Homepod-problemet

Homepod är, som jag tidigare nämnt, underbara. Ljudet är fantastiskt, de är sjukt snygga att titta på och integrationen med Apple TV 4K är för det mesta riktigt bra. I och med uppgraderingen till iOS 15 på Homepod har problemen med att högtalarna och Apple TV 4K “tappar bort varandra” blivit värre men detta är något som pendlar fram och tillbaka beroende på vilken version av tvOS och iOS man kör.

En annan grej som strular är att Homepod-enheterna “ballar ur ibland” i form av att den ena Homepod-enheten inte går att justera volymnivån på när man har dem i en par-konfiguration och kopplade till en Apple TV 4K. Drar man ur strömmen på den några sekunder och sen startar upp den igen så fungerar det oftast som det ska direkt, ibland får man mecka lite.

En sak jag noterat är att båda Homepod-enheterna blir väldigt varma ovanpå, betydligt varmare än Homepod mini i en parkonfiguration. Faktum är att Homepod-enheterna blir så där varma som man inte vill att elektronik nödvändigtvis ska bli. Jag började fundera på om problemen med att högtalarna ballar ur ibland har med värmen att göra och började söka efter andra som har samma problem. Det visar sig att om man har högtalarna i en parkonfiguration så får processorn i Homepod, en A8-processor, så får båda högtalarna jobba hårt hela tiden oavsett om de används eller inte. Det spelar ingen roll om man slår av Apple TV:n, högtalarna fortsätter vara väldigt varma.

Jag bestämde mig för att göra något åt saken. Jag kan givetvis bara dra ut strömsladdarna till Homepod-enheterna varje kväll när jag tittat färdigt på TV men det är sånt där man glömmer bort eller som inte blir bra efter ett tag, och det vore både ironiskt och smidigt att kunna styra detta via Homekit istället.

Jag beställde två Wemo Mini Smart Plug (269 kronor styck) från Apple Store och hämtade senare upp dem i Apple Store i Täby Centrum. När jag hämtade upp dem pratade jag med personen i butiken som hämtade produkten till mig och han frågade mig vad jag skulle styra med dem och jag svarade “Homepod”. Han frågade då om det var den första generationen och jag svarade “japp” och han sa att det som dödar denna modell är värmeproblem och att min lösning var en bra sådan. Jag höll masken när jag stod där med Apple Store-personen, som var väldigt trevlig och hjälpsam på alla sätt och vis, men för mig var detta en bekräftelse som Apple officiellt aldrig gått ut med. Jag funderade på vägen om man kunde bygga in små fläktar i Homepod men det hade förtagit hela grejen med produkten.

När jag kommit hem så installerade jag de två strömbrytarna. Det var superenkelt att installera dem i Homekit-systemet och jag skapade sedan ett scenario i Home-applikationen där jag kan slå av och på Homepod-enheterna genom en knapptryckning i Home-applikationen. Jag hade kanske kunnat klara mig med en Wemo Mini Smart Plug och koppla en strömdosa till den men jag var inte säker på att strömförbrukningen för två Homepod på en Wemo Mini Smart Plug skulle bli för mycket.

Jag hade hoppats att jag inte hade behövt bygga en sån här lösning, och hade jag vetat om att Homepod kan dö på grund av värmeproblem så hade jag nog tänkt om innan jag köpte dem, men samtidigt har jag svårt att se mig köpa några andra högtalare till mitt vardagsrum för Homepod är, utöver problemet med värme, så galet bra.

Apple Thunderbolt Display

Min gode vän Christian har bloggat om Apples klassiska Thunderbolt Display-skärm som han fick låna av sin bror några dagar innan den lades ut till försäljning. Det är i sanning en läsvärd text:

Det är en alldeles fantastisk bekantskap även om den har några år på nacken. Med en upplösning 2560*1440 så står den sig väl mot dagens skärmar om du inte vill kliva upp till 4K-upplösning. Det skyddande glaset ger visserligen mycket reflexer men det ger också skärmen sin elegans tillammans med aluminumchassit. Jämfört med alla svarta plastskärmar är det här skönhet helt igenom.

Vore ju trevligt om Apple kunde släppa en skärm eller två för konsumenter…

En liten dator

Jag hade inte tänkt skaffa en bärbar Mac igen, och jag hade definitivt inte tänkt skaffa en bärbar Mac med en Intel-processor, med det ökända Fjärilstangentbordet, med en ynka USB-C-port och med en prestanda som får en Amiga 500 att framstå som blixtrande.

Ändå köpte jag en begagnad sådan. Låt gå att prislappen var obcent bra, att tangentbord och batteriet är nyligen servat på datorn i fråga och att det är den första 12-tums Mac jag köpt sedan 12-tumsmodellen av Powerbook G4. Faktum är att jag skriver denna text på just en sådan maskin: en tolv tum stor Macbook från 2017 med åtta gigabyte internminne, 256 gigabyte SSD-lagring och ett helt fungerande tangentbord och ett fräsch batteri. Jag behövde en nyare bärbar Mac och i takt med att jag lever mer och mer av mitt liv i Apples infrastruktur så blev det svårare och svårare att använda en Linux-baserad laptop i ett sådant arbetsflöde, så det blev en fyra år gammal Macbook. Lite, eller kanske inte ens något av vad jag skriver i denna text lär vara nyheter för någon vad det gäller rena fakta om datorn i fråga, men reflektionerna jag gör kanske är av intresse ifall du, som jag, tänker att detta kan vara ett intressant alternativ om du ska köpa en bärbar dator.

För att få det uppenbara ur vägen: att inte fler huvuden rullade internt på Apple över den kollektiva härdsmälta som är fjärilstangentbordet är för mig ett mysterium. Det är helt enkelt så jävla dåligt, och jag förväntar mig att det finns massor av användare som inte håller med mig i denna fråga men för mig är perioden 2016 - 2020 (cirka) fyra år av hur Apple i praktiken försökte ta livet av sina bärbara datorer över snyggare design framför funktion, eller till förmån för iPad. Om det inte är en pricksäker definition av kollektiv galenskap, omvärldens protester till trots, så vet jag inte vad som kan fungera som en bättre varning än denna.

Detta är en laptop som Fredrik älskar, och som jag skojat med honom för genom åren. Det är inte en snabb laptop, det är inte en perfekt laptop heller (främst på grund av tangentbordet men också den oerhört långsamma processorn) men tack vare dess tillkortakommanden har den också en svårslagen charm: den väger som en norrländsk brakskit och och har sin processor till trots inte helt usel batteriprestanda. Lagringen är så snabb som den behöver vara och retina-skärmen skäms verkligen inte för sig. Det är, enkelt uttryckt, en djävligt läcker liten bärbar dator som har en del tillkortakommanden, precis som så många andra små bärbara datorer genom tiderna. Ett exempel på det är en laptop från Toshiba jag hade som arbetsdator på ett jobb runt 2002-2003 som var så tunn som en PC-laptop kunde bli på den tiden. Den var också oerhört långsam, blev oerhört varm och tangentbordet var en ren katastrof. Men tunn var den, och det var väl det enda som räknades?

Åter till min Macbook. Jag har installerat Xcode, Ruby, med mera på denna dator och snabbt går det inte men det gör det heller inte att skriva denna text på grund av det kalkonaktiga tangentbordet. Datorns storlek och egenskaper i stort gör dock dess tillkortakommanden att paketet som helhet är acceptabelt. Jag behövde en lätt liten laptop som kör Macos som jag kan arbeta via när jag behöver det. I övrigt använder jag min Mac mini till allt och där kan jag garantera att varken prestanda, skärm eller tangentbord är ett problem.

EN port. Just det. En enda port, utöver hörlursuttaget, är vad som erbjuds. Det är rent ut sagt vansinne, men det får man leva med om man är beredd att ha ett ultralätt, ultraportabelt litet paket som är Macbook. Varför Apple inte tog chansen och återlanserade denna modell med en M1-processor är bortom allt förstånd enligt mig, för en dator i den här storleken är som gjord för att ha den processorn under skalet och inte en Intel-processor som får en gravid säl att framstå som snabb när den hasar sig över is och snö.

På något underligt sätt tycker jag ändå om den här datorn. Jag kommer inte använda den ofta, men när jag väl behöver den så vet jag att den kommer finnas där, alldeles redo och uppsynkad med min information som allt skyfflas via iCloud eller Nextcloud. Det räcker bra för mig, även om ett USB-A-uttag utan att behöva gå via en dongel hade varit oerhört användbart om man är ute i fält och behöver koppla upp en nollmodemkabel till en switch… inte för att det händer så ofta men man vet ju aldrig.

Jag tror jag förstår Fredriks kärlek till denna dator ännu bättre nu. Den är skitsnygg, den är smidig och lätt och sina tillkortakommanden till trots så tror jag nog jag kan lära mig att gilla den.

Precis som allt som är värt att tycka om.

Eufy Solo IndoorCam C24 och Homekit secure video

Jag har hållit använt olika IP-säkerhetskameror i många år nu. Vissa kameror har fungerat riktigt bra, om än med yxiga användargränssnitt som krävt Internet Explorer 5 i en Windows XP-dator för att kunna hanteras, och andra har varit rent ut sagt usla men billiga. När jag flyttade in i min bostadsrätt så tänkte jag att det kunde vara bra att ha ett par kameror i lägenheten, men min kravspecifikation var ganska tajt hållen: de skulle vara små, diskreta, prata wifi och fungera med Apples nya tjänst Homekit secure video, som låter just säkerhetskameror lagra bilder och filmer i iCloud.

Varför iCloud och Homekit? Jag är redan tungt neddekad i Appleträsket och även om det finns både en och annan fundering runt Apple och integritet så föredrar jag att använda dem och deras lagring framför Google, Onedrive, med flera.

Nåväl, på Apples webbshop finns ett antal kameror som fungerar med Homekit och också Homekit secure video. De är säkert väldigt bra kameror men som allt annat Apple tar i nu för tiden så kostar de skjortan - det måste väl finnas billigare alternativ? Tillsammans med mina vänner Fredrik och Christian diskuterade vi detta i avsnitt 271 av vår podd och medan vi spelade in så sprang vi på en kamera från Eufy som verkade vettig och som dessutom endast kostar drygt 340 kronor styck. Den har det sexiga namnet Solo IndoorCam C24 (hos Amazon hittar man den under namnet “eufy Security Indoor Cam 2K” till ett lägre pris än vad man kan köpa den för hos Eufy själva) så jag slog till och köpte två stycken. Det jag nu ska leverera är dels mina intryck av kamerorna men också hur de fungerar med Homekit och, kanske i synnerhet, Homekit secure video-tjänsten.

Installation

Det visar sig när jag packar upp kamerorna att Eufy ägs av Anker, ett företag som vi känner sedan tidigare tack vare deras fina induktionsladdare för iPhone och andra mobiltelefoner. Med detta sagt finns ett och annat att önska av installationsprocessen, men jag kommer till det. Kamerorna drivs med en vanlig liten transformator av storlek iPhone-laddare som ansluts till eluttaget som sedan kopplas in till kameran via en två meter lång kabel som också medföljer. Förutom att det är lite knivigt att få in sladden i uttaget på kameran så är den processen enkel. Kameran startar ganska snabbt och sedan ska man med hjälp av applikationen Eufy Security (gratis på App Store) scanna av QR-koden på kamerastativets undersida, låta applikationen använda bluetooth för att prata med kameran och vips så har de hittat varandra. Anslut kameran till wifi-nätet du vill använda och sen är du igång.

Typ.

Under installationsprocessen ska du välja var du vill lagra dina bilder och filmer som kameran spelar in. Antingen kan du stoppa in ett micro-SD-kort i kameran, ansluta kameran till en NAS som pratar RTSP-protokollet eller använda Eufys egna super-duper-säkra molntjänst för ändamolnet. De bjuder till och med på en gratismånad! Det jag missade när jag installerade den första kameran var att uppe i högra hörnet applikationen finns en liten text som lyder “skip” där du helt sonika hoppar över den delen av installationsprocessen. Det är rekommenderat för om du ansluter din kamera till Eufys molntjänst kan du inte använda Homekit secure video som lagringsplats. För att ta bort kameran från gratismånaden man anslutit sig till måste man logga in på Eufys “säkerhetsportal” (som jag fick googla efter för att hitta URL:en till), klicka på tjänster och sedan avsluta provabonnemanget på molntjänsten. Givetvis händer ingenting när man klickar på knappen för att avsluta tjänsten, status för detta uppdateras inte på något sätt i webbportalen utan det ser fortfarande ut som att du har gratistjänsten aktiv.

Homekit secure video

Efter att detta är åtgärdat så kan man börja använda Homekit secure video. Men hur aktiverar man då detta? Det gör man inte - det bara sker i bakgrunden om du redan har en lagringskapacitet på 200 gigabyte för din iCloud drive. Har du det inte kommer du snart få reda på att du behöver uppgradera till mer lagringsyta.

200 gigabyte anser Apple är tillräckligt för en kamera. Det lustiga är att oavsett om du använder tio eller 160 gigabyte av den lagringsyta du har i iCloud så tillåter Apple endast en kamera. Ska du har två kameror eller fler (du kan ha maximalt fem kameror anslutna) så kräver Apple att du uppdaterar till (trumvirvel.wav) två terabyte lagringsutrymme, á 89 kronor extra i månaden ovanpå mitt Apple One-abonnemang. Detta fick jag reda på när jag satte upp kamera nummer två.

Var Apple fick den där valutan från i den vänstra bilden ovan är högst oklart men efter att jag gått in i kontrollpanelen för iCloud drive och gjort uppgraderingen manuellt istället så fungerade det.

Överlag funderar jag ibland om Homekit är redo för den här typen av lösningar. Eller om Homekit ens är redo att tillförlitligt styra en glödlampa. Det är inte bara lampor och annat jag har kopplat via IKEA:s lösning Trådfri, som sedan anslutits till Homekit, utan också Apples egna Homepod (av vilka jag har totalt sex stycken i lägenheten) där vissa av dem kan listas som onåbara, eller där deras status är ouppdaterad. En Homepod kan listas som att den spelar musik när den är knäpptyst, en annan kan listas som tyst när den spelar musik. Lampor kan listas som att de är på när de i själva verket är avslagna, och så vidare. Mitt Unifi-baserade wifi-nätverk fungerar utmärkt, tack så mycket, så det är inte där problemet ligger utan det är helt enkelt att Homekit inte hänger med. Detta visar sig med önskvärd tydlighet när man ska titta på säkerhetskameror genom Home-applikationen, där en bild kan vara sekunder, eller minuter, gammal.

Tar man däremot upp kameran i Home-applikationen så den har fullt fokus så fungerar det med både ljud och bild, men jag gillar att kunna ha en förhandsvy över vad som händer utan att ta upp varje kamera för sig.

Det visar sig att det visst finns inställningar för notifieringar i Home-applikationen, men de måste ställas in på respektive kamera. Tack till Christian för att du upptäckte det och tipsade.

För de pengarna som kamerorna kostat är det synd att klaga på vad de kan och inte kan. De fungerar, de är hyfsat snygga och diskreta och det räcker för mig. Utmaningen är Homekit och jag hoppas Apple utvecklar plattformen ytterligare, helst snart.

iPhone 12 mini

Efter att ha använt iPhone 11 sedan den lanserades så kände jag att det var dags för något nytt, dels för att jag ledsnat på telefonen i fråga och dels för att det är en jobbtelefon som ägs av min arbetsgivare och jag vill helst inte ha min privata information i en telefon som någon annan kontrollerar. Eftersom jag (ytterst medvetet) backat in mig i Apples ekosystem ordentligt med Homepods, Apple music, Apple TV och annat så var inte en Android-baserad telefon ett alternativ (därmed inte sagt att jag inte försökt tidigare¹) denna gång.

Många av de tankar om Apple som jag hade när jag testade Android på heltid förra gången, för nästan exakt ett år sen, kvarstår men det gör också många av de tankar jag hade om Android.

När jag då skrev om OnePlus Nord hade jag ännu inte lyckats få in LinageOS, en nedstrippad version av Android utan Googles integrationer, i telefonen. Senare lyckades jag efter mycket om och men installera operativsystemet på min OnePlus Nord och som telefon betraktat är det en kanonprodukt. Den är lätt, snabb, har bra kamera, bra batteritid, bra skärm och är överlag oerhört trevlig men molnet på den himlen heter då som nu Google som, om man vill ha in applikationer från Play Store i telefonen, vill ta över så stora delar av enheten som möjligt. Det vill inte jag.

Det finns tredjeparts-butiker för applikationer (dock inte för alla som jag behövde) och det finns också metoder att kunna ladda ner applikationer från Play Store utan att ha ett Google-konto eller Googles tjänster installerade men de är långt ifrån stabila och tillförlitliga och om det är något jag lärt mig genom åren så är det att en telefon bara ska fungera. Så min OnePlus Nord ligger mest och samlar damm numera (vill du köpa den kan du höra av dig).

iPhone 11 har fungerat bra genom åren, men den har aldrig känts helt rätt för mig. Det är en stabil telefon, men den är också stor, tung, otymplig, har inte överdrivet imponerande batteritid (i synnerhet inte efter att jag skaffade en Apple Watch) och med tiden har den också börjat bli ganska trött.

iPhone 12 mini är liten. Den är till och med mindre än iPhone X (till höger i bilden ovan), den senare var en favorit som hade en närmast perfekt storlek, riktigt trevlig skärm och den första telefonen med Face ID. När Apple så lanserade iPhone 12 mini så var det en telefon jag snabbt blev sugen på men prislappen var, som vanligt när Apple är inblandade, alldeles för stor.

Stor är dock inte iPhone 12 mini som sagt. Bilden ovan visar när jag överförde mina inställningar och annat till min iPhone 12 mini (som jag i ett försök att spara pengar och samtidigt vara miljömedveten köpte via Swappie vilket gör detta till en “typ” ny telefon), och även om iPhone 11 inte ser så oerhört mycket större ut än iPhone 12 mini så är skillnaden enorm när man håller i den senare i två avseenden: storlek och vikt. Ja, skärmen är mindre och för mig som börjat utveckla gubbögon kan man tycka detta inte är helt optimalt men det har faktiskt fungerat över förväntan. Viktskillnaden (194 gram för iPhone 11 jämfört med 133 gram för iPhone 12 mini) känns verkligen, hur löjligt det än låter. Efter att ha hanterat iPhone 12 mini ett par dagar och sedan plocka upp iPhone 11 så slås jag direkt av hur pass stor skillnaden i vikt faktiskt är. Storleksmässigt är det inte heller så oerhört mycket skillnad egentligen: 150,9mm hög, 75,7mm bred och 8,3mm djup medan iPhone 12 mini har måtten 131,5mm hög, 64,2mm bred och 7,4mm djup.

iPhone 12 mini slinker ned i fickan utan problem medan man med iPhone 11 nästintill fick välja vilken ficka telefonen skulle vara i och sen fick resten av sina saker (nycklar, plånbok, med mera) landa i andra fickan.

iPhone 11 stödjer också dubbla SIM-kort, ett fysiskt och ett elektroniskt SIM-kort, så kallat eSIM, vilket är trevligt. iOS är dock lite korkat när det gäller hanteringen av detta och det har hänt att jag ringt upp eller skickat meddelanden från “fel” telefonnummer vilket har varit irriterande. Även iPhone 12 mini har denna funktion men jag avser inte att nyttja eSIM så det är inget jag testat.

iPhone 12 mini stödjer också 5G (vilket min OnePlus Nord också gör), vilket enligt ryktet ska rullas ut även utan för Östermalm i centrala Stockholm vilket år som helst nu. 5G är inget jag saknat med min iPhone 11 och det är inget jag saknar nu heller eftersom jag sannolikt får bättre batteritid med 4G jämfört med 5G.

Det är inte långt kvar förrän Apple kommer lansera nästa generations iPhone-familj. Om den kommer heta iPhone 13 eller iPhone 12s återstår att se men då jag blivit en person som gärna använder mina telefoner så länge som möjligt så ser jag inte att det är något jag kommer hugga på om någon månad eller två. iPhone 12 mini sägs dessutom vara på väg att läggas ned vilket jag, om ryktet stämmer, tycker är oerhört synd för det är nog den trevligaste iPhone du kan köpa idag.