Joacim Melin
Pappa, sysadmin, skribent, poddare, chipsentusiast.

Priset på fläskkotletter går snart upp igen på Östermalm

Om man ska tro MQ:s senaste annonskampanj så ska vi se ut som Viktor och Coco från Östermalm. Personligen tycker jag de ser ut som tre lobotomerade avmagrade psykopater som inte tvättat håret sedan dackefejden.

MQ kan ju givetvis hävda att jag inte ingår i deras målgrupp, att jag ändå inte är önskvärd som kund eftersom jag liksom inte hajjar konceptet, men med tanke på hur många tusen jag spenderat där i år på kläder så har jag fram tills idag ansett mig vara någon av en stamkund där.

Den rådande trenden med någon form av dyrkan för "hippa" rika innerstadsmänniskor är äcklande. Inte för att jag vill missunna folk att ha pengar eller vara hippa, utan för att dessa människor tydligen har ett riktigt stort behov av att vara förmer, att vara bättre än oss "vanliga", och att avskärma sig från "normala" människor genom sina stängda viktiga klubbar, fina restauranger och exklusiva spa:n.

De rika parkerar på handikapplatser, kör i bussfilen och i stort sett bryter mot de regler som de behagar bryta mot. För de är rika, så de kan "unna" sig böter. Om inte annat får de tillfälle att förklara för en stackars människa att de minsann gått på Handels och har en rik pappa och att de inte behöver betala någon jävla böter.

Det sjukaste är att de "fina" människorna inte längre har den goda smaken att ligga lite lågt med degen, sina överdrivet feta bilar och överdrivet väldimensionerade kvartar. utan istället ska de visas upp i TV, i tidningar och nu också i annonskampanjer. De som tycker jag är en aning trångsynt får ursäkta, men hockeyfrillan är död och i mina ögon är flottigt bakåtkammat hår inget annat tecken än att man inte har råd att köpa schampo eller inte har vett att tvätta sig i barret innan det börjar växa saker där uppe. Hårlössen var väldigt vanliga för hundra år sen, så får vi se en ny epidemi av sådana på Östermalm så vet vi varför.

Nej, hela Östermalmstrenden börjar bli en parodi på sig själv, och de som bor där förtjänar inget beröm för att de "lyckats" utan snarare en klapp på axeln och telefonnumret till närmaste psykoterapeut. Efter att jag skrivit den första versionen av denna bloggning diskuterade jag det hela med Jeroen och vi kom fram till att den rådande trenden med alla dessa Östermalmsfjantar som går runt och ser likadana ut, för de gör ju det (kolla in hur många som INTE har Canadian Goose-jackor i vinter) egentligen är osäkra individer som är så otroligt rädda för att stå utanför acceptansen från andra likasinnade så de måste visa att de minsann också är rika och har råd med en fucking täckjacka för 4 papp eller vad den nu kostar.

Det är onekligen en viss tröst att veta att till slut så ligger vi alla där med en nerbajsad blöja runt höfterna och väntar på döden. De rika gör det dock med lite bättre utsikt än vi övriga.



Den sorgliga sagan som är Apple:s support (eller: The Never Ending Story)

För en tid sen så lade batteriet i min 12" PowerBook av totalt. Jag fick kanske ut 30 minuters laddning ur ett batteri som inte ens var ett år gammalt så jag ringde Apple:s Support, fick för tredje gången förklara att jo, jag har AppleCare-paket till PowerBook:en men ni har reggat paketet på min gamla G3 PowerBook som jag inte äger längre!. (de har lovat att fixa detta, för övrigt. Jag har faxat in pappret med min aktiveringskod för Apple Care till supporten tre gånger nu...).

När förklarandet var ur vägen så fick jag reda på att ett nytt batteri skulle skickas ut. Det gamla batteriet skulle returneras i samma kartong som det nya skickades ut i och det var bara att ringa UPS så kom de och hämtade paketet. För säkerhets skull tog de också mitt kreditkortsnummer. Anledningen var att de var tvungna att debitera mig för det nya batteriet om det gamla av nån anledning inte skulle returneras. Fair deal, tänkte jag.

Problemet var bara att jag skulle ut och resa igen dagen efter att batteriet kom så jag fick vänta med returen i cirka fem dagar. Sedan händer ingenting och efter ett par-tre veckor så säger jag upp kreditkortet (behöver det inte längre). Därefter, och nu pratar om ett tidsspann på kanske en vecka mellan det att jag sa upp kortet och sluträkningen anlände i min brevlåda, hann Apple debitera för batteriet och sedan skicka ut ett brev som sa att pengarna för batteriet nu hade återinsatts på mitt konto. Vilket inte har hänt.

Jag pratade med Apple Support igen i måndags och förklarade allt, faxade in alla papper och så vidare. Och sen dess har jag inte hört ett skvatt.

Imorrn ska jag ringa dom igen. Och nu tänker jag inte vara trevlig längre. Nu ska jag vara en sån här asshole customer som inte ger sig. Jag vill verkligen inte men tydligen är det vad som krävs för att få rätt.

Uppdatering 2004-10-08

Pratade med Apples support igen. Anledningen till att de inte kopplat mitt Apple Care-paket till min Powerbook är att de också behöver ha kvitto på att jag faktiskt köpt datorn, något som ingen frågat efter tidigare. De vill också ha kvitto på att UPS har hämtat paketet med batteriet och allt ska givetvis faxas till Irland. Lyckades få dem att anteckna mitt visakortsnummer istället så jag kan få tillbaka mina pengar någon gång.

Uppdatering 2004-10-09

En sak jag glömde nämna i min tidigare uppdatering var brevet Apple skickade ut där de sa att de hade betalt tillbaka mina pengar. Enligt personen jag talade med på Apple Support så är brevet feltryckt och det egentligen skulle stått att pengarna dragits från mitt konto! Faxade in alla papper till Apple efter att ha letat fram fakturan för datorn.

Uppdatering 2004-10-12, 19:43

Sitter i telefonkö hos Apple Support nu. Än så länge har jag väntat 33 minuter och jag börjar oroa mig för att batterierna i DECT-telefonen ska dö snart...

Uppdatering 2004-10-12, 19:50

Fick reda på att alla fax kommit fram och att pengarna ska betalas ut.

Imorrn får jag ringa supporten igen eftersom antingen processorfläkten eller hårddisken har börjat låta illa så det är bara att skicka in maskinen och få den fixad...

Uppdatering 2004-10-13

Pratade med supporten nu och givetvis har de inte kopplat mitt Applecare-paket till rätt Powerbook. Dessutom hävdar Apple att jag äger två 12" PowerBook G4, vilket jag inte gör. Killen på supporten kan inte ta bort den felaktigt registrerade datorn ur deras register, och jag kan heller inte göra det.

Efter att supportkillen kollat med kundtjänst återkommer han och undrar om min dator inte blivit utbytt eller så, och jag svarar nej. Efter lite frågor om maskinen så får jag beskedet att de skickar ut en kartong som maskinen ska skickas in i. Tog bara 40 minuter den här gången...

Uppdatering 2004-10-19

Datorn har återkommit och processorfläkten bytts ut. Snabb och bra service hos Apple repair.

Uppdatering 2004-10-23

Några pengar för mitt batteri har fortfarande inte kommit. Jävla idioter.

Uppdatering 2004-10-24

Ingen på Apple Support kan svara på om mina pengar betalats ut eller inte. Det är söndag och det finns ingen här som kan hjälpa dig med det.

Uppdatering 2004-10-25

Apples europeiska kundtjänst svarar att Apple Care i USA (!) godkänt min återbetalning. Betalning skickas tillbaka till samma kortnummer som du använde när du beställde batteriet. När jag svarar att det kortet inte finns längre och att Apple fått ett nytt kortnummer så får jag svaret då har den informationen skickats vidare till USA. Pengarna ska troligen komma denna vecka, men det kan ta upp till TRE veckor från det att det godkänts centralt tills att pengarna slutligen betalas ut.



Resa, resa, resa… – en minidagbok

Efter den sista resan som påbörjas på Lördag så är det slut med att hänga i flygplatslounger, sittandes i taxibilar i främmande städer och sova ensam på nya sängar i ett nytt hotell.

Förra veckans resa till Paris och Apple Expo var helt okej. Den följdes upp av denna veckas resa till London och Oracle Open World som även det var ett riktigt bra evenemang. I helgen drar jag till Barcelona och årets europeiska upplaga av Brainshare. Men sen får det bara räcka för ett bra tag framöver. Kroppen tar stryk av att äta oregelbundet, sitta still under långa stunder och mentalt är det jobbigt att vara borta från familjen så mycket.

Resan till London kantades också av oflyt. Massor av oflyt. Det började på Arlanda där jag blev stoppad av en nitisk minihitler i passkontrollen som vägrade låta mig kliva på planet till London. Passet gick ut för en vecka sen. Visst, kan jag förstå att regler är regler och att Englands frånvaro i Schengenavtalet gör att Sverige får betala dryga böter till England om det uppdagas att passet är ogiltigt, men en vecka? Jag fick springa bort till SAS-disken, boka om biljetten och sen sätta mig på transferbussen bort till polishuset, fotografera mig och sen åka upp till de snälla poliserna som tillverkade ett litet rosa pass till mig, som för säkerhets skull räcker September ut.

Därefter var det bara att ta 18-flighten till London och när jag landat där tåget in till Paddington för att ta en taxi till hotellet som låg bredvid Towern precis nere vid Themsen. Taxikön var 100 meter lång. Det tog 45 minuter.

När jag slutligen kom fram till hotellet vid 22:30-tiden så hade köket på hotellet stängt så jag fick ingen mat. Roomservice och 20 pund fattigare kraschade jag på hotellsängen.

Dagen efteråt förlöpte riktigt lugnt. Middag i underhusets matsal med en massa andra journalister och allt gick superduper.

Onsdagen inleddes med att jag tappade min Qtek 2020 i marmorgolvet i badrummet. Den är för närvarande på reparation och med lite tur, vilket jag definitivt inte haft på den här resan, så kostar det bara en tusenlapp att fixa.

Därefter flög jag till Köpenhamn, träffade Dell och tog tåget upp till Stockholm med min kollega Magnus. Vi satt med hörlurarna på och svor högt över hockeyn som stod som enda "underhållning" den kvällen. Vi drack ett par öl också.

Nå väl. På lördag åker jag till Barcelona som sagt. Ska bli intressant att se vad som händer då, i synnerhet med tanke på datumet...



En typisk vecka hos familjen Melin – spridda noteringar

Måndag: Jag cyklar en mil och promenerar en halv dito. Noterar att det inte längre är sommar och ser till att ha en lite tjockare tröja på mig för att inte bli förkyld. Är och väger mig hos Cambridge-folket och har gått ner endast ett hekto sedan förra mätningen för en vecka sedan, då jag hade tappat fyra kilo. Jag blev lite besviken men min konsulent (som för övrigt är Sandras gudmor, något som gör att vi kan vara en aning mer ärliga mot varandra) påpekade att jag faktiskt inte gått upp något i vikt vilket i och för sig är bra. Jag kör på med en blandning mellan bra mat och pulverdricka tills vidare.

Tisdag: Jag är förkyld. Rejält dessutom. Fia är också råförkyld medan Sandra klarat sig än så länge och går på Dagis som vanligt. Åsa passar på att dra på en tre-dagars konferens med jobbet ute på Hasseludden. Jag ligger lågt med Cambridge-kurer tills vidare då jag inte mår bra alls. Hämtade bilen idag, en dag för tidigt, vilket var roligt. Attans vad tyst och bekväm den är. Fia sover hela natten utan problem, vilket är glädjande eftersom hon hållit låda nätterna innan. Lite strul med lämningen till tryckeriet av nästa nummer av Andreas fixar biffen.

Jag avslutade kvällen med att se Spaceballs The Movie. Fan vad dålig den är. (Mel Brooks har inte gjort något vettigt sedan High Anxiety.)

Onsdag: Nu är jag verkligen apdålig. Huvudet bultar och domarna är emot våra brottare i OS. Fia är allt bättre och Sandra är på dagis som vanligt, utan några symptom på förkylning. Jag tillbringar dagen med att härda ut, dricka c-vitamin och känna mig skyldig över att jag inte följer kuren med pulverdrickan och bra mat. Spagetti och köttbullar till middag är Sandras favorit ( " Pagetti och köttbullar är min BÄSTA mat! säger hon. Imorgon är det något annat som är hennes BÄSTA mat). Fia äter som en häst nu vilket är riktigt skönt eftersom hon varit stört omöjlig att mata när hon varit sjuk. Diskuterade HotSpot Stockholm med Peter som har en del bra ideér på hur den sajten kan utvecklas. Avslutade kvällen med att blogga lite på Macpro, något som blivit lite eftersatt eftersom jag inledde veckan med lite strul med tryckningen av nästa nummer av Nätmagazin och lite annat. Tog en dusch innan läggdags vilket var avslappnande.

Torsdag: Det är idag det. Fia höll låda en timme i natt. Sandra vaknade ungefär samtidigt, strax efter 01:00 och fick sova i Mammas säng. Fia vaknade igen 06:45 och ville ha frkuost. Sandra kom ner en timme senare, ställde sig nedanför trappan och kissade på sig. Hon var nog inte riktigt vaken då. Sandra är fortfarande frisk och jag är marginellt bättre. Fia är riktigt pigg och har ingen feber heller och slukade gröten utan några som helst krusiduller. Sandra äter frukost i samma stil (en smörgås och mjölk på 5-6 minuter.. någon form av rekord) och städar sedan upp alla leksaker som täckte golvet i vardagsrummet och säger åt Fia att "Fia! Jag städar här! När mamma ser det här så ska jag säga att det var JAG som städade här!. Fia gör sitt bästa för att sabotera städandet genom att plocka ut allt som Sandra stoppar ner i leksakslådan men till slut så blir det faktiskt ordning.

Bloggar lite här och surfar runt på IMDB för att titta närmare på vad Mel Brooks egentligen haft för sig sedan hans guldår på 70-talet.

Ska nog sätta ungarna i badkaret nu. Måste åka och vattna svågerns blommor och sen till affären för att handla mat. Åsa kommer hem lagom till middagen. Jag får se om jag kan hitta på några andra ursäkter för att åka lite mer med bilen.



En iPod i bilen

Nu har så äntligen Saab:en kommit. Och då var det också dags att förverkliga min dröm om att montera in min gamla ur-iPod i bilen. iPod:en som börjar bli lite till åren nu (batterierna är inte på topp direkt) hade jag eventuellt tänkt ersätta med antingen en ny iPod eller genom att helt enkelt använda min Qtek 2020 med ett extra minneskort som MP3-spelare.

Enligt bilhandlaren hade vår bil ett stereosystem som på Saab-språk heter AS2. Det systemet innebär att det förutom CD och ingång för CD-växlare också finns sju högtalare och en kassettbandspelare. Det visade sig att vi hade en modell som kallas AS1, som enkelt uttryckt är basic-modellen. Eftersom det då inte finns någon kassettbandspelare och Saab är extremt hemlighetsfulla när det gäller hur cd-växlaranslutningen fungerar så får det bli en iTrip istället som möjliggör en trådlös överföring av musiken till bilstereons radio från iPod:en.

Dension Sweden har en iPod-hållare för fabriksmonterade stereoanläggningar. Än så länge stöds ett ganska stort antal bilmärken och deras stereoanläggningar, men inte någon av Saab:s modeller. Och om den nu skulle komma med stöd för en Saab-modell så innebär det att jag ändå måste köpa en ny iPod eftersom den första generationens iPod inte stöds för detta ändamål.

En teori jag har är att man borde kunna ansluta de kontroller för stereon som finns i ratten till min ur-iPod på samma sätt som iPod:ens rätt usla fjärrkontroll fungerar. Det är ju egentligen inga konstigheter då det enda som händer när man byter låt eller sänker och höjer volymen är att olika strömstyrkor justeras och styrknapparna i ratten fungerar på precis samma sätt.

Vilket lämnar frågan om en hållare för iPod:en. Jag har redan en aktiv hållare för min Qtek 2020 i bilen och skulle jag skaffa en hållare till, där för övrigt båda enheterna ska slåss om att vara anslutna till det främre 12v-uttaget, så blir det lite väl plottrigt med extra saker i bilen. Kanske får det duga att lägga iPod:en i facket mellan sätena fram. Eller nåt. Nån som har några förslag?




© 2003 - 2022 Joacim Melin