Andrew Fletcher har lämnat oss

Det kom plötsligt, och det kom oväntat. Precis som när Florian Schneider lämnade oss för (nästan på dagen) två år sedan möttes beskedet att Andrew ‘Fletch’ Fletcher har avlidit vid en ålder av 60 år med chock och bestörtning. Orsaken till Fletchers död uppges vara “naturliga orsaker”.

Fletcher var en av grundarna till Depeche Mode. Tillsammans med Vince Clarke startade han bandet Composion of Sound till vilket snart Martin Gore rekryterades. Kort där efter blev också Dave Gahan inplockad i bandet som sångare och frontman och bandet hade då bytt namn till Depeche Mode.

Resten av historien gällande Depeche Mode är vid det här laget välkänd – Clarke hoppade av efter ett år och ersattes 1982-83 av Alan Wilder som stannade kvar till 1995. Sedan dess har bandet varit trenne pojkar från förorten Basildon som i medvind och motvind lyckats fortsätta släppa musik som efter albumet Ultra från 1997 blivit allt mer plattare och ointressant för varje album som lanserats. Det sista livstecknet från bandet kom 2017 i form av Spirit som akompanjerades av en efterföljande världsturné. Efter detta har Gahan och Gore ägnat sig åt diverse sidoprojekt, men från Fletcher har det varit tyst.

Kanske har sidoprojekten varit ett sätt för de två övriga herrarna att sysselsätta sig i väntan på… något? Kanske var Fletcher sjuk, kanske kämpade han med ännu en depression som återkommande våldsgästade hans inre, eller så hade de bara inte lust att göra ett album till ihop. Efter över 40 år tillsammans är det inte helt svårt att förstå.

Sedan nyheten om Fletchers bortgång blev känd har han, som sig bör, hyllats och sörjts i både traditionella nyhetsmedier och sociala dito. Han har tackats för den fanastiska musik som Depeche Mode producerat genom åren och han har hyllats för att vara den fantastiska keybordspelaren i bandet. Någon förvirrad själ trodde till och med att han stod bakom “bandets unika och fantastiska sound”, men det visade sig snart att personen i fråga förväxlat Fletcher med Alan Wilder.

Man ska inte underdriva Fletchers betydelse för Depeche Mode. Han var bandets manager och i praktiken den person som den introverte Martin Gore kommunicerade genom när det var något jobbigt som låtskrivaren ville ta upp med resten av bandet. Han medlade i interna konflikter, som den mellan Gore och Gahan när den senare ville börja skriva låtar till Depeche Modes framtida plattor efter 2001 års Exciter, vilket Gore inte var så pigg på. Gahan hotade med att lämna bandet för gott om han inte fick sin vilja fram och genom Fletchers skickliga förhandlande kunde bandet fortsätta släppa sina plattor.

Heder där heder sig bör, dock. Fletcher hade i princip ingenting med att skriva, komponera, spela in, mixa eller producera Depeche Modes musik. Han var för det mesta frånvarande i studion under bandets storhetstid (1987-1995) och när Wilder hoppade av bandet och Gahan var på väg att knarka ihjäl sig fick han sitta i studion dagligen med resterna av Depeche Mode för att se till att något blev gjort. Detta" något" resulterade för övrigt i det fantastiska albumet Ultra från 1997.

Fletcher hade under flera år en mikrofon placerade vid sin synth under bandets livespelningar men ljudet från mikrofonen var antingen lågt eller helt avstängt, och de få tangenter han behövde trycka på under en koncert kunde enkelt ha hanterats av en sequencer. Den enda anledningen till att han skulle ha något att spela var för att han skulle ha något att göra på scen, och när Fletcher hoppade av bandets episka turné 1993-94 på grund av en djup depression så fick bandets assistent Daryl Bamonte hoppa in i Fletchers ställe. Alan Wilder fick jobbet att lära upp Bamonte, som knappt hade spelat keyboard i sitt liv:

While everyone else was sunning themselves on the beach and enjoying a well-earned rest, Daryl and I spent a week cooped up in a hotel room in Hawaii where I taught him the entire set. He subsequently played it perfectly for the rest of the tour – pretty good eh, considering he’d hardly ever played a keyboard before in his life.

Fletcher drog inte jämnt med Wilder och den tidigare var en bidragande orsak till att den senare tröttnade och lämnade bandet den första juli 1995. Med Wilder försvann också gruppens unika sound och musikaliska drivkraft och när Fletcher i en intervju sa att han “inte tänkte göra fler plattor med Wilder” så framstod det en aning löjeväckande med tanke på att Fletcher inte hade någonting att göra med musiken. Kanske trodde han att han hade det, eller så ville han inte framstå som att han inte hade det.

Andrew Fletcher var nämligen den del av Depeche Mode som inte handlade om musiken. Han hanterade gruppdynamiken och affärerna och utan Fletcher hade det inte funnits ett Depeche Mode. Så enkelt är det, och för det ska han ha heder och minnas för sin karriär.

Andrew Fletcher efterlämnar hustru och två barn, och till skillnad från övriga kvarvarande (och före-detta medlemmar i form av Wilder) gifte han sig med sin ungdomskärlek och var fortsatt gift med samma kvinna till sin död, vilket i sig är en prestation värd att nämna.