• Apple böjer sig för Kina. Igen.

    DI Digital:

    Apple har dragit tillbaka mer än 47.000 appar från den kinesiska appbutiken under den senaste månaden, i linje med policyförändringar. Apple ska nu eliminera ett kryphål som har tillåtit spel att säljas på plattformen även innan ett godkännande erhållits från kinesiska tillsynsmyndigheter.

    Det hade varit hedervärt av Apple att dra sig ur Kina helt och hållet. Bevisligen håller inte deras tes om att de kan göra saker bättre och påverka i rätt riktning genom att finnas i Kina.

  • Världens hemligaste iPod

    Tidbits har en ruskigt intressant och läsvärd historia om hur Apple hjälpte amerikanska myndigheter att bygga en speciell iPod som skulle användas för avlyssning:

    It was a gray day in late 2005. I was sitting at my desk, writing code for the next year’s iPod. Without knocking, the director of iPod Software—my boss’s boss—abruptly entered and closed the door behind him. He cut to the chase. “I have a special assignment for you. Your boss doesn’t know about it. You’ll help two engineers from the US Department of Energy build a special iPod. Report only to me.”

    The next day, the receptionist called to tell me that two men were waiting in the lobby. I went downstairs to meet Paul and Matthew, the engineers who would actually build this custom iPod. I’d love to say they wore dark glasses and trench coats and were glancing in window reflections to make sure they hadn’t been tailed, but they were perfectly normal thirty-something engineers. I signed them in, and we went to a conference room to talk.

    They didn’t actually work for the Department of Energy; they worked for a division of Bechtel, a large US defense contractor to the Department of Energy. They wanted to add some custom hardware to an iPod and record data from this custom hardware to the iPod’s disk in a way that couldn’t be easily detected. But it still had to look and work like a normal iPod.

    They’d do all the work. My job was to provide any help they needed from Apple.

    I learned that an official at the Department of Energy had contacted Apple’s senior vice president of Hardware, requesting the company’s help in making custom modified iPods. The senior VP passed the request down to the vice president of the iPod Division, who delegated it to the director of iPod Software, who came to see me. My boss was told I was working on a special project and not to ask questions.

    Man kan ju undra hur många fler såna här projekt som Apple varit inblandade i genom åren.

  • Apple böjer sig ånyo för Kina

    SVT:

    Zara Larssons musik har plockats bort från Apple Musics streamingtjänst i Kina. Detta efter att Larsson talat ut om sitt kritiserade reklamsamarbete med den kinesiska mobiljätten Huawei.

    Detta är tragiskt och ganska underhållande på flera sätt, dels att Larsson lät sig köpas av Huawei utan att kolla upp företaget och vad de faktiskt står för. Sedan är det minst sagt tragiskt att Apple för jag vet inte vilken gång i ordningen böjer rygg för den kinesiska kommunistdiktaturen, allt för att tjäna mer pengar. Och en smula underhållande av den enkla anledningen att kineserna själva tog till brösttoner häromdagen när regeringen Trump förbjöd TikTok i USA:

    Det här bryter mot alla marknadsekonomins principer och Världshandelsorganisationens regler om öppenhet, transparens och icke-diskriminering.

    Att Kina är på väg att bli den supermakt som har som mål att hålla i en världsomspännande taktpinne är ingen underdrift.

  • Så får du NFS att fungera med AmiTCP

    Det här med nätverk på en gammal Amiga kan ibland vara utmanande. I min Amiga 2000 hade jag tidigare ett fint X-Surf-100 nätverkskort men det sålde jag för att jag inte riktigt kunde motivera att ha ett nätverkskort för nästan 1500 kronor i datorn, i synnerhet inte när jag också äger ett långsammare men fungerande alternativ i form av en PlipBox.

    PlipBox är, för de som inte vet det, en Arduino-baserad enhet som ansluts till Amigans parallellport (där man anslöt skrivare en gång i tiden, kids…) som har ett ethernetuttag. Det går givetvis inte lika snabbt som ett riktigt nätverkskort men när man håller på med gamla datorer så har man inte överdrivet bråttom ändå.

    Hur som helst, många som inte vill spendera dyra pengar på fina TCP/IP-paket för Amigan kör istället AmiTCP version 3.02 beta. Den heter beta men fungerar faktiskt bra (version 4 är bättre och snabbare men den kostar/kostade pengar - om man kan köpa en licens idag låter jag vara osagt). Jag förutsätter att du redan installerat denna version av AmiTCP och fått den att fungera med ditt nätverkskort.

    Det man inte sällan vill göra är att montera nätverksenheter via NFS från en Amiga till exempelvis en NAS eller Linux/BSD-baserad dator. Det görs med ett kommando kallat ch_nfsmount som följer med AmiTCP. Problemet är bara att om man ska kopiera ner stora filer från en NAS till en Amiga så kan man ibland få ett felmeddelande som lyder något i stil med “RPC Timeout” och sen slutar den fil man vill kopiera till eller från sin Amiga att överföras. Det finns dock en lösning på detta som inte varit helt enkel att rota fram då dokumentationen för ch_nfsmount som följer med AmiTCP 3.02b är minst sagt bristfällig.

    I filen AmiTCP:db/ch_nfstab kan man lägga in en rad med monteringsinstruktioner och de parametrar man kan ange. Min ser ut så här:

    10.0.1.249:/volume1/install install: UMASK 0755 SLOW_MEDIUM MAX_READSIZE 64 MAX_WRITESIZE 64 RPC_TIMEOUT 60

    Dessa parametrar talar om för ch_nfsmount att vi vill montera /volume1/install på servern 10.0.1.249 till volymnamnet install: på Amigan. Vidare kör vi över ett långsamt medium (PlipBox), att den max ska läsa och skriva 64 bytes åt gången (detta är 8192 bytes som standard men det fungerar alltså bra med 64 för mig) och att RPC ska vänta 60 sekunder innan den börjar gnälla.

    För att använda denna fil och dess parametrar kör man sedan bara ch_nfsmount install: från shell. Se till att du har en stack på 75000 eller liknande (mer eller mindre kan krävas - jag vräker på för att jag inte vet bättre).

    Med detta kan jag kopiera ner stora ADF-filer och liknande från min NAS till min Amiga 2000 (AmigaOS 3.1, Kickstart 3.1, 68030 på 50MHz med 64MB RAM) via en PlipBox.

  • När Apple visade Power Mac G5 i Sverige

    När jag satt och skrev om mina minnen från Datormagazin så mindes jag en annan historia som är lite för bra för att inte berättas. För att förstå hur bizarrt denna upplevelse var måste man också förstå att Apple avskydde att hålla pressmöten i länder som Sverige i slutet på 90-talet och början på 2000-talet. Bolaget hade en PR-ansvarig på papperet men det var en person som sällan svarade på mail och aldrig svarade i telefon. Produktlån var i princip omöjliga att få till, och lyckades man låna något så handlade det om ett par dagar som man hade på sig att testa en produkt och fotografera den.

    Den enda gången under denna tidsperiod då Apple faktiskt kostade på sig att hålla ett ordentligt pressmöte var när de lanserade iPod – då hyrdes Nalen och en satellitsändning från iPod-lanseringen i Cupertino visades på en gigantisk projektorduk för alla journalister som bjudits dit, givetvis utan att veta vad som skulle visas.

    Hur som helst – 2003 lanserade Apple Power Mac G5, vilket de meddelade var världens första 64-bitars arbetsstation. Hur det än var med den saken så var den snabb, grymt snygg och givetvis ville alla och deras svärmödrar lägga vantarna på en för att få testa. Det dröjde ett tag, minst sagt, innan detta skedde men efter att Apple presenterat datorn på WWDC 2003 höll företaget små pressmöten runt om i olika länder utanför USA. Det hölls ett pressmöte i Sverige också, vilket var komiskt på många sätt.

    Innan jag berättar om pressmötet så kan det vara värt att läsa ett stycke skrivet av Jason Snell som när Power Mac G5 lanserades jobbade på Macworld. Han fick en personlig visning av datorn:

    My wife and our one-year-old daughter and I were driving down to L.A. for the weekend, so we ended up stopping at Infinite Loop on the way south. A very nice Apple P.R. person (I wish I could remember who she was!) took them to the Company Store while I went into the executive briefing center. My daughter ended up with a new Apple onesie out of the deal.

    The briefing was one for the books. Greg Jozwiak—who still frequently takes to the stage at Apple events—represented product marketing and Jon Rubinstein, Apple’s SVP of hardware engineering was there for the engineering side. For an hour, we stood around an opened-up G5 and walked through every little corner of that tower, as they told story after story about why particular design decisions had been made.

    Today, that would be a podcast interview, and maybe a YouTube video. Back then, it generated three pages of photos showing both sides of the G5 motherboard, the inside of the case, and the front and back of the computer’s exterior, complete with quotes from both of them.

    Åter till vår historia. Journalister från Danmark, Norge och Finland hade flugits in för att få se något, vi visste åter igen inte vad men vi kunde åtminstone gissa med tanke på vad som presenterats på WWDC. Vi packades in i ett konferensrum på ett hotell nära Stockholms Central. När det svarta skynket togs bort så stod den där: Power Mac G5. Som vanligt på Apples pressmöten rådde fotoförbud, vilket ledde till att flera fotografer och journalister reste sig upp och gick. Mannen från Apple som presenterade detta var som vanligt inte den svenske PR-chefen, de höll nästan aldrig några produktdemonstrationer, utan någon som flugits in från England eller USA, jag minns inte vilket. Vi fick en presentation, först av Mac OS X och senare av Power Mac G5 av denne person, som inte berättade vad han hette och inte ville berätta det heller eftersom han inte ville bli citerad. Han var på allmänt dåligt humör, kan man säga. Motvilligt öppnade Apple-mannen chassit och visade insidan men vi fick som sagt inte ta några bilder utan Apple hänvisade oss till sina egna pressbilder.

    Det kanske underligaste av allt var när någon bad honom koppla in datorn och faktiskt dra igång den så vi fick höra hur den lät. Apple-personen vägrade. “Då ska ni bara hålla på och mäta ljudnivån och det har vi inte tid med”. Sen var det hela slut. Inga följdfrågor fick ställas och vi skickades ut ur lokalen.

    En rolig parantes i historien var att en person som jag kände från webbsajten 99mac satt utanför konferensrummet när vi kom ut. Jag hade nämnt för honom att Apple höll ett pressmöte och var och när det skulle vara och han hade försökt snacka sig in men hade, givetvis, gått bet – Apples intresse för annat än printmedia började inte förändras inte förrän framåt 2004-2005. Personen från 99mac lät sig inte nedslås utan gick hem och postade stolt en artikel om att han minsann hade varit på pressmöte med Apple, vilket var att glida lite väl mycket på sanningen. Vad jag minns togs den artikeln snart bort.


CC BY-NC-SA 4.0