är en typisk funktion som Apple vill att medierna ska skriva långa hyllningsartiklar om, men när det inte händer så blir resultatet en enorm intern kritik mot PR-cheferna ute i provinskontoren: Apples idéer är geniala, det är PR-chefen som inte kan kontrollera “sina” medier tillräckligt mycket.

Man kan i det här läget tänka sig att Apple borde dra nytta av den lokala kompetens som PR-chefen på exempelvis företagets Stockholmskontor besitter. Det är inga duvungar som bolaget anställt utan personal med mångårig erfarenhet från antingen journalistik, PR-verksamhet eller både-och. Låt PR-proffset Apple betalar dyra pengar för ta fram egna kreativa idéer, arbeta närmare journalisterna med att ta fram recensionsexemplar eller annat som de som skriver artiklarna kan behöva hjälp med. Men icke – fortfarande är attityden hos Apples höga PR-chefer att de som skriver om Apple ska vara oerhört glada för att Apple ens pratar med dem. Som sagt – tiden har inte varit nådig mot Apple, de förstår inte längre vilken position de egentligen har i dagens samhälle, precis som att de uppvisar en total brist på taktkänsla när bolaget är med och finansierar en egen reality-tv-show om apputveckling.

Istället kan den som härnäst tar PR-jobbet på Apple efter nyligen avgångne Erik Yström räkna med att, precis som sina föregångare, fylla i ändlösa rapporter, ta emot det ena hopplösa uppdraget efter det andra och sedan få höra att vederbörande inte har tillräckligt goda journalistkontakter för att lyckas med att sälja in en artikel om hur iPad är den perfekta mors dags-presenten till Sveriges största medier.

När Apple anställer proffs för att göra samma jobb som praktikanter gör på vilken PR-byrå som helst är att jämföra med att man anställer en världsmästare i simning för att plaska runt i en uppblåsbar barnbassäng på en gräsmatta i ett valfritt villaområde. Djävligt bra betalt men oerhört understimulerande.

Undrar ni varför Apple syns allt mindre i svenska medier? Här har ni svaret: Apple, och deras produkter, som en framgångssaga är inte intressanta längre. Man skriver hellre om företagets skattefifflande, dess gigantiska kassakista och möjligtvis en och annan vända i en rättssal.

Knappast det som Apple vill att media ska skriva om, men företaget har ingen som helst möjlighet att påverka svenska medier att fokusera på annat eftersom den PR-chef som sitter på Kungsgatan i Stockholm sällan får svara annat än “inga kommentarer”. Det är så det fungerar i världens mest framgångsrika, och sannolikt också mest toppstyrda, företag.



Hur iPhone förändrade mitt liv

2007 var året då Apple äntligen, efter åratal av spekulationer, lanserade sin mobiltelefon. Men det började inte med en telefon, det började med ett domännamn.

Apple gick och registrerade domänen iphone.org redan den 16:e december 1999, och det tog några år innan det upptäcktes, vilket givetvis drog igång spekulationerna om vad Apple skulle ha domännamnet till. Under tiden dominerade Apple marknaden för portabla musikspelare med sin iPod och om det skulle göras en mobiltelefon med iTunes-synkronisering så blev det ihop med Motorola och deras monumentala fiasko ROKR som endast rymde 100 låtar (!).

ROKR föll snabbt i glömska och knappt två år senare var det alltså dags för The Steve att visa upp iPhone. Prylbloggarna på Internet hade varit som galna i flera månader innan lanseringen och försökte överträffa varandra med spionbilder, egna förslag på hur iPhone skulle se ut och till och med smygtagna gryniga bilder på Jobs själv när han stod och pratade i en iPhone-prototyp på sonens fotbollsträning.

Lanseringen gick precis som Apple hade hoppats – de byggde vidare på hypen från iPod och lanserade en snygg men ändå begränsad mobiltelefon med få funktioner. SMS, anteckningar, e-post, kalender, väder, webbläsare, musikspelare aktier, kartor, YouTube, kamera och bildvisningsprogram, det var allt. Det fanns inget SDK som tredjepartsutvecklare kunde använda för att göra egna applikationer för iPhone utan Apple menade istället att vi skulle använda oss av webbaserade applikationer i telefonens webbläsare, ett svepskäl då de ännu inte vara klara med ett SDK och en applikationsbutik. Ett SDK släpptes knappt ett år senare tillsammans med App Store som haft enorma framgångar sedan dess.

Några ville givetvis inte vänta utan knäckte telefonen per omgående och började göra det möjligt att installera egenhändigt utvecklade applikationer, med varierande resultat. En av hacken gjorde det möjligt att använda vilken mobiloperatör man ville, vilket innebar att de som fick med sig iPhones tillbaka från USA då de endast fungerade med den amerikanska mobiloperatören AT&T, som hade ensamrätt på iPhone i USA och resten av världen. Eftersom telefonen var byggd för att fungera i AT&T:s nätverk hade det vissa egenheter med sig. Det första var att telefonen inte stödde 3G utan endast Edge (eller 2,5G som vissa kallar det för), detta beroende på att AT&T dragit fötterna efter sig och inte byggt ut sitt 3G-nät i den takt de borde, något som för övrigt inte var klart när Apple senare lanserade iPhone 3G, till amerikanska kunders stora förtvivlan. I Sverige var det händelsevis Telia, Apples framtida partner vid lanseringen av iPhone 3G, som stödde Edge så många passade på att bli Teliakunder för att kunna använda sina piratimporterade och hackade iPhones. Givetvis var det också många som misslyckades med sitt hackande, som då var en minst sagt riskfylld operation, vilket gjorde att de satt med väldigt dyra fina mobiltelefoner som inte gick att använda.

Reaktionen på iPhone blev som sagt stark vid lanseringen i USA. Köerna in AT&T:s och Apples butiker i USA var kilometerlånga men om det var några som inte riktigt förstod hypen så var det konkurrenterna. Nokia, som släppte sin E61i samma år, fnyste åt iPhone och frågade kort och gott, “Inget 3G?”.

BlackBerry-tillverkarna Research In Motion (RIM) trodde att Steve Jobs ljög när han presenterade iPhone på scenen eftersom RIM var helt övertygade om att en telefon som iPhone helt enkelt inte gick att bygga. Microsoft:s VD Steve Ballmer skrattade så han nästan ramlade ur stolen när han fick frågan om han trodde att iPhone skulle lyckas.

För min del började förhållandet med iPhone under början på 2008. En god vän hade köpt hem två iPhone och frågade helt sonika om jag ville ha en. Han skickade den till mig och jag körde så snabbt som en gammal Chrysler Voyager kunde mäkta med i vinterväglaget till posten för att hämta paketet. Med darrande händer packade jag upp tingesten och insåg sedan att jag hade en ganska ordentlig uppförsbacke framför mig: den gick ju inte att använda med något annat än AT&T:s simkort i AT&T:s GSM-nätverk. Jag löste problemet och kunde börja ringa mina vänner och berättade att jag pratade med dem i en iPhone. En vanlig kommentar tillbaka blev: “Fan vilket dåligt ljud det är!”. De hade rätt.

På jobbet körde de allra flesta Nokia, Sony Ericsson eller Windows Mobile, och de fnös mycket ljudligt åt iPhone när de läste specifikationerna för den första modellen: Endast Wifi, GSM och Edge för kommunikation. Du kunde inte skicka MMS, du kunde inte filma och du kunde inte klippa och klistra text. När jag dök upp på jobbet en morgon med min iPhone var alla reservationer om telefonens tekniska egenskaper som bortblåsta – ett tiotal nördar stod i en ring runt mig och bad mig visa olika egenskaper. Några var skeptiska till om vad de såg faktiskt var på riktigt, men efter att ha fått fingra på iPhone själva så var det få i det gänget som inte tittade på sin egna mobiltelefon med en blick som tydligt visade att de anade, eller kanske till och med förstod, att iPhone var framtiden, inte Symbian- eller Windows Mobile-baserade telefoner.

Under dessa tio år har mycket hänt. Nokia har försvunnit in i Microsoft och senare återuppstått som ännu ett märke i Android-träsket. Microsoft har å sin sida gjort mycket intressant för att skapa en tredje plattform vid sidan av iOS och Android men de stora framgångarna låter vänta på sig. Google har å sin sida äntligen lanserat helt egna telefoner i form av Pixel, som i praktiken är en rak kopia av en iPhone.

Jag har vid återkommande tillfällen testat andra mobiltelefoner och plattformar, främst Windows Phone (senare Windows 10). Men jag återvänder alltid till iPhone, precis som jag efter åtskilliga utflykter återvänder till OS X och Mac Pro – det är där jag känner mig hemma, bekväm och nästintill trygg. Allt är inte bra med iOS, eller iPhone eller OS X för den delen, men det är fortfarande den bästa plattform man kan använda om man pratar mobiltelefoner. Från att ha använt alla möjliga mobiltelefoner (Motorola, Storno, Sony Ericsson, Nokia, HTC, BlackBerry) mellan 1994 och 2008 så har jag sedan dess i princip varit en plattform trogen. Så förändrade iPhone mitt liv, eller åtminstone en liten del av det.

Jag har fortfarande en iPhone 6s. Den fungerar bra och jag är nöjd med den. Kanske skaffar jag en iPhone 7s, eller så behåller jag min nuvarande telefon ett år till. Det om något är ett betyg på hur pass bra Apples telefoner faktiskt är – de håller två, tre år utan problem och till och med min extremt teknikfientlige svärfar, som nu börjat fundera på om det inte är dags att byta ut sin gamla iPhone 4s, tycker nog att det här med att kunna filma i HD är ganska ballt. Han har precis beställt en ny iPhone, så på sätt och vis har iPhone förändrat hans liv också.



Jag och min Jeep Cherokee

Detta är en gammal, gammal, bloggpost jag lyckats hitta i en av mina mörkaste gömmor.

Den handlar, kort beskrivet, om hur jag köpte en gammal Jeep Cherokee från 1989 och började renovera den. Den var inte vacker, men oerhört lättmeckad och det är också den bil jag ägt som jag tyckt allra mest om genom tiderna. Jag skrev texten i dagboksform och publicerade på en blogg jag hade då, och jag tänkte att det kunde vara kul att publicera den igen.

Som en extra detalj var jag faktiskt ute i en by som hette Kårsta och köpte en baklucka till min Jeep. Lite över ett år senare köpte vi hus där men det hade jag ju ingen aning om då.

Vad som hände med bilen? Jag blev tvungen att sälja den när det skulle köpas hus. Men en vacker dag så ska det köpas en ny...


2005-04-24

Efter att ha köpt en 1988-års Jeep Cherokee för 15000 kronor på blocket och sedan kört över 20 mil med den har jag nu börjat få en uppfattning om vad det handlar om när det gäller vad som måste repareras på den.

Dörrens fäste har börjat "säcka", har det visat sig. Ännu ett vanligt fel på de här bilarna. Måste svetsas eller bytas. Ska undersöka vilket som är enklast.

Gammal stereo med bandspelare: egentligen inget fel men då jag inte äger en enda kasettbandspelare måste jag nog köpa en ny stereo, eller rota fram den gamla som satt i Subarun tidigare.

Blöt matta i bagageutrymmet: Vanligt fel, troligtvis läckage från bakluckan. Mattan torkar aldrig utan det blir ofta rostigt under den. Mattan ska slitas ut och eventuell rost fixas och sedan läggs en ny matta in.

Domkraft saknas.

Fönsterhissar: En av fyra fungerar hyfsat, en fungerar sådär (rutan åker ner men inte upp), två av fyra är stendöda. Kan vara motorerna som är körda alternativt elkontakterna som är trasiga.

Farthållare: Stendöd. Vanligt fel, men inget jag prioriterar nu.
Extraljus fram: Stendöda. Kan vara säkring som gått. Vanliga helljusen fungerar dock.

2007-05-18

Rivit ur mattan och det finns en del rost. Läs vidare nedan.

Åkte till Biltema och köpte ny domkraft. Köpte även motorrengöring som hälls i bensintanken och som ska rensa ur insprutningen i motorn.

Rev ur bagagemattan och konstaterade att det fanns rost ända bort till under passagerarsätet.

Bagageutrymmet efter att mattan slitits bort. En del mattrester sitter kvar och gör att det ser lite kexigt ut.

Rosthål på höger sida i bagagerumsgolvet. Inte helt ovanligt.

Golvet under baksätet efter att mattan tagits bort. Inte alls farligt men skall ses över lite mer noggrant.

2007-05-19

Bilen gick igenom den sista besiktningen utan anmärkning, tack och lov, och framvagnen är renoverad så mycket av det som brukar vara problematiskt är redan fixat.

Här är en lista på vad som ska fixas under sommaren:

Läckande avgassystem: främre kopplingen mellan katalysator och avgassystem har rostat sönder. Hela avgassystemet ska bytas.

2007-05-20

Ännu en tur till Biltema. Köpte nytt batteri, motorrengöringsmedel, spackel, rostätare, sliprondeller och lite annat smått och gott.

2007-05-24

Nytt batteri installerat. Bilen startar mycket snabbare.
Luftfiltret kontrollerat och det ser bra ut.

En och annan lös kabel hänger och dinglar runt batteriet. Ingen aning om var de går. Än..

Funderar på om jag ska köpa ett avgasrör från skroten eller bita i det sura äpplet och köpa nytt?

Pris för begagnad katalysator på skroten: 1800kr.
Pris för ny katalysator hos American Racing: ~2100kr.

Svårt val? Tror inte det.

2007-06-03

Idag åkte slipmaskinen fram och fick nöta i ett antal timmar. Rostproblemen visade sig vara lite värre än väntat. När jag började försöka skruva loss stödet för vinterdäcket så visade det sig att det var enklare att dra loss det - golvplåten bara krasade sönder!

Efter att ha slipat med en stålborsteliknande rondell monterad till borrmaskinen har jag nu en fin översikt på rören som går ner till bensintanken.

Lite mer nervöst nu - går det att svetsa här? Jodå, det ska tydligen gå, bara tanken är full så inga gaser bildas. Ett nytt underligt ljud hörs nu när man startar bilen, men det visar sig vara bensinpumpen som sitter i princip rakt under hålet i golvet.

En underlig antennsladd hittas också där bak. Var går den? Jag misstänker att det är en extra antennkabel men jag ska undersöka saken vidare. När jag ändå håller på och river bort panelerna börjar jag också montera bort det gamla larmet, av model Touchgard, ökända för att sluta fungera.

Efter ett antal timmars arbete börjar golvet se “bättre” ut. Tyvärr tog rondellerna till slipmaskinen slut snabbare än väntat så jag var tvungen att avbryta arbetet för dagen.

Av dagens övning har jag lärt mig ännu mer om den här bilmodellen:
Alla skruvar är fastskruvade i karossen. Det kanske nödvändigtvis inte är en dålig grej men i det här fallet innebär det att bultar för hållare till exempelvis reservhjul eller dragkrok, som är monterade i golvet i bagageutrymmet, går rakt genom golvet. Rostskyddat? Inte det minsta. Jag måste fundera ut en plan för detta.

Läckaget som orsakat rostproblemen i golvet i övrigt kan troligen tillskrivas att rosten kommit underifrån, inte ovanifrån. Det är förhållandevis lite rost mitt på golvet och de stora skadorna sitter i stället på vänster och höger sida, främst höger. Det är också på höger sida bak de värsta skadorna sitter.
Jag har även funderat på problemet med avgasröret och kanske räcker det med att byta en packning mellan katalysator och det främre avgasröret. Men det är ett senare problem.

2007-06-14

Migsvets införskaffad hos Jula. Nu ska jag bara lära mig svetsa också. Sprang även på en sida med massor av servicemanualer för min bil. Gott om kvällsläsning inför semestern.

2007-06-17

Ett par “nya” framstolar i mörkgrått skinn: 300 kronor! Visserligen är de till en 94:ans Cherokee men jag hoppas de passar ändå. Annars får jag svetsa fast dom för dit ska dom!

2007-06-22

Den extra mystiska antennsladden utreddes när jag var ute och klappade lite på bilen. Det sitter en extra antenn på taket en bit bak på bilen. Ibland är man bra korkad, alltså.... fast: vad man ska med den antennen till vet jag inte.

2007-07-01

Körde hem bilen idag efter att den stått parkerad hos min far. Lastade i året-runt-däcken som således är dubbfria och får fungera som sommardäck. De sommardäck som följde med är helt slut och fälgarna är inte vackra så de ska jag sälja inom kort.

Upptäckte att höger bakdäck hade pyspunka så jag stannade vid Statoil i Gottröra, köpte tre burkar med reparationsskum och släppte ut så gott som all luft, pumpade i skummet och sen ytterligare drygt ett kilo luft till. Körde ett par mil sen och lagningen verkar hålla.

De två extra burkarna ska vara till året-runt-däcken där jag misstänker att det är punktering på minst två av fyra däck. Förhoppningsvis räcker det.
Nästa helg bär det upp till pappas kompis Micke utanför Uppsala som ska hjälpa mig med att svetsa och fixa. Ska bli otroligt roligt. Tills dess ska jag ha skruvat i de nya framsätena och bytt däck.

2007-07-03

Hämtade en baklucka igår i Kårsta. 600 kronor kostade den. Känns lite larvigt att köpa en hel baklucka för att komma åt en så sketen liten detalj som handtaget som ska sitta runt låset på bilen.

Men, måste man så måste man. Som en bonus kom jag också över en fungerande torkarmotor för bakrutan. Arbetet med att skruva i nya säten går också framåt. Sakta. Till helgens svetsande borde det vara klart.
Luften i bakdäcket är fortfarande kvar. Facinerande.

2007-07-05

Det ena nya sätet är klart för inmontering i bilen. Ska ta och fixa det andra ikväll.

2007-07-06

Bilen är nu städad, eller snarare sanerad, från katthår och smuts. Maken till skitig bil invändigt har jag nog aldrig sett.

Lukten har dock inte försvunnit helt så möjligen kompletterar jag med ett par Wunderbaum-granar också. Därefter monterades den första skinnstolen in på förarsidan, efter lite bök med att få loss det gamla sätet.

En av bultarna som går genom golvet satt inte riktigt som den skulle så jag fick trixa lite för att lyckas men det gick bra. Jag började även riva bakluckan samt den baklucka jag köpte för att få loss det lilla handtaget som sitter runt låset men för att det ska lossna måste jag även montera loss hela låsmekanismen och den sitter som berg.

2007-07-07

Idag har det hänt grejer! Båda framsätena sitter på plats och passar kanonbra. För 300 kronor kan man verkligen inte klaga om det är några småmärken i lädret. Bekväma är de också!

Året-runt-däcken sitter på. Fälgarna ser rent ut sagt fördjävliga ut men det får duga tills jag har råd att lämna in dom på blästring. Däcken visade sig inte alls ha punktering utan fungerar bra. Lite vingligare ride blir det dock eftersom de här däcken är större.

Jag åkte upp till Micke och han satte igång med att fixa extraljusen och vänster framljus som hade ett lite svagare sken. Glappkontakt visade sig vara problemet med det senare, och två brända lampor med det tidigare. Lite pinsamt att jag inte kollat det själv, naturligtvis.

Tack vare att Micke är rörmokare och därmed också en bra karl har han en hel arsenal av verktyg och en stor lada att vara i vid meckande.

Vi satte igång med att ta bort resten av det sönderrostade golvet i bagageutrymmet och det fanns gott om “plåt” att kapa bort. Men det var verkligen otroligt kul, mycket tack vare verktygen som jag i många fall inte testat tidigare.

Båda hålen är vid de klassiska ställena, där hållaren för dragkroken respektive hållaren för reservhjulet sitter. Nu är där inga fler hål utan plåtar istället:


Givetvis finns det tonvis med andra saker att fixa. Luftkonditioneringen fungerar inte. Eller snarare: varmt blir det men inte kallt. Vanligt fel, kan vara dyrt att fixa.

Den lösa kabeln som dinglar går till larmet som ska tas bort då det inte fungerar.

Centrallås: stendött. Inte prioriterat. Än. Klocka i kupé: fungerar men dess belysning fungerar inte. Inte prioriterat ännu.

Förardörren är svår att stänga: kombination av att dörren börjat hänga och låset som kärvar. Skall undersökas.

Nu återstår det en del annat invändigt, som att fixa centrallåset, samt givetvis att byta fönsterhissar, lägga in ny matta bak, osv. Men det är en annan dag det...

2007-07-08

Biltur med Jeepen i ösregnet gav ett smått deprimerande resultat. Det kommer fortfarande in vatten någonstans på höger sida där bak. Inte mycket, men det är tillräckligt.
Något måste göras.

2007-07-09

Efter regnandet igår kväll och inatt var det mer vatten i bilen:

Jag gissar att bakluckan läcker vatten...

2007-07-10

Mer vatten i bilen imorse. Nu har jag troligen listat ur var läckan är, och inte helt överraskande är det gummilisten mellan kaross och baklucka uppe i högra hörnet som inte sluter tätt. Ska fundera ut en plan under veckan.

2007-07-13

Gårdagen ägnades åt att täta läckor. Jag har inte testat det ännu men troligen var vattnet inne i bilen ett resulat av att det läckte in vatten runt plastlådorna som innehåller bakljusen och de två slangarna som går från bakluckan in i karossen. Silikon applicerades och idag har det förhoppningsvis torkat nog så jag kan testa och se om det fortsätter rinna in vatten.


Efter att jag slutade blogga om reparationerna lyckades jag också reparera alla utom en fönsterhiss, och jag bytte även de stift som håller framdörren på plats, en operation som tog merparten av en dag då de gamla stiften skulle sågas av först.



När Apple svartlistade mig

Först en uppdatering

Det har så här fyra år senare äntligen framkommit att Apple mycket väl visste om att iPhone 6 och iPhone 6 plus kunde böjas lättare. Det har givetvis ingen betydelse för mig så här i efterhand men det är sannerligen intressant att se hur Apple är beredda att offra vilken relation som helst för att dölja sanningen...


Under åren har Apple sponsrat Macpro, och därmed mig, med en PowerMac G4 och senare en Xserve G5 för att driva sajten, de har ordnat fram en G4 Cube åt mig från kontoret i England (enbart för att jag råkade nämna, vid ett besök där, hur coolt det vore att ha en), alltid med förbehållet från min sida att Apple inte "köper" sig någon som helst kontroll över innehållet på Macpro. Detta hade, fram till att Apple tog fram storsläggan, alltid respekterats.

Apples svenska PR-folk skickade till och med en iPhone 4 till mig via MC-bud till BB-hotellet på Danderyds Sjukhus när jag och min fru fått vår son Elias och jag av naturliga skäl inte kunde närvara på pressmötet dagen innan, ett bevis på att de alltid varit tillmötesgående och allmänt trevliga.

Det finns en baksida med detta dock, vilket man upptäcker så småningom: Apple är trevliga så länge du som skribent är användbar för dem, och inte en sekund längre. Långvariga relationer betyder absolut ingenting för detta företag.

Jag har tidigare skrivit om att bli svartlistad av Apple, eller snarare hur andra blir det. Men jag trodde inte att det skulle hända här i Sverige, och definitivt inte att det skulle hända mig.

Efter att Apples tidigare PR-chef för norden slutade under våren 2014 uppstod ett problem för Apple: de kunde inte hitta en lämplig ersättare. Flera personer, däribland ett par vänner till mig, intervjuades och fick åka ner till London flera gånger för långa möten, men inget hände förrän ett år senare då Apple slutligen anställde en ny PR-chef för Norden.

Under hösten för snart två år sedan var det dags för Apple att lansera iPhone 6 och iPhone 6 Plus och som vanligt blev jag inbjuden till Apples kontor på Kungsgatan i Stockholm för att ta del av Apples genomgång på 30 minuter, som i vanlig ordning skedde under lättsamma former.

Jag tog med mig två telefoner, en iPhone 6 och en iPhone 6 Plus från Apple för test och började först med att testa iPhone 6. På kvällen packade jag upp iPhone 6 Plus och genomförde produkttestet som jag också skrev och publicerade. Jag lade telefonen på ett bord, gick och la mig och nästa morgon tog jag med mig telefonen till jobbet. Under hela tiden på väg till jobbet, och även på kontoret, hade jag telefonen i innerfickan på min kavaj. När jag tar upp telefonen för att visa den för en kollega så utbrister kollegan: "men, den ser ju böjd ut!" Mycket riktigt så var den böjd. Inte mycket, men böjd var den.

Detta var under en period då flera publikationer försökte göra sig lustiga över hur lätt det var att böja en iPhone 6 och en iPhone 6 Plus (vilket det inte var, men det stoppade inte några av dem från att försöka ordentligt). Apples representanter skämtade till och om det på genomgången jag hade med dem och försäkrade att telefonerna inte böjdes av att man hade dem i fickan, men samtidigt var och är Apple internt alltid väldigt känsliga för alla former av negativ kritik runt lanseringen av en så viktig produkt som iPhone varför de ofta slår taggarna rakt ut när man skriver något som inte behagar dem. I Sverige har vi som skrivit om Apple alltid varit skonade från det annars obligatoriska klagomålssamtalet från någon PR-människa på Apple som vill ha en negativ artikel struken eller ändrad så kritiken framstår som mildare, och det har alltid varit tack vare kompetent PR-personal i Sverige som haft integritet och kunskap om hur man beter sig mot olika medier här i Sverige.

Det som nu skulle komma att hända visade hur sårbara Apple var, och är, utan den typen av lokal kompetens.

Jag fotograferade telefonen och bilden du ser här nedan och skickade via e-post till min tillfälliga kontakt hos Apple. Jag hörde inget tillbaka över huvudtaget och därefter skrev jag den artikel som skulle visa sig förstöra min 15 år långa relation med Apple.

Mina webbservrar dukade nästan under för trycket av alla besökare som ville se bilden och läsa artikeln, så de var inte heller så glada.

Det tog inte ens 20 minuter efter att jag publicerat artikeln så ringde telefonen.

En minst sagt upprörd representant för Apple fanns på andra änden av samtalet och i princip skällde ut mig för att jag publicerat bilden utan att prata med Apple först, och undrade "om jag inte visste hur saker och ting fungerade i relationen med Apple?"

De var också upprörda över att jag i testet berättat om mitt möte hos Apple och vad vi pratat om under mötet vilket man inte får göra i Apples värld. De brukar inleda sina möten med orden "this is background information only, guys" vilket betyder att vad de säger på ett sådant möte inte är till för publicering utan som vägledning, påverkan eller något mitt i mellan, något jag alltid ansett vara trams och så gott som alltid struntat i, vilket ytterst sällan lett till någon kritik från Apple.

Jag svarade att jag genomfört ett sedvanligt test, noterat att telefonen böjt sig och förklarade hur jag hanterat telefonen och tillade att jag också skickat bilden till Apples representant, vilket jag inte hade någon som helst skyldighet att göra. Jag upplyste också Apple om att jag inte hade någon som helst skyldighet att låta Apple kontrollera eller styra innehållet i mina artiklar, annat än att påpeka eventuella faktafel.

Inget av mina argument visade sig bita särskilt hårt och samtalet avslutades efter cirka tio minuter.

Jag trodde hela saken var ur världen, men när det var dags för Apple att lansera en ny iMac (om minnet inte sviker) någon månad senare så kom ingen förfrågan om ett testexemplar. Några pressreleaser kom inte heller. Jag tänkte att Apple kanske prioriterade större medier framför mindre som Macpro (vilket har hänt tidigare och inget jag någonsin haft något som helst problem med) och att det skulle komma en förfrågan senare, men ingenting hände. Efter ytterligare en månad skickade jag e-post till Apples europeiske PR-chef Alan Hely, en i övrigt trevlig karl som jag träffat åtskilliga gånger och också varit ute på krogen med, och ställde mig frågande till vad som hände med tanke på att jag under drygt 15 år i princip aldrig blivit exkluderad från några presentationer eller testexemplar.

Hely svarade först att det lät underligt och att jag inte fått någon information och lovade att kolla upp det nästa dag. Svaret jag fick då var betydligt mer formellt och han menade att Apple "kontinuerligt utvärderar vilka medier de vill skicka recensionsexemplar till" och att Apple skulle höra av sig i framtiden.

Det var drygt två år sedan och sedan dess har jag inte fått testa några nya Mac-datorer eller iOS-enheter.  Jag har skickat förfrågningar till den svenska PR-organisationen men har inte fått några svar på mina brev över huvudtaget. Vad jag förstår från information som nått mig från insidan av Apple så togs beslutet att stryka mig från alla listor och effektivt "svartlista" mig av en chef för iPhone i Apples engelska PR-organisation, en kvinna jag troligtvis aldrig ens träffat (man fick träffa olika personer från Apples europeiska organisation i princip varje gång det var en ny lansering och jag slutade notera deras namn efter ett tag då man ändå aldrig kunde kontakta dem direkt med eventuella frågor) . Någon officiell förklaring på vad som egentligen hände har jag dock aldrig fått, och det lär jag aldrig få heller.

Har du läst så här långt så tror du kanske att den här texten är ett sorts försök att tvinga Apple att svara på mina brev, eller att ni läsare ska tycka synd om mig. Så är det inte i någotdera av fallen.

Vad som däremot är tråkigt är det faktum att jag fortfarande får e-post flera gånger i veckan med frågor huruvida exempelvis den senaste iPad-modellen eller den senaste iMac-modellen är ett bra köp och mitt svar är, tyvärr, allt som oftast "jag har ingen aning. jag har inte testat dem".

Det har nämligen varit väldigt roligt att ha kunnat hjälpa vad som under Macpro:s existens från år 2004 och framåt måste vara tusentals personer med köpråd och tips, enbart via e-post. Via Twitter, Facebook och andra sociala medier är de ännu fler. Hur många som använt mina tester och andra artiklar som underlag för köp är omöjligt att svara på men det är många, det vet jag.

Efter att allt detta utspelade sig har jag exempelvis träffat PR-folk hos Microsoft flera gånger och det slog mig varje gång hur trevligt och avslappnat det var - att inte känna sig övervakad och kontrollerad i ett möte och hur Apples PR-organisation jämfört med många andra företags dito framstår som en pubertal tonåring.

Det är ganska skönt att slippa Apple, helt enkelt.

Jag använder fortfarande Apples produkter dagligen, både privat och i jobbet, och i takt med att tiden gått sedan den där dagen för två år sedan har mitt tålamod med Apple som företag och deras produkter blivit allt mindre. Jag använder mer och mer Linux och Windows hemma och den passion och det intresse för Apple som jag hade för kanske 3-4 år sedan är i praktiken helt borta.

Delvis är det Apples eget fel då de gradvis slopat produkter som jag tyckt varit intressanta att arbeta med, men det beror nog också på mig själv i och med att jag fått andra intressen och ser på saker och ting på ett annat sätt.

Jag ser fortfarande Apples keynotes men då Tim Cook har lika stor karisma som en tjänsteman på Skatteverket har de inte riktigt samma underhållningsvärde som förr. Slagkraften i Apples nyheter de senaste åren har också stagnerat enormt och om det ska till en bil för att få fart på surret runt Apples varumärke så hoppas jag den kommer innan år 2020, för saker är på väg utför i mina ögon.

Det har helt enkelt visat vara oerhört nyttigt att få distans till Apple och jag rekommenderar de som lever och andas Apple 24 timmar om dygnet att testa lite nya saker.

Med det sagt: jag kommer aldrig använda en telefoni- eller surfplatteprodukt byggd av Samsung. Där går gränsen till och med för mig.




© 2003 - 2022 Joacim Melin