• Hejdå, Twitter

    Häromdagen satt jag i bilen på väg hem och lyssnade på en av mina favoritpoddar, Road work. Den här podden, tillsammans med andra poddar där John Roderick är en av deltagarna, hade tagit en paus efter att Roderick under slutet på 2020 hamnat i blåsväder efter ett skämt han postat på Twitter misstolkats av flera personer.

    Efter att han hamnat i blåsväder raderade han sitt Twitterkonto och meddelade via sin webbsajt att han skulle ta en paus från poddande och annat ett tag för att samla tankarna. Gott så.

    Efter att nya poddavsnitt med Roderick började dyka i min poddspelare noterade jag att en saknades: Road work. Samtidigt hade jag hört i det senaste avsnittet av Roderick on the line att Roderick blivit “dumpad” av en av sina poddar, utan att nämna vilken.

    Jag började gräva lite i vilken podd det var och såg att Dan Benjamin, den andra deltagaren i Road work, hade postat på Twitter att han var förvirrad, frustrerad och besviken över “en hel del saker”. Jag drog då, felaktigt, slutsatsen att Benjamin, som äger poddnätverket 5by5, hade dumpat Roderick från podden Road work.

    En annan lyssnare i samma twittertråd frågade hur man bäst kunde stödja Roderick och jag svarade något i stil med “eftersom det verkar som att Dan Benjamin har dumpat John Roderick så har Roderick en Patron-insamling man kan stödja istället”.

    Det visade sig att det var en annan podd Roderick var med i, Friendly Fire, som hade dumpat honom men de hade flera avsnitt kvar att släppa även efter att de dumpat honom och därför hade nya avsnitt dykt upp. En person i twittertråden påpekade detta för mig och jag bad Dan Benjamin om ursäkt för mitt misstag.

    När jag lyssnade på det senaste avsnittet av Road work i bilen så beskrev en lätt frustrerad Dan Benjamin hur han upplevde att han ofta blir missförstådd, och som exempel läste han inte bara upp min tweet i ämnet utan också mitt namn.

    Där och då var jag inte långt från att köra av vägen. Inte för att jag kände att det var coolt att bli omnämnd, utan snarare var det jobbigt att bli omnämnd över huvudtaget, och i synnerhet under sådana omständigheter.

    Innan detta hände hade jag funderat mer och mer på vad Twitter gör med mitt liv. Det är, åtminstone för mig, ibland lätt att dras med i negativitet på Twitter. Det är lätt att göra ett utfall mot exempelvis en politiker som sagt eller gjort något dumt, att retweeta en twitterinlägg tar en bråkdel av en sekund och följderna av det är givetvis svåra, för att inte säga omöjliga, att överskåda. Kanske deltar man i ett drev mot en person, ett företag eller ett politiskt parti utan att förstå det själv.

    När hela händelsen med Road work som jag beskrev ovan hände så mådde jag dåligt. Jag kände mig dum, det jag hade gjort var pinsamt men det kändes heller inte ok att bli uthängd i en podd med ~50000 lyssnare varje vecka. Jag hade börjat få arga meddelanden i min inbox på Twitter om detta, vilket jag senare förstod hängde ihop med att avsnittet hade släppts någon dag innan jag lyssnade på det, och jag försökte svara på inläggen så resonligt och ärligt som möjligt och försökte “äga problemet” men det spelade väldigt lite roll - jag var i deras ögon en idiot.

    Man kan givetvis argumentera att Dan Benjamin hade kunnat twittra om att Road work tagit en paus men nu var på väg tillbaka, vilket han såvitt jag vet inte gjorde. Man hade kunnat tycka att bristen på information i kombination med att Roderick i det senaste avsnittet av Roderick on the line beskrev hur han blivit dumpad av en podd, utan att nämna vilken, hade kunnat bidra till att folk drog slutsatser eftersom fanns en stor en brist på information. Det gick inte att kontakta Roderick själv via Twitter eftersom han raderade sitt konto. Man hade också kunnat argumentera att jag borde låtit bli att twittra som jag gjorde eftersom jag faktiskt inte hade några fakta i ärendet utan bara hade dragit en slutsats som på pappret, åtminstone för mig, inte framstod som helt osannolik.

    Men jag hade fel, och det fick jag reda på med råge.

    Kombinationen av mina funderingar på Twitter som helhet och händelsen med Dan Benjamin och Road work gjorde att jag kände att Twitter inte gav mig någonting längre. Postade jag en tweet om hur elpriset var högt och att Miljöpartiet kanske borde fundera över sin energipolitik så kom det snabbt hatfulla kommentarer om invandring och allt möjligt som andra var arga för att Miljöpartiet har en liberal inställning till.

    Det är som att många, men inte alla, som använder sociala medier överlag allt mer för att leta efter saker att bli arga på. Kanske är det en vrede som finns inom många ute i världen men som inte visar sig förrän de får ett forum som Twitter eller Facebook att ventilera dessa åsikter via.

    Jag tillhör inte den kategorin människor, och jag vill inte vara en del av den kategorin heller. För drygt två år sen rensade jag ut vilka jag följde på Twitter och Facebook, och inte långt därefter raderade jag mitt konto på Facebook.

    Nu, drygt två år senare, är det mitt Twitterkonto, som jag haft sedan 2007, som fått stryka på foten. Så här några dagar senare kan jag ärligt säga att jag inte saknar Twitter, tvärtom känner jag mig mer harmonisk och kan andas lite lättare. Vi behöver alla fler positiva inslag i våra liv, i synnerhet med tanke på den pandemi som plågat i princip hela världen i över ett år nu, men också överlag.

    För att citera John Roderick: “sociala medier är inte det samhälle du lever i”. Jag håller helt med om det. Vi tycks ha glömt bort vad det innebär att ha samtal med varandra, att träffa nya vänner och att umgås öga mot öga. Givetvis har pandemin har inte gjort det enklare men sociala medier gör det definitivt inte särskilt mycket bättre heller.

    För de som vill följa mig i något Twitterliknande forum finns jag fortfarande på Mastodon, där samtalen är betydligt mer sansade (om man rör sig i rätt kretsar). Du är välkommen dit du också om du tröttnat på Twitter.

  • Spotifys Dropbox-problem

    Spotify är utan tvekan ett fenomen. Sedan bolaget startades i maj 2006 har bolaget vuxit till en global gigant inom musikdistribution via Internet. 2019 hade bolaget enligt Wikipedia 4405 anställda och under tredje kvartalet 2020 hade bolaget 130 miljoner betalande användare.

    Med allt det sagt borde Spotify anses vara en framgångssaga, men det är inte riktigt så enkelt. För att Spotify skulle överleva från starten för snart 15 år sedan fram till idag har det levt på främst investeringar och lånade pengar och fram till tredje kvartalet förra året hade bolaget gått med 29,3 miljarder kronor i förlust eller drygt 2,5 miljarder i förlust per år i genomsnitt från 2008 fram till tredje kvartalet 2020, och än så länge visar de inga tecken på att faktiskt gå med vinst.

    Missförstå mig inte, intäkter från 130 miljoner betalande användare är inget att fnysa åt, men det är många som ska dela på de pengarna och bolaget är ännu så länge väldigt långt ifrån att ens kunna bära sina egna kostnader, än mindre visa en faktisk vinst.

    Givetvis ökar bolagets intäkter, dels i takt med att de får fler och fler betalande användare men också genom återkommande prishöjningar. Sedan oktober förra året har bolaget exempelvis höjt priset på sitt Premium-konto, vilket medger upp till sex separata konton på en räkning, med 20 kronor per gång vilket gör att priset gått från 149 kronor till 189 kronor i månaden, 40 kronor dyrare än Apples motsvarande erbjudande för samma antal användare i ett konto genom Apple Music.

    Spotify har på olika sätt försökt utöka sitt utbud i sin musikspelare med exempelvis poddar. Bolaget har haft poddar i många år men enskilda publicister som undertecknad och Fredrik Björeman kunde inte ansluta vår podd till tjänsten förrän till för några år sedan då Spotify plötsligt bestämde sig för att låta alla lägga till sina poddar i tjänsten. Spotify har också köpt ett par företag som arbetar med att producera poddar och på så sätt fått över en viss mängd innehåll som har kunnat göras exklusivt för Spotifys kunder. Men det är också allt som egentligen hänt, utöver att bolaget fortsatt etablera sig i nya länder och fortsatt ta in pengar från nya investerare för att överleva.

    Antalet betalande användare av tjänsten har som synes ökat stadigt genom åren och från 2016 får man anse att tillväxten varit stadigt växande.

    Ok, vad är då problemet som Spotify står inför? Börskursen ser överlag bra ut (se nedan) så “marknadens” förtroende har de ju?

    Problemet är nämligen enkelt att identifiera men desto svårare att lösa : vad ska Spotify göra härnäst?

    Givetvis kan de lägga till videomaterial, locka över kända Youtubers med miljoner prenumeranter till plattformen och betala dem väl för besväret precis som de gjort med en handfull utvalda kända poddare. Men sen då? Ska de bli en plattform för allt som rör media där även tv, film och liknande material ingår? Ska de som Apple försöka startade strömmande radiostationer?

    Dropbox-problemet

    Spotify har ett Dropbox-problem. Precis som Spotify är Dropbox ett företag som startade med ett problem och en lösning på detta: synka filer mellan datorer. De löste problemet med en genial lösning som under många år var geniunt uppskattad av miljontals användare, men precis som Spotify så ställdes Dropbox inför samma problem: vad ska vi göra nu? Precis som med Spotify så eldades Dropbox på av investerare som ville se fler betalande användare, högre omsättning och därmed potentiellt en högre avkastning på sin investering den dag de bestämde sig för att sälja sin andel. Inga konstigheter med det, men Dropbox var piskade att bygga ut sin enkla, geniala plattform med funktioner som få faktiskt vill ha.

    Vad som en gång var en enkel lösning för att synkronisera filer har nu förvandlats till en plattform för att samarbeta med andra i olika webbaserade verktyg. Plattformen och dess erbjudande är rörig och så långt ifrån vad Dropbox en gång var som man kan komma, och numera finns det gott om alternativ, både gratis och inbyggda funktioner i form av iCloud Drive från Apple och OneDrive från Microsoft som har en tajtare integration i sina plattformar.

    Steve Jobs hade rätt när han beskrev Dropbox som “en funktion, inte en produkt” - det var bara en tidsfråga innan Apple och andra bolag erbjöd samma funktion för samma, mindre eller inget pris alls.

    Kanske är möjligheten att lyssna på musik över Internet på väg att bli en funktion? Apple verkar tro det - Spotifys huvudkonkurrent som öser in användare och intäkter från sina olika tjänsteerbjudanden där musik är ett av dem.

    Apple insåg för länge sedan att de hade ett problem: de kommer inte kunna sälja datorer, telefoner och surfplattor i all framtid, och även om de tar fram nya produkter som säljer som glass i Saharaöknen så kommer marknaden för Apples dyra, exklusiva produkter inte att växa i den takt bolaget behöver för att kunna fortsätta leverera nya fantastiska resultat. Så de började med .Mac, som senare blev MobileMe, som senare blev iCloud. Under tiden denna transformation pågick hade Apple också börjat sälja musik via iTunes-butiken och snart sålde de också filmer och tv-serier. Snart kunde man hyra filmer och vips så hade bolaget en separat post i sin redovisning som de kort och gott kallar “tjänster”.

    Apple kunde göra detta för att de hade redan ett ben att stå på i form av hårdvara (först iPod, senare iPhone, iPad, Mac, Apple watch osv) som behövde innehåll i form av bland annat musik. De kunde helt enkelt ställa ner andra benet på backen och vips så hade de tjänster och produkter. Två ben som kompletterar varandra där ett ben tar ett steg framåt och snart följer det andra benet efter.

    Ett ben att stå på

    Spotify, precis som Dropbox, står och hoppar på ett ben och det benet kommer de inte kunna hoppa på i all framtid. Det finns en smärtgräns för hur mycket kunderna vill betala för Spotifys utbud, oavsett hur mycket Daniel Ek vill maximera bolagets tillväxt. Spotifys jakt på nya betalande kunder ska betalas av de redan befintliga kunderna, och som en (numera före-detta) betalande kund är det inte vad man vill höra, eller inse.

    Jag tror inte Spotify kommer försvinna imorgon. De har överlevt i snart 15 år men i takt med att bolaget fortsätter försöka växa och bli ännu större så har de också en utmaning i att inte tappa de tre faktorer som tog dem dit de är idag: skivbolagen, investerarna och kunderna.

  • Björeman // Melin, avsnitt 241: En kille som vill rädda en tjej

    Avsnitt 241 av min och Fredriks podd är speciell av flera anledningar: vår gemensamme vän Christian är med och vi fick också chansen att diskutera Microsofts kommande ändringar av Outlook, President Trumps senaste äventyr och amerikansk politik i största allmänhet. Vi hann också med en kortare diskussion om filmen Tenet.

    Lyssna gärna.

  • Installera Mastodon i FreeBSD 12.2

    Som tidigare meddelats har jag börjat migrera bort mina CentOS 7 servrar till FreeBSD 12.2 istället. I vissa fall har det varit enkelt, och i andra fall har det varit ett rent helskotta. I skrivande stund har jag precis klarat av en migrering: min Mastodon-server, och jag har 2-3 kvar som är riktigt jobbiga också, men vi korsar den bron när vi kommer till den som det brukar heta. Om du vill läsa lite mer om mina tankar om Mastodon kan du göra det här.

    Att installera Mastodon

    Börja med att installera Mastodon på en server med FreeBSD. Om du gör den till en server som tillåter registreringar så kan du tänka på att gott om minne, processorkraft och diskyta kommer bespara dig problem i framtiden. Min Mastodon-server har ett 20-tal användare, mer eller mindre, aktiva, och min databas låg på närmare en gigabyte i storlek och katalogen med bilder och annat som användarna postat eller fått i sina flöden uppgick till 70-80 gigabyte. Servern jag kör det på har två processorkärnor och åtta gigabyte internminne, vilket säkert går att banta lite men jag gillar marginaler och servern tuffar på bra som den är:

    Innan du sätter igång och installerar Mastodon är det bra att läsa på lite. Det finns gott om dokumentation att läsa, och det enda som saknas egentligen är det där lilla problemet: det finns ingen installationsguide för oss som kör FreeBSD. Tidigare fanns Mastodon paketerat via FreeBSD:s inbyggda pakethanterare men det har försvunnit av någon anledning.

    När du installerat din server, gett den ett fullständigt värdnamn i /etc/rc.conf (inklusive domän och tld) så kan du börja installera lite paket:

    $ pkg install bash sudo

    Därefter är det dags att installera ännu fler paket. Här är det frestande att installera senare versioner än de jag listar här nedan men problemet är att Mastodon exempelvis inte stödjer den senaste versionen av Ruby så följ denna guide så ska det gå bra:

    $ pkg install git imagemagick-nox11 ffmpeg libxml2 libxslt gcc protobuf pkgconf autoconf automake gmake bison python readline ncurses openssl libyaml icu libffi gdbm libidn redis postgresql96-server postgresql96-contrib postgresql96-client ruby-2.6 ruby-26-gems rubygem-bundler node yarn npm nginx

    Därefter skapar du användaren för Mastodon:

    $ pw useradd -n mastodon -u 144 -c "Mastodon User" -m -d /usr/local/www/mastodon -s /usr/local/bin/bash

    Sedan är det dags att “installera” Mastodon:

    $ su - mastodon
    $ git clone https://github.com/tootsuite/mastodon.git live
    $ cd ~/live
    $ git checkout $(git tag -l | grep -v 'rc[0-9]*$' | sort -V | tail -n 1)
    $ bundle install -j$(getconf NPROCESSORS_ONLN) --deployment --without development test
    $ yarn install --pure-lockfile
    $ exit

    Konfigurera PostgreSQL

    Att lattja med databasen som körs med Mastodon är ett kapitel för sig. Det finns många varianter på hur man gör detta men jag listar hur jag gjort här och det har fungerat.

    Först initierar du databasen:

    $ /usr/local/etc/rc.d/postgresql initdb

    Därefter startar du PostgreSQL:

    service postgresql onestart

    Därefter skapar du användare och databas för Mastodon:

    $ sudo su - postgres
    $ psql
    CREATE USER mastodon CREATEDB;
    CREATE DATABASE mastodon_production;
    GRANT ALL PRIVILEGES ON DATABASE mastodon_production TO mastodon; \q

    Konfigurera Nginx

    Nginx fungerar som en proxy mellan Mastodon och resten av omvärlden. Det är mot Nginx du skickar trafiken från ditt LAN och WAN där Nginx tar emot trafiken på port 80 eller 443 och skickar den “bakåt” till Mastodon på port 3000 och 4000.

    Jag har lagt upp mina konfigurationsfiler här som du kan ladda ned och titta på. Notera att konfigurationsfilen för Mastodon ska placeras under katalogen conf.d i rootkatalogen för Nginx som är /usr/local/etc/nginx/.

    Det är också en god idé att du tittar på att installera Let’s Encrypt och skaffar dig ett certifikat till din Mastodon-server. I och med att certifikatet hanteras av Nginx är detta enkelt och inget denna guide går igenom.

    Starta sedan Nginx med kommandot service nginx onestart

    Skapa serviceobjekt för Mastodon

    Mastodon består av tre olika komponenter som ska startas av operativsystemet genom att placera tre filer i /usr/local/etc/rc.d. Mina tre exempel på dessa filer kan du ladda ner här. Värt att notera är att dessa filer placerar process-id-filerna (pid) i /var/run - du kan ändra detta själv i filerna efter tycke och smak, men notera att du sedan måste göra motsvarande ändringar i andra filer i Mastodon oavsett om du använder samma inställningar som jag eller egna, nämligen dessa två:

    ~/live/config/pumba.rb - på rad 4 lägger du in följande rad:
    pidfile '/var/run/mastodon_web.pid'

    ~/live/config/sidekiq.yml - längst ner i filen lägger du in följande rad: :pidfile: /var/run/mastodon_workers.pid

    Du kan behöva justera rättigheterna för /var/run om PID-filerna inte skrivs där.

    Gör de tre processfilerna körbara med följande kommando:

    chmod +x /usr/local/etc/rc.d/mastodon_*

    Justera Redis för lokala anslutningar

    I Redis konfigurationsfil finns det tydliga tecken på att Redis ska acceptera anslutningar från localhost (127.0.0.1) på port 6379 i och med denna rad:

    bind 127.0.0.1

    Av någon anledning räcker inte detta utan jag fick modifiera raden så här:

    bind 127.0.0.1 192.168.1.10 där 192.168.1.10 är IP-adressen på Mastodon-servern. Denna IP-adress ersätter du givetvis med den faktiska adressen på din egna server.

    Förbered Mastodon

    Det är dags att förbereda Mastodon för sin första körning.

    Skapa katalogen för loggar:

    $ mkdir /var/log/mastodon
    $ chown mastodon /var/log/mastodon

    Gå över till Mastodon-användaren med följande kommando:

    sudo su - mastodon

    Ge sedan följande kommando:

    $ cd ~/live $ RAILS_ENV=production bundle exec rake mastodon:setup $ RAILS_ENV=production bundle exec rails assets:precompile

    När detta är klart kan du sedan redigera ~/live/.env.production. Notera särskilt att du måste konfigurera någon form av e-postfunktion så användare kan registrera sig hos dig, få e-post med information om nya följare, och så vidare.

    Starta alla tjänster automagiskt

    Det är trevligt när ens tjänster startar automagiskt vid omboot och liknande. Lägg in följande rader i /etc/rc.conf:

    redis_enable="YES"
    postgresql_enable="YES"
    nginx_enable="YES"
    mastodon_stream_enable="YES"
    mastodon_web_enable="YES"
    mastodon_workers_enable="YES"

    Boota till sist om din server och se att allt kommer upp ordentligt. Kolla i loggarna för Nginx och Mastodon efter felmeddelanden från uppstarten. Ser allt rimligt bra ut kan du testa att surfa till din nya Mastodon-server, registrera ditt konto och se till att du blir administratör för servern innan du släpper på användare utifrån.

    Lycka till!

  • Sven Erik Karlsson (1944-2020)

    För 20 år sedan presenterade min mamma en ny man i sitt liv efter ett antal år som singel. Han hette Sven Erik men alla kallade honom kort och gott för Svenne. Det stod snart klart att Svenne inte var som de flesta män tenderade att vara i den åldern - istället var han en varm person som brydde sig om alla han träffade och alltid var positiv och trevlig. Den värme han snabbt visade mig, min dåvarande fru och vår nyfödda dotter avtog inte under åren då vi fick ännu en dotter. Senare gifte jag om mig och fick två söner till som han snabbt tog till sig. Han och min mamma tog med mina två första barn på semestrar, något de fortfarande har ljusa och varma minnen av.

    Mina två syskon fick två barn vardera ungefär samtidigt som mina söner kom till världen och även där var Svenne närvarande och brydde sig genuint om sina bonusbarnbarn som om de vore hans egna. Utöver de åtta bonusbarnbarn han fick genom min mamma hade han också tre egna barn som i sin tur gav honom fem barnbarn och ett barnbarnsbarn. För mina barn och mina syskons barn var Svenne i praktiken deras farfar och morfar, även om deras riktiga dito fortfarande är i livet är han inte den närvarande typen trots att han har ett gott hjärta innerst inne.

    För några år sedan drabbades Svenne av hudcancer. Han överlevde den fajten men cancern återkom och spred sig snabbt genom kroppen till den punkt då läkarna tvingades ge upp kampen - inga behandlingar hjälpte och efter en lång tids kamp mot sjukdomen tvingades Svenne till slut kapitulera. Han somnade in natten till idag, den 18 december, på Södertälje sjukhus - samma sjukhus jag och mina två syskon föddes på.

    Cancer är ingen rättvis sjukdom. Det finns de som lever ett osunt leverne med alkohol och tobak genom hela livet som inte drabbas av det, och de som lever ett sunt friskt liv och blir sjuka av det ändå. Svenne tillhörde den senare kategorin - han gillade att röra på sig, var en aktiv jägare och trivdes inte att sitta på rumpan och lata sig annat än när han fick åka till Scaniarinken i Södertälje och se sitt älskade Södertälje SK spela hockey.

    Svenne blev 76 år gammal. Han sörjs av sin hustru och livskamrat sedan 20 år tillbaka, tre barn från ett tidigare äktenskap, fem barnbarn, ett barnbarnsbarn, åtta bonusbarnbarn och otaliga vänner och arbetskamrater han mött och lärt känna genom åren. Minnet av honom är ljust och starkt och kommer att finnas med alla oss som fick förmånen att lära känna honom för resten av våra liv.


CC BY-NC-SA 4.0