Joacim Melin
Pappa, sysadmin, skribent, poddare, chipsentusiast.

Trygg-Hansa-syndromet

Hur många gånger i månaden måste du ringa ett företag, en leverantör av saker eller tjänster, för att rätta till saker och ting? Jag vet bara att jag måste göra det allt för ofta.

Jag tycker det är tämligen enkelt: man beställer någonting, och sen får man det. Enkelt och bra. Man betalar för det när leverantören har levererat det man vill ha, varken mer eller mindre, och alla är glada. Enkelt och bra? Icke så. I en serie bloggningar kallade “Trygg-Hansa-syndromet” ska jag dela med mig av mina erfarenheter med några av de mest korkade företagen jag stött på. För tyvärr tycks det vara så att företagen numera är till 100% fixerade vid att maximera intäkterna men minimera kostnaderna, så innebär det i praktiken att vi kunder helst ska betala och hålla käften. Med toklånga väntetider i telefonköer, korkade svar och usel attityd ska vi skrämmas till att göra just det, betala och hålla käften.

Trygg Hansa är överlägsna världsmästare i Sverige på att strula till det så härmed döps detta till Trygg-Hansa-syndromet, som en hyllning till Sveriges kanske sämsta försäkringsbolag, alla kategorier. Motiveringen är: “Trygg Hansa har under de åtta senaste åren gått stått på barrikaderna för att ta striden för ett allt mer försurande av sina kunders vardag. Detta måste premieras!”

Nu kan man ju givetvis anta positionen att jag är en klassisk rättshaverist, men ska sanningen fram så är jag intresserad av att det ska bli rätt. Jag vill inte åka på kostnader för påminnelser när jag tagit mig tid att ringa upp en kundtjänst, sitta i kö i åtskilliga minuter (rekordet står Telenor för: 104 minuter) för att de ändå ska sjabbla till saker och ting.

Andra företag som passar in i denna kategori är givetvis Telenor, Tele2, ComHem, IDG, SF, Tre, med flera.

Jag återkommer i ärendet.



tdm, cirka 1995

Text 16843 95-05-13 9:16 126 bytes / Joacim Melin #15
Kommentar till text 16693 av Peter Lindberg #2
Mottagare: Tre saker
Ärende: 3 minnesluckor du minns
——————————-

  1. När jag träffade min förra flickvän.
  2. När Erik bar mig hem från CD när vi skulle fira dan innan nyår.
  3. När jag föddes.

(Text 16843 av Joacim Melin #15)



Att kalla sig journalist

Många kallade mig för journalist när jag jobbade på Datormagazin, drev Nätmagazin eller frilansade åt diverse andra tidningar. Själv såg jag på mig själv som skribent. En journalist gräver och avslöjar, drar fram skiten i rampljuset och kämpar mot orättvisor. Jag kunde möjligen såga ett grafikkort eller avslöja ett taffligt försök att genom marknadsföring kränga en riktigt dålig produkt för dyra pengar.

Nej, journalistik står för något mer. Något högre.

Trodde jag iallafall.

Men om det nu stämmer att en av Expressens reportar i princip gått sängvägen för att få sitt scoop så är det inte bara en skandal. Det är också slutet på allt som åtminstone jag trodde gällde när det handlar om etik och moral.

Nog för att Expressen det senaste året satt nya rekord i bottennapp men när man trodde att botten var nådd så lyckas de slå till igen. Deras chefredaktör kommer likt vår numera f.d statsminister att två sina händer och skylla på “bristande rutiner” och sen offra någon lite längre ner i organisationen, som med all säkerhet kommer att få återkomma till tidningen efter ett halvår i frysboxen.

Om fler tog reda på hur kvällstidningarna arbetar skulle deras försäljning rasa. Jag har inte köpt vare sig Expressen eller Aftonbladet på närmare tio år och lär inte göra det nu heller.



Digital ordning!

Jag har bestämt mig, brukar det ju heta. Men faktiskt. När jag flyttade till mitt radhus hade jag en idé om att jag varken skulle ha CD-skivor eller DVD-dito framme. Allt skulle ligga på en server och jag skulle köra allt digitalt via dator eller annan väg.

Men som vanligt så blir det inte alltid som man tänkt sig. Den RAID-burk med två 500GB hårddiskar lät något så sjukt mycket så jag kunde inte ha kvar den. Och utan 1TB disk kan jag inte digitalisera alla mina DVD:er till filservern.

Men…

Nu är det dags:

Från detta...

... till detta:

Ordning och reda. Lådan ovan är en av tre kartonger med CD-skivor. Jag vet inte ens hur många skivor jag har, och jag vågar knappt räkna.

Under dagen och kvällen har jag importerat ytterligare ett femtiotal skivor som av en eller annan anledning fallit bort ur min digitala musiksamling.

(… och nej, jag har ingen aning om vad jag ska rösta på den kommande söndagen…)



Singel och pappa

Ett antal (mer eller mindre) obestridliga faktum i den värld som är en ensamstående pappas liv.

Du är i princip död på “marknaden”. Kvinnor utan barn skyr dig som pesten eftersom du helst inte ska ha haft någon bakgrund över huvudtaget innan du träffade just henne.

Kvinnor med barn kan möjligen vara intresserade men de kan i princip sorteras in på två kategorier, dels de som har golddigger-liknande tendenser, alltså de som har tre-fyra ungar på heltid och söker efter en man som kan ta hand om dem, och dels de som har barn själva men inte vill att deras nästkommande ska ha det. Givetvis finns det säkert undantag från detta, och de undantagen får gärna höra av sig för ni är väldigt svåra att hitta.

Som ensamstående förälder har du ständigt dåligt samvete. När barnen är här är i princip grannfruarna vikarierande mammor då de så gott som alltid är ute på gården med sina barn. Jag lagar mat, tvättar, städar och håller huset hyfsat beboeligt. Ungarna är ute på gården och leker och då och då sticker jag ut näsan och kollar så barnen åtminstone lever. Jag vill också vara ute med mina barn och leka i sandlådan eller titta på luftballongerna som flyger förbi. Men jag missar allt sånt för jag hinner bara inte.

Aktiviteter med din arbetsgivare eller kompisar såsom kickoffer, spontanta kvällar med en öl efter jobbet, supercoola fester etcetera, infaller alltid den veckan du har barnen. Det spelar mindre, eller ingen roll, att du i god tid förklarat att du faktiskt har barnen den vecka årets stora kickoff och konferens infaller. Kanske det går att flytta evenemanget en vecka? Svaret är alltid nej. En vecka tidigare eller senare är uteslutet.

Ångrar jag att jag är ensamstående pappa? Ja, ibland. Ångrar jag att jag är pappa? Nej, aldrig.

Är jag bitter? Ja, allt mer, verkar det som. Jag gräver åtminstone inte en grop åt andra. Jag tycks göra det åt mig själv, däremot.




© 2003 - 2022 Joacim Melin