2023-06-08
Man kommer till en viss punkt då man ledsnar på att ha en laddare för telefonen, en laddare för klockan och, kanske, en tredje laddare som alternerar mellan iPad och Airpods.
Jag kom till den punkten. Så jag började undersöka det här med “multiladdare”, alltså en produkt som låter mig ladda mer än en sak samtidigt, gärna i ett lagom fräsigt format i form av ett snyggt och lättanvänt stativ. Apple har givetvis alternativ från exempelvis Belkin, men de kostar å andra sidan bortåt 2000 riksdaler och så djävla roligt ska vi inte ha det varför jag började spana in alternativen.
Ett sådant var en produkt från företaget Aukey vid namn “3-in-1 Wireless Charging Station”, eller “LC-A3”. Föga upphetsande namnval, kan jag väl tillstå, men förpackningen kändes ändå hyfsat förtroendeingivande. I skrivande stund går det att få denna produkt för under 300 kronor, tidigare kostade den det dubbla.
Vad är då “specifikationerna” för denna laddstation? Precis som alla andra “trådlösa” laddstationer så stödjer den Qi-standarden vilket innebär att alla Apples produkter som stödjer “trådlös” laddning fungerar med denna “laddstation”. Den skickar ur sig totalt tio watt som de tre enheter man laddar får dela på (om jag förstått produktens specifikation rätt, den är en aning oklar på denna punkt) men helt klart är åtminstone att den är avsedd för en iPhone, en Apple Watch och ett laddetui till ett par Airpods.
En anledning till att denna produkt är så billig (i synnerhet i jämförelse med de exempel på Apple Store jag nämnde tidigare) tror jag är denna: det medföljer ingen laddare till din Apple Watch. Man får istället ta sin befintliga laddsladd som följde med klockan och montera denna i avsedd hållare och sedan snurra till den lite fint på laddstationens undersida.
Någon nätdel medföljer för övrigt inte heller i kartongen varför man får vackert ta en laddare man redan äger - jag tog en laddare till en äldre iPad, en laddare som skickar ur sig 12 watt eller 2,4 ampere vilket borde räcka till detta.
Den stora frågan är då: fungerar det?
Ja det får man väl säga. Ett litet aber är givetvis att jag inte kan dra ur en sladd ur exempelvis telefonen och plugga in i min iPad. Jag har inte funderat klart runt den problematiken, för det vore ganska pinsamt att behöva ha en laddare till enbart för iPad:en när jag har en sådan snygg laddstation på sängbordet.
För strax söder om 300 kronor är denna laddstation ett fynd. Den kanske inte är snyggast i världen, men den duger sannerligen för mig.
2023-06-02
Apples iSight-kamera. Foto: Apple.
Apple har sedan Steve Jobs återkomst till företaget i slutet på 90-talet lanserat många produkter med exceptionell design. En av alla dessa produkter framstår i mitt tycke som extra exceptionell och det är något så enkelt som en webbkamera. iSight hette den och nu i juni år 2023 är det 20 år sedan Apple lanserade den på WWDC 2003. Jag bestämde mig för att registrera ett domännamn och publicera en hyllning till något så enkelt och samtidigt genialt så håll till godo.
2023-05-31
Det är snart tolv år sedan jag köpte den senaste, och troligen sista, datorväska jag någonsin kommer köpa. Ally Capellino AO heter den, avsedd för 15-tums-datorer, och den var svindyr även med 2011 års mått mätt: 1690 spänn.
Tyvärr säljs inte denna väska längre, men jag har kvar den och använder den fortfarande. Men håller den måttet? Mer om det senare - först testet jag skrev om den i septembernumret av Macpro Magazine från år 2011.
Vad gör en bra datorväska? Eller vad gör en datorväska dålig? Under många år har jag ställt mig den frågan, eftersom jag likt många andra datornördar aldrig riktigt tycks hitta den perfekta väskan för min dator och vadhelst jag behöver släpa med mig i övrigt.
Men när jag satt och gjorde julspecialen för Macpro Magazine:s Decembernummer förra året så sprang jag på en väska vid namn Ally Capellino AO. Jag föll, bokstavligen talat, för den direkt men prislappen gjorde att jag raskt kom på andra tankar och fortsatte använda min gamla slitna Samsonite-väska som jag använt sedan 2005. Sommaren kom och tiderna var bättre och en dag så gjorde jag affär, utan att ens ha tittat på väskan i verkligheten. Kanske inte det smartaste sättet att spendera 1500 kronor på, men sak samma, väskan beställdes från Apple Store och vips så satt jag med den hemma.
Modellen är anpassad för 15”-maskiner, så min 11” Macbook Air och min iPad 2 ryms utan några större problem i den. Utöver det så ryms också visitkort, laddare till datorn, ett Moleskin-anteckningsblock, lite papper, USB-modem och USB-lagringsminnen och tja, ni vet, det där man brukar släpa med sig. Och jag har släpat den här väskan till hotell, på tåg, på flyget, i bilen och in på möten och det är tre saker jag märkt som gjort att den här väskan fungerar för mig.
Det första är färgen. En svart väska är helt värdelös för mig, av den enkla anledningen att det svarta innanmätet förutsätter att alla de saker du har i väskan är vita eller åtminstone inte svarta. Den här väskan är kakifärgad med kanter av brunt skinn, och det är djurhud vi pratar om nu, inte en plastimitation.
Det andra är antalet fack. Min gamla Samsonite-väska hade massor med fack. Det är bra för de som kan hålla ordning och vet var de lägger sina saker. Jag tillhör inte den kategorin utan jag kastar ner grejerna i första bästa fack. Slarver, jag vet, men så är det bara. Den här väskan har ett särskilt iPhone- fodral, för övrigt, som jag måste erkänna att jag inte använder allt för ofta, men i övrigt har den tre fack med dragkedja utöver de interna facken i väskan och det är precis lagom. Fackens insidor är för övrigt i grönt tyg så det är svårt att inte se vad som finns där.
Den tredje anledningen är dess utseende. Jag får komplimanger för den här väskan. Jag ska erkänna att jag köpte den för att jag tyckte den var snygg och för att en väska i en annan färg än svart och i ett annat material än plast (eller något annat syntetmaterial) tilltalade mig. Men när jag går in på ett kundmöte med den här väskan så får jag frågor om den, och det bryter isen direkt och gör resten av mötet till mötets motsvarighet av en räkmacka.
Bomullssmärtningen är mjuk och följsam utan att vara fladdrig. Facket för datorn är vadderat, axelremmens extra vaddering är mjuk och riktigt bekväm utan att vara sladdrig.
Kort sagt, detta är den bästa väska jag haft. Någonsin, och jag har spenderat sköna pengar på allsköns väskor förut (Boblbee, kommer nån ihåg dem? Jodå, haft en sån också. 1600 spänn…) men aldrig varit nöjd. Nu har jag spenderat 1700 kronor på en väska och för första gången är jag faktiskt precis just nöjd. Den är värd varenda krona.
Så här snart tolv år senare kan man fråga sig: håller den måttet? Ja, tveklöst. Den är givetvis lite sliten, vilket bara gör den ännu snyggare. Alla spännen, sömmar och annat, inklusive axelremmen, är fortfarande fullt fungerande och ser riktigt bra ut. Det är inte ofta man köper något som man aldrig någonsin ångrar att man köper men denna väska är ett sådant köp som jag ser fram emot att använda till den ramlar sönder. När det händer vet jag inte men jag räknar med att den håller 20 år till.
2023-05-04
Mi Smart LED Desk Lamp Pro. Foto: Xiaomi.
En av mina små hobbies är att köpa “smarta” saker. Det vill säga: saker jag kan styra med min telefon, eller med Siri, eller automatisera via Apples Homekit. Jag har en lampa i köksfönstret som tänds automatiskt när solen går ner, och släcks automatiskt när solen går upp, vilket styrs via IKEA:s smarta-hem-grejer och en uråldrig gateway som pratar med Apple Home via Homekit. Jag har termostater från Tado som styrs via ännu en gateway som pratar med Apple Home via Homekit. Och sen har jag ett antal prylar från Xiaomi: en airfryer, en luftrenare och ett antal fläktar som alla egentligen inte alls vill prata med Homekit men gör det ändå via Homebridge.
Jag borde veta bättre, givetvis. Kinesiska statens dammsugande av information från världens alla hörn sker inte sällan via just smarta prylar som säljs av företag som Xiaomi, så varför köpa en grunka till?
Xiaomis grejer är rätt oemotståndeliga. Deras designspråk är i mångt och mycket kopierat rakt från Apple men de gör det ändå på sitt lilla sätt. Det mesta är “vitt-vitt-vitt” som min mäklare brukar säga när hon beskriver den perfekta väggfärgen inför en försäljning, och för de pengar man betalar för Xiaomis grejer så håller de faktiskt bra kvalitet. Inget snack om det.
Homebridge. Fina grejer.
Så när jag såg att bolagets butik på Internet, Mi Store, hade ännu en rea så var det dags att slå till på en produkt jag varit sugen på rätt länge: en “smart” skrivbordslampa. Det är i grund och botten en wifi-ansluten LED-lampa som man kan justera ljusstyrka och ljustemperatur via en app i telefonen, och det är ju inget konstigt med det. Men skrivbordslampan i fråga, en Mi Smart LED Desk Lamp Pro, överraskade mig direkt när jag packade upp den. Jag hade förväntat mig att behöva lägga till den i Xiaomis applikation med ett eventuellt tillhörande strul med att få den att prata wifi, mecka med Homebridge för att slutligen få in den i Home-applikationen och så vidare.
Varför förväntade jag mig då detta? Jo, på Mi store-sidan för produkten står följande:
För att förenkla din vardag stöder Mi Smart LED Desk Lamp Pro röststyrning via Amazon Alexa och Google Assistant. Använd din röst för att slå på och av lamporna och justera ljusstyrkan exakt så som du önskar.
Inte ett ord om Siri, Apple Home eller Homekit, eller hur?
Döm då av min förvåning när jag ser denna papperslapp sittandes på lampans bas:
För bra för att vara sant, undrar ni? Jag testade att lägga till den i Home-applikationen.
Jag scannade QR-koden som vanligt, fick sedan vänta någon minut på att Homekit skulle kunna ansluta till lampan.
Och det fungerade! Jag fick döpa lampan och sedan de vanliga förslagen på automation vilka jag valde att ignorera för stunden.
Slutligen var den inlagd i Home-applikationen och jag kunde börja ljustera ljustemperatur (mellan 2500K och 4800K) och ljusstyrka direkt från Home-applikationen i min iPhone 14. Enligt Xiaomi har lampan också ett inbyggt batteri (!) som ska räcka i 25000 timmar vilket gör att batteriet ska räcka i över elva år om lampan används i sex timmar om dagen. Jag har ingen aning om varför man sätter ett batteri i en skrivbordslampa, i synnerhet inte eftersom det faktiskt medföljer en vanligt strömadapter för anslutning till elnätet.
Något batteri finns, givetvis, inte i lampan utan det hela är högst sannolikt ett översättningsfel på Mi Store-sidan vilket påpekats av Daniel Neuman och Johan Wassberg:
Mi Smart LED Desk Lamp Pro är ett miljövänligt val tack vare sin högeffektiva belysning och låga energiförbrukning. Den har även en batteritid på hela 25 000 timmar vilket betyder att batteriet kommer att räcka i 11,4 år om det används sex timmar om dagen.
I själva verket är det sannolikt lampans livslängd som avses vilket alltså är 25000 timmar, eller elva år om den används sex timmar om dagen.
Mig veterligen är detta den första produkt från Xiaomi som pratar Homekit på riktigt, utan några fulhack via Homebridge. Det är stort, just på grund av att man nu faktiskt kan använda dessa produkter på ett säkrare sätt.
Mi Smart LED Desk Lamp Pro är just nu på rea, nedsatt från drygt 1100 kronor till drygt 640 kronor. Köpläge, säger jag.
2023-04-27
De som läser bloggen då och då kanske drar sig till minnes när jag försökte koppla in min vinylspelare till mina Homepod. Det gick ju som bekant inget vidare.
Men skam den som ger sig. Jag började undersöka om det fanns bra högtalare i en betydligt mindre storlek som jag kunde koppla in till min NAD C 315BEE-förstärkare. Prislapparna på nya högtalare är, inte helt oväntat, fortfarande rätt höga och jag kunde helt enkelt inte bestämma mig för vad jag skulle leta efter på begagnatmarknaden. Men så fick jag tips från en god vän om att titta på Dali Concept 2 - de var enligt min vän högtalarna man ville ha om man inte hade så mycket plats.
Dali Concept 2 dyker upp på begagnatmarknaden ibland som auktionsobjekt på exempelvis Tradera men även om utgångspriserna är rätt rimliga, drygt 500 kronor, så brukar de sluta på minst det tredubbla. Efter att ha förlorat några auktioner för Dali Concept 2 så började jag läsa vidare och det visar sig snart att skillnaden mellan Dali Concept 2 och Dali Concept 1 inte är så våldsamt stor, så jag började leta efter ett par av denna modell istället. Några förlorade auktioner senare sprang jag på ett par i Norrköping som jag köpte på stående fot och fick hemskickade. Prislappen? 475 kronor plus frakt. Totalt 690 kronor.
Detta gör att jag nu har en riktigt bra anläggning som kostat mig under 1500 kronor. Skivspelaren fick jag i delbetalning av en dåvarande vän som köpt en synth av mig men som han sen aldrig kunde betala varför jag fick lite kontanter och skivspelaren i betalning. Detta var väl drygt 25 år sedan. Jag bytte pickup på den och den fungerade bra efter det. NAD-förstärkaren hittade jag efter 7-8 månaders letande och den kostade mig 800 kronor och högtalarna som jag nu har lyckades jag få tag i efter minst ett halvårs letande. Tålamod lönar sig om man vill spara pengar, helt enkelt.
Förstärkaren och skivorna döljer sig i skåpet under skivspelaren. Alla kablar är gömda i skåpet och det ger en väldigt clean och trevlig upplevelse när man vill spisa vinyl. Rekommenderas varmt, om inte annat för underhållningsvärdet när ens barn kommer och undrar vad i hela fridens namn man håller på med.
2023-04-12
Steve Jobs Archive (som drivs av bland andra hans änka, Laurene Powell Jobs, och Jonathan Ive):
A curated collection of Steve’s speeches, interviews and correspondence, Make Something Wonderful offers an unparalleled window into how one of the world’s most creative entrepreneurs approached his life and work. In these pages, Steve shares his perspective on his childhood, on launching and being pushed out of Apple, on his time with Pixar and NeXT, and on his ultimate return to the company that started it all.
Gratis att ladda ned i en rad olika format från projektets hemsida. Givetvis är den mycket smakfullt layoutad. Givetvis är den läsvärd och innehåller bilder vi inte sett tidigare. Givetvis är den tillgänglig via Apple Books.
Man kan, kort sagt, säga att detta är Steve Jobs sista produkt, tolv år efter hans bortgång. Ytterst läsvärd hur som helst, även om man säkerligen kan tänka sig att sanningen i vissa delar är en aning friserad för även om Steve Jobs hade många intressanta egenskaper så var han ingen ängel.
2023-04-12
James Iry skojade 2009 till det ordentligt om programmeringsspråkens historia:
1964 - John Kemeny and Thomas Kurtz create BASIC, an unstructured programming language for non-computer scientists.
1965 - Kemeny and Kurtz go to 1964.
1972 - Dennis Ritchie invents a powerful gun that shoots both forward and backward simultaneously. Not satisfied with the number of deaths and permanent maimings from that invention he invents C and Unix.
1987 - Larry Wall falls asleep and hits Larry Wall’s forehead on the keyboard. Upon waking Larry Wall decides that the string of characters on Larry Wall’s monitor isn’t random but an example program in a programming language that God wants His prophet, Larry Wall, to design. Perl is born.
Länge sedan jag skrattade så här hårt.
2023-04-10
Gin, tonic, bearnaise, korv, och ett stilla firande av avsnitt 350 hemma hos Fredrik i Göteborg.
Mer läsning (och lyssning) här.
(Ja - det känns rätt häftigt att den lilla podden jag och Fredrik startade i oktober 2015 fortfarande lever och har en stadig lyssnarskara. Det är något jag är väldigt stolt över att vara en del av.)
2023-03-30
Jag bytte ju CMS-system för denna blogg till Wordpress för ett tag sedan efter att ha tröttnat på allt strul med Jekyll.
Nu är det dags att byta igen. Efter att ha noterat hur jag utsattes för hundratals intrångsförsök dagligen så ledsnade jag på Wordpress. Inte för att folk hade kunnat ta sig in via inloggningsrutan där det var ett oerhört komplext (och långt) lösenord, plus att jag också hade två-faktor-autentisering påslaget. Det som oroade mig är det som jag inte kunde kontrollera. Buggar i Wordpress, buggar i PHP, buggar i tilläggsprogram, och så vidare.
Jag gillar att sova gott om natten. Jag gillar inte att behöva fundera på sånt här. Så nu behöver jag inte göra det längre.
Bloggen bygger på ett gammalt favorittema, Lanyon. Det kommer förändras utseendemässigt framgent och en hel del av bloggtexterna saknar fungerande länkar och bilder men jag går igenom allt, en sak i taget, och fixar dem. Det är tidskrävande, absolut, men samtidigt är det lite trevligt att gå igenom gamla grejer, fixa småfel som man missat och så vidare.
2023-03-18
PC Gamer:
When SimCity launched on March 6, it required players to maintain an active online connection to the game’s servers. If that connection dropped, they’d be booted from the game. The problem, simple as it seemed, was significant: there wasn’t enough server space to go round. Players were met with frequent crashes, extreme latency, exceedingly long load times, disconnections, and delayed downloads. Swathes were unable to get into the game at all, left endlessly hanging in the launch menu, let alone experience the fresh multiplayer city building they were promised. The game’s servers buckled under the tidal wave of players trying to connect, and there was no subsidence on the horizon.
Snart patchades spelet så man kunde spela det utan att vara uppkopplad, och detta är ännu ett sånt där spel som har gett mig tusentals timmar med underhållning de senaste tio åren.
Därmed inte sagt att det är ett perfekt spel – långt ifrån det. Efter att ha spelat det tio år så har jag ännu inte lyckats få en riktigt stor stad att fungera utan att ha gigantiska inkomster från en tillverkningsindustri eller någon form av utvinning av naturresurser i form av olja, malm eller kol (med rejäla problem i form av föroreningar som följd).
Ska man lyckas som borgmästare måste man ligga på 9-10 procents skattetryck, annars blir invånarna sura. Med 100000+ invånare räcker helt inte skattepengarna till för att kunna finansiera skolor, sjukhus, poliser och brandmän, med mera. Sophämtning, återvinning och reningsverk kostar stora pengar att hålla igång, så också transportfunktioner som bussar, spårvagnar och tågstationer. Eller en flygplats – varför man nu ska kunna anlägga en flygplats mitt i en stad låter jag vara osagt men man kan faktiskt göra det.
Man kan givetvis ägna sig åt att tillverka processorer, tv-apparater och datorer och sedan exportera dessa men problemet då är att man måste importera det råmaterial som krävs för att tillverka dessa produkter, och den importen är inte gratis på något sätt. Vinsten efter att produkten är tillverkad och slutligen exporterad är inte tillräckligt stor. Utöver det så tar denna moderna “high-tech”-tillverkning rätt mycket plats på en redan trång stadskarta och erbjuder inte tillräckligt med arbetstillfällen för stadens invånare.
Så det krävs gruvor och oljefält, med allt vad det innebär. Som alla naturresurser så tar också dessa slut efter ett tag och då gäller det att man har tillräckligt med andra former av intäkter, för annars rasar ens stad ihop som ett korthus tämligen omgående.
Precis som städer i den verkliga världen klarar sig ingen stad i SimCity utan ständig tillsyn och underhåll, men det är rätt talande att de tre val man har i SimCity om, eller kanske snarare när, ens stad går i konkurs är “ta ett borgenslån”, “höj skatterna” eller “starta en ny stad”.
Vill man att staden ska växa så måste man packa husen så tätt som möjligt, vilket givetvis gör att fler hus kan byggas men då försakas det plats för exempelvis parker, vilka dels höjer värdet på marken som husen omkring parkerna står på vilket gör invånarna i närheten glada. Parkerna tar också väldigt mycket plats som man ju hellre vill ha till bostäder, och eftersom kartorna är så små för städerna i SimCity är utrymmet på kartorna extremt värdefullt. Fler parker men färre och nöjdare invånare, eller fler invånare och färre parker? Kanske är det ett exempel på vad SimCity gör allra bäst: simulera omöjligheten i att göra alla nöjda. Låt gå att det kan innebär att hundratalet personer står utanför ditt residens och demonstrerar dag efter dag.
Städerna i SimCity anno 2013 var inte tänkta att vara projekt man kunde arbeta med under veckor, eller kanske till och med månader. Det är lite synd, för SimCity är ett roligt spel men den version som kom 2013 kunde varit så mycket mer.
Detta är en blogg av