• Björeman // Melin: Marco Armbook

    I avsnitt 214 av sveriges trevligaste podd (enligt oss själva) diskuterar vi spel-PC:s, Jockes hejdå-till-Mac, Mac:ar baserade på ARM och framtiden för stora poddar som finansieras med annonser. Lyssna gärna i vilken poddspelare som helst och/eller läs mer här.

  • En god anledning att köra Linux på skrivbordet

    Christopher Tozzi skriver om varför han fortsätter använda Linux som operativsystem på sin skrivbordsdator:

    On Windows, you assume your wireless card or printer or complex display configuration is going to work, because you know vendors have invested lots of time and money in testing them for you.

    On Linux, however, there is no such guarantee. So I get a little bit of a high when I plug something in or install Linux on a new computer and see that the hardware and software all work together flawlessly. (This is almost always the case these days, by the way, which is a big contrast to 2005).

    Maybe this is a weird reason to like Linux, but it makes it more fun for me. I feel like I’ve accomplished more when I use Linux to get work done. It’s like the difference between hiking a mountain and driving up the same mountain with a car–it’s just more satisfying to do things the hard way.

    Precis som undertecknad är Tozzi en datorstofil. Ni vet, en sån där som slänger sig med uttryckt som “när män var män och datorer var datorer” och gärna vill kunna göra lite vad de vill med sin dator och det operativsystem den kör. Hans krönika är skriven utifrån perspektivet att han en gång i tiden valde mellan Windows och Linux men argumentet kan lika gärna göras till ett val mellan Linux, Windows och Mac OS X (numera macOS), och det är en av de saker jag gillar med Linux som jag insett att jag saknar i allt större utsträckning med Mac OS X / macOS: det har blivit allt mer nedlåst.

    Jag förstår att Apple gjort så för att göra livet enklare för den stora massan som använder deras datorer men på sätt och vis vänder de i allt större utsträckning vänt nördarna ryggen de senaste åren. Inte för att de bryr sig, givetvis, då deras datorer säljer som smör ändå.

  • Tack och hej, Macintosh

    Efter över 20 år som Mac-användare har jag nu gjort det jag svamlat om i många år i både poddar och bloggposter: jag har dumpat min Mac. Min ömma moder behövde en nyare Mac än hennes gamla iMac så jag bestämde mig helt sonika för att hon skulle få min 15-tums Macbook Pro från 2015.

    Vilken Mac ersätter jag då den med? Ingen. Istället blir min bärbara dator en Dell Latitude E7440 med Linuxdistributionen Fedora och min stationära dator ett hembygge baserat på en AMD Ryzen 5 3400G med fyra processorkärnor, åtta trådar och en topphastighet på 4,2GHz. Till detta blir det 2x500GB SSD och 32GB internminne. Även denna ska köra Linux i form av Fedora.

    Beslutet att börja varva ner Mac-användandet för mig har vuxit fram under flera år nu men egentligen handlar det om tre saker: prislappen på Apples hårdvara, hur Apple fortsätter sälja gammal teknik till höga priser och att macOS inte längre känns som plattformen för mig. Krydda det med Apples fortsatta beteende i hur de hanterar tredjepartsutvecklare, hur de i allt större grad har fortsatt låsa ner macOS de senaste åren så har du en frustrerad person i form av undertecknad som helt enkelt inte känner någon “kärlek” till plattformen eller företaget som tillverkar den.

    Min, eller numera min mammas, fem år gamla Macbook Pro har hängt med bra genom åren. Den kan, givetvis, inte expanderas med mer internminne så 16GB var vad jag hade att spela med. Det har blivit smärtsamt tydligt att 16GB internminne inte riktigt räcker till för mig, och 256GB lagring kan visserligen utökas genom lite kirurgi och ett antal sköna tusenlappar men jag kände inte att det var värt det. Som Mac-användare tenderar man visserligen att fortsätta använda sin dator mycket längre än en PC-användare men ser man nyktert på det är det vansinne att försöka uppgradera en fem år gammal dator, bara för att det sitter en Apple-logga på den.

    Innan jag fattade beslutet att ge bort datorn så började jag fundera, räkna, undersöka och utvärdera. En dator jag hade kunnat tänka mig var en Mac mini, men den är redan nu två år gammal och med den kommande övergången till ARM lär den inte uppgraderas på minst ett år till. Definitivt inte köpläge, och till detta hör alltså att Apple säljer en två år gammal dator, med två år gammal teknik, för 14500 kronor med en nedklockad Core i5-processor, 512GB lagring och 8GB internminne. Lägg till ett par tusen till för extra minne och vips börjar vi närma oss 17000 kronor. Kanske kommer Apples kommande ARM-datorer att få ner prislapparna på deras datorer, jag betvivlar att så är fallet, men jag tror ärligt talat inte att det kommer locka mig tillbaka till plattformen.

    Det stationära datorn jag bygger själv nu kostar, exklusive SSD-diskarna, strax under 5000 kronor. Den är snabbare, den går att uppgradera betydligt mer i framtiden, och nej – den kör inte macOS. Det är i sig inte superjobbigt för mig – jag har insett efter många timmar med Linux att min “kärlek” till macOS snarare handlar om muskelminne och ett fåtal tredjepartsapplikationer än operativsystemet i sig.

    Att ha en dator med ett äpple på är egentligen inte särskilt viktigt längre. Jag övervägde också att köpa en gammal Mac Pro i tornmodell eller en aningen senare dito i sopkorgsmodell men båda dessa modeller är alltså mellan 7-10 år gamla och betingar fortfarande hutlösa priser. Den prestanda man får ut från dem är heller inte särskilt imponerande, i synnerhet inte med tanke på hur mycket ström de förbrukar.

    Efter över 20 år är min tid som Mac-användare således över. Det började med en PowerBook G3, vidare till modeller som iBook G3, 12-tums Powerbook G4, 17-tums Powerbook G4, Power Mac G4, Power Mac G5, Mac Pro, Mac mini, en uppsjö av Xserve-maskiner för att slutligen landa i en 15-tums Macbook Pro. Givetvis känns det konstigt att skriva detta, det känns konstigt att sätta punkt efter så många år men å andra sidan slipper jag oroa mig för att Apples uppdateringar har sönder alla de små specialprogram och lösningar jag behöver för bloggar, poddar och annat som jag pysslar med emellanåt. Det är en ganska skön känsla det också.

    Tack och hej, Macintosh.

  • “Så här kan Apple stoppa anklagelserna om konkurrenshämmande verksamhet”

    Savannah Reising, appropå EU:s kommande granskning av App Store och Apple Pay:

    As consumers, we love the App Store because it gives us the freedom to choose the apps that are best suited for us. But it’s a shallow freedom because Apple has the ultimate control over how we can interact with those apps.

    Apple has a smug way of prioritizing its own apps over those of third-party developers, forcing users to take a few extra steps to get the experience they want. If you’re a Google Maps user, you’ve probably felt annoyed when you tap an address and your iPhone automatically pulls up directions in Apple Maps. Or, if you’re a Spotify user, you can’t just ask Siri to play Grimes’s new album, because unless you have it downloaded in Apple Music, she won’t be able to find it.

    In an era of declining hardware sales, this allows Apple to keep users tethered to the Apple ecosystem — a strategy that is being looked at with increasing scrutiny. Earlier this year, Bloomberg Technology reported emerging rumors that Apple is considering loosening restrictions to allow users to set third-party apps as their default— a move no doubt catalyzed by the pressure of recent antitrust probes.

    If Apple’s playbook sounds familiar, it’s because Microsoft did the same thing back in the 90s. In the early days of the internet, Microsoft (arriving late to the browser wars) decided to aggressively bundle Internet Explorer with Windows. This move sucked the life out of rising Silicon Valley superstar Netscape and consolidated the internet market, ultimately slowing down innovation and giving consumers fewer options. If Apple continues playing by the same aggressive rules, their own App Store will begin to suffer from lack of innovation and consumers will feel the blow.

    Det ovanstående är bara början på en lång och mycket genomtänkt bloggpost som jag varmt rekommenderar alla att läsa. Har man inte fått nog efter det rekommenderas även detta.

  • Apples dubbelmoral mot Hey

    Basecamp, företaget bakom webbtjänsten med samma namn, är väldigt nära att lansera en ny e-posttjänst kallad Hey som ser riktigt lovande ut. Det enda problemet är att Apple stoppat dem från att publicera sin applikation på App Store:

    On Tuesday afternoon, Apple sent Basecamp a slightly softer written notice. “We noticed that your app allows customers to access content, subscriptions, or features they have purchased elsewhere, but those items were not available as in-app purchases within the app,” it said. Because Hey didn’t qualify as a “Reader” app, Apple said that existing subscribers could log in as normal but Hey needed to make all subscriptions available to new users as in-app purchases.

    Så för att summera problemet: andra tjänster, som Gmail eller liknande där du skapar ett konto via webben och sen loggar in via en applikation i iOS kan ha iOS-appar, som saknar möjligheten att göra köp inne i själva applikationen, är okej att ha i butiken eftersom de vänder sig till företag. Det är också okej för företag som Amazon att ha Kindle-applikationen, som vänder sig till privatpersoner, utan dessa köpmöjligheter inne i applikationen eftersom det är en applikation man läser innehåll i.

    Det är däremot inte okej att ha en e-postapplikation som vänder sig till privatpersoner utan möjligheten att teckna ett abonnemang inne i applikationen eftersom e-post inte klassas som något man enbart läser.

    Det ska noteras att det mig veterligen inte finns stöd för detta någonstans i Apples regler för App Store, och att andra större företag som Google (Gmail vänder sig ju även till privatpersoner) kommer undan med detta är minst sagt talande. Hey och dess ägarbolag Basecamp är inte beredda att trippa på tå runt Apple i denna fråga, eller att försöka lösa det med dialog med informella kontakter inom Apple, utan istället gör de som de brukar göra: de är raka, ärliga och transparenta vilket hedrar dem.

    David Heinemeier Hansson, en av grundarna till Basecamp, summerar många utvecklares attityd i frågor som denna ganska bra i detta citat:

    Heinemeier Hansson said he was worried about the repercussions. “If we can’t have Hey on iOS,” he said, “we’re nowhere. We have to be on the biggest platform in this segment, and Apple knows that.” When he tweeted about the app’s initial rejection last week, he got a number of responses from developers who would privately rail against Apple’s policies but publicly make excuses for the company.

    “You listen to some of these app developers, and they sound like hostages,”
    Heinemeier Hansson said. “They sound like they’re reading a prepared statement, because otherwise Apple could hurt their business. Which is true!”

    Det är onekligen bra stämning inför WWDC nästa vecka. Det Apple sysslar med är utpressning, varken mer eller mindre.