• Den perfekta Markdown-editorn för Fedora

    I min förra bloggpost nämde jag att jag hade problem med den editor för Markdown, Quilter, som jag hittat. Den hade visserligen en bra funktion, en “fusklapp” för vanliga Markdown-formatteringar som jag tyckte var nyttig men den byggde på att man startade ett nytt dokument varje gång man sparade.

    Generellt sett kan man lita på de recensioner en applikation fått i applikationsbutiken för Fedora. Marker, Ghostwriter och Uberwriter är alla bra alternativ, medan Atom (som kombinerar ett oerhört polerat användargränssnitt med en minneshunger som heter duga, tack vare det faktum att det är en Elektron-applikation…) och Quilter snabbt föll bort. Den sistnämnda av anledningarna jag angav ovan och Atom för det enkla faktum att den inte har automatiska radbrytningar när du skriver. Till Atoms försvar ska sägas att det främst är en editor för kodutveckling och inte för bloggande men det är i övrigt en kompetent Markdown-editor.

    Den editor jag till slut föll för heter Mark Text. Namnet är kanske inte det vackraste men det är en kraftfull men ändå enkel editor för dig som vill skriva texter i Markdown på Linux. Den integrerar snyggt med Gnome och har en hel del trevliga funktioner. En hel del Markdown-funktioner kan kommas åt via menyerna och man kan också, hör och häpna, snabbspara sina Markdown-texter genom att trycka ctrl-s. Se och lär, Quilter.

    Som så många andra applikationer så kostar denna gratis. Jag rekommenderar den varmt.

  • Så installerar du Jekyll i Fedora 31

    Världen som Linuxanvändare blir inte enklare ju längre tiden går, snarare tvärt-om. Istället för att ha en gemensam plats för Linuxanvändare som kör Gnome att installera sina applikationer finns det givetvis två. Minst.
    Tidigare kunde man som Fedora-användare installera programpaket med hjälp av Snap där applikationer som inte hanterades av Fedoras inbyggda mjukvarubutik. Med Fedora 31 försvann detta och istället använder vi oss numera av Flathub. Det finns, givetvis, inga instruktioner om detta faktum i Fedora när man installerat det utan det upptäcker man först när man vill installera exempelvis Skype eller Atom.
    Ett annat problem är att installera bloggmotorn Jekyll. I tidigare version av Fedora var detta relativt enkelt men något har hänt (fråga mig inte vad). Hur som haver är det inte bara att installera Ruby och sen smacka in Jekyll ovanpå det, det krävs en del paket för att det ska fungera.
    Börja med att installera dessa paket: sudo dnf install ruby-devel make gcc g++ -y sudo dnf install redhat-rpm-config -y

    Därefter kan du installera Jekyll: gem install bundler jekyll Nu kan du sätta igång och blogga med Jekyll i Fedora 31. Precis som jag gjort med den här lilla texten.

  • Den öppna webben är värd att försvara

    En gång i tiden var webben öppen. Portaler krävde inga användarnamn för att man skulle kunna delta och det mesta var tillgängligt på ett eller annat sätt. Webben var på sätt och vis marknadsavdelningens förlängda arm, men givetvis tog det inte många år förrän det fanns företag som ville tjäna pengar på webbens användare. Facebook, Google och Twitter är några av dem. Givetvis kräver en plattform som Facebook eller Twitter användarkonton, det är inga konstigheter. Vad som däremot har gnagt i mig allt mer är vad de gör med all data de samlar in om sina medlemmar.

    Som jag tidigare nämnt så är jag inte medlem på Facebook sedan ett antal år tillbaka, och min aktivitet på Twitter är betydligt lägre än vad den var för några år sedan. Konkurrenter till Facebook finns det inte så många av, även om Diaspora ser väldigt intressant ut, men alternativ till Twitter har sannolikt inte saknats. App.net var en personlig favorit som efter en oerhörd hype och initiala framgångar tappade luften, mycket beroende på att det kostade pengar att vara medlem där. Å andra sidan slapp man alla former av reklam men efter något år var plattformen i princip bortglömd.

    App.net var “det fria alternativet” i form av att man slapp annonser och att bli övervakad, men det var inte ett öppet alternativ. Jag började fundera på om det inte fanns öppna alternativ och i samma veva klev min poddkollega Fredrik in i leken, drämde näven i bordet och pekade mig mot Mastodon. Om du inte vet vad Mastodon är för något rekommenderas att du läser denna och därefter denna artikel som förklarar allt i väldigt bra detalj. Vill du ha den snabba summeringen? Ok, här kommer den.

    Vad är Mastodon

    Mastodon är ett decentraliserat nätverk för textbaserad kommunikation. Som Twitter, exempelvis, men istället kan vem som helst köra en egen Mastodon-server, eller instans som det kallas, och sedan synkronisera data med alla andra Mastodon-servrar. Jag kan exempelvis från mitt konto, joacim@mastodon.fidonet.io prata med Fredrik på hans Mastodon-konto, fredrik@mastodon.social. Det som är efter @-tecknet är alltså namnet och länken till servern. Det betyder att det kan finnas en joacim@bsd.network, joacim@mastodon.social eller joacim@drickkaffe.se, de ändå kommunicera med varandra genom den federering som sker mellan de olika instanserna. Allt detta betyder att Mastodon är allt som Twitter inte är i form av en öppen plattform som är helt decentraliserad och dessutom annonsfri.
    Jag bestämde mig snart för att sätta upp en Mastodon-instans på egen server. Det var lite meckigt och jag hade gravt underskattat hur mycket diskyta både databas och lagring av exempelvis bilder krävde men det löste sig. Nu har jag en egen Mastodon-instans som flera andra också använder. Jag har ingen aning om vilka de är eller vad de pratar om (jag följer dem inte aktivt men om jag vill kan jag givetvis bara titta i deras flöde som vilken besökare som helst) och det spelar faktiskt ingen roll för mig - jag känner att jag är med och bidrar till något större och det känns ju hur fint som helst.
    Det andra projektet påbörjades igår kväll och blev i det närmaste klart idag. Det är en chattserver baserad på ett projekt som heter Matrix från Mozilla-projektet. Även här handlar det om ett totalt decentraliserat nätverk med servrar som kommunicerar med varandra genom federering. I mitt fall handlade det dock inte om att starta en chattserver för kreti och pleti att använda utan istället var jag ute efter ett alternativ till Discord som vi använt som chattkanal för min och Fredriks podd, Björeman // Melin. Flera av våra lyssnare hade i princip krävt att vi dumpade Discord eftersom företaget har en del fuffens för sig, exempelvis håller koll på vilka applikationer man igång på sin dator, och en rad ganska tveksamma saker i deras användaravtal där företaget bakom Discord säger rakt ut att de inte bara kan använda all information de samlar in från min dator till vad de vill utan också att de kanske kommer att sälja delar av eller hela sitt bolag, eller “tillgångar” inom bolaget och att denna information i så fall kommer vara en del av den affären. Du har ingenting att säga till om i det läget vilket är ganka oroande och för mig störande.
    Så jag satte upp en Matrix-server hemma. Inte heller helt trivialt men det gick vägen och nu hr en rad av våra lyssnare redan blivit medlemmar och aktiviteten är god vilket är superkul. Matrix har en klient som heter Riot som finns för iOS, Android, Mac, Linux och Windows och givetvis är den gratis. Vad är då grejen med att köra dessa servrar själv? Först och främst stödjer jag vad man ibland kallar för den öppna webben - en värld där tjänster på Internet är decentraliserade och avkommersialiserade och där ingen får för sig att försöka tjäna pengar på dina chattmeddelanden, oavsett om det är via ett chattrum eller via en Twitter-liknande tjänst.

    All kommunikation sker via öppna, standardiserade protokoll och vill man skriva någon form av plugins eller annat för Mastodon eller Matrix så är det bara att sätta igång - alla api:er och annat är öppna och publicerade.

    Givetvis varken kan eller ska vem som helst göra vad jag gjort. Det tar tid, resurser och kraft i anspråk och det är långt ifrån alla som tycker det är så oerhört roligt att hålla på med sånt här. Däremot kan man dra nytta av tjänster som dessa och regga ett konto på exempelvis Mastodon och kommunicera med andra och därmed hjälpa till med att utveckla plattformen som helhet. Vem vet - snart kanske du inser att du inte längre behöver se några annonser och när du väl insett det så blir resan tillbaka till Twitter betydligt längre.

    Mer nyfiken på Mastodon? Kolla in denna lilla film:

  • Podd - Björeman // Melin avsnitt 195

    I avsnitt 195 av min och Fredriks podd, som nu är inne på sitt femte år, diskuterar vi hårdvaruhack, mjukvaruhack och skum läsk.

  • Den stora molnrensningen fortsätter

    När vi nu befinner oss i år 2020 så tänkte jag att det kunde vara bra med en uppdatering av mitt projekt för att minska antalet molntjänster i mitt liv. Förra året (2019) gjorde jag mig av med Dropbox (ersattes av Nextcloud på egen server hemma) och Flickr. Året innan dess (2018) fick Google, Instagram och Facebook (egentligen inte en molntjänst i ordets rätta bemärkelse) stryka på foten. Vad har jag då ställt till med under 2020, kanske du undrar?

    Under årets första månad har jag dumpat Onedrive (användes främst för backuper av certifikatfiler som inte längre är giltiga samt synkronisering av min lösenordsdatabas, jag återkommer till det) och sagt upp mina betalda abonnemang på iCloud och PlexConnect. Onedrive var gratis så det finns inga pengar att spara där mer än att det är ännu en tjänst som bara är skön att slippa. PlexConnect köpte jag främst för att jag trodde att jag skulle synkronisera ner mer musik till min iPhone från min Plex-server men så blev det aldrig varför jag sa upp den. iCloud tenderar ju att vara bra att ha om man har en iPhone med automatiska backuper och synkronisering av alla bilder du tar men det slog mig att jag kan automatiskt ladda upp alla bilder till min Nextcloud-server, och backup av telefonen är tämligen värdelöst eftersom mail, kalendrar, kontakter, bilder och allt annat jag har i telefonen synkroniseras till mina egna servrar. Därför har jag gått från 200GB lagring i iCloud till de gratis fem gigabyte som ingår. Jag lagrar ingenting där, för det finns inget att lagra.

    En utmaning med att säga upp dessa molntjänster är givetvis att man har applikationer som är beroende av dem för olika former av synkronisering. Ett sådant exempel är Enpass, en lösenordsdatabas jag använder flitigt. Tidigare har jag använt iCloud Drive för att synkronisera lösenordsdatabasen mellan datorer och min iPhone men det var så instabilt så jag bytte till Onedrive istället, som av någon anledning fungerade mycket bättre. Nu har även den funktionen flyttats till min Nextcloud-server då det visar sig att Nextcloud erbjuder åtkomst till filer via ett protokoll kallat Webdav, och Enpass stödjer precis just Webdav som en av flera synkroniseringsmetoder. Saken var därmed biff, som det brukar heta.

    En drivande kraft bakom mitt projekt att fortsätta rensa ut beroenden av externa parter (Microsoft, Facebook, Google, Apple, med flera) är just hur känslan av att inte kunna lita på dem inte blir svagare utan starkare. Är jag paranoid? Kanske, men som jag ser det måste man vara paranoid numera - ingen annan kommer ta ansvar för din säkerhet om du själv inte gör det och även om ett företag lovar dyrt och heligt att inte läcka din information så kan du ge dig katten på att de hittar ett sätt att göra det på ändå.

    Vilka står då på tur att åka ut? Ubiquity är ett bolag jag haft stor respekt för i många år men inom kort kommer de infört en funktion i sin kontrollpanel där de vill att man skickar analysdata till dem, troligen för att de vill kunna analysera hur deras produkter uppför sig. Det finns, givetvis, en baksida med detta och det är att företaget varit minst sagt slirigt när det gäller vad som egentligen skickas till dem och hur, eller snarare om, det går att helt slå av rapporteringen från dina enheter till deras servrar. Beroende på vilken betaversion användarna testat har detta varierat. Ubiquity lovar, givetvis dyrt och heligt, att informationen de skickar är helt anonymiserad men som så många gånger tidigare så är det troligen bara en tidsfråga innan en policyändring smygs igenom och en uppdatering av programvaran skickas ut som tar bort dina gamla inställningar och vips så får de all information de vill ha. Om det upptäcks kan de alltid hävda att det var ett misstag, den mänskliga faktorn du vet, och att de ska fixa det.. sen..