Att gå på hockey
Det finns de som går på hockey varje vecka. Sen finns det de som går på hockey ibland och de som aldrig skulle sätta sin fot i en hockeyarena. Sen finns det såna som mig som ofta har avsikten eller ambitionen att gå på hockey men som sällan, väldigt sällan, får ur tummen och faktiskt pallrar mig till Scaniarinken i Södertälje för att se en match. I ärlighetens namn brukar ju SSK se till att förlora de matcher man faktiskt tar sig till men när jag i början på januari åkte ner till Södertälje och det vi SSK:are brukar referera till som “Templet”, det vill säga Scaniarinken, för att se hemmalaget ta sig an dåvarande serieledarna Timrå så kändes det som att det kunde bli kul, trots att oddsen inte var på hemmalagets sida (i synnerhet med tanke på att SSK åkte på torsk i föregående hemmamatch mot det stora hatobjektet AIK).
Även om ishockey är en övervägande “manlig” sport i det att både utövare och publik företrädesvis är män så finns det kvinnor på plats på läktaren vilket är glädjande. Spåren efter dåtiden är dock närvarnade på många ställen och det sitter både en och annan snusprilla inne på herrtoaletten. Den machokultur som fanns på hockeymatcherna förr, där publiken vrålade allt från grova könsord till rena dödshot åt domare, hemmalagets motståndare och deras hejarklack, syntes eller hördes det inte mycket av på matchen jag var på vilket var trevligt, i synnerhet med tanke på att det var en hel del barn på plats för att se matchen med sina föräldrar.
På en hockeymatch är alla experter. Det är rätt kul att gå runt och lyssna på publikens analyser i periodpauserna, om hur “grabbarna måste komma igång” och “äh du vet han har haft det lite motigt ett tag nu” och så vidare. Matchen i sig var till en början en seg historia men hemmalaget tog snart ledningen och behöll den resten av matchen, som innehöll mål för hemmalaget i numerärt underläge och mål för samma hemmalag i öppet mål då bortalaget tagit ut målvakten för att få spela 6 mot 5 spelare på isen.
Mot alla odds vann alltså hemmalaget matchen och publiken, knappa 2500 personer, var givetvis nöjda. Jag hade inte varit på en hockeymatch på tre år och inte varit i Scaniarinken sedan 2012 då jag hade nöjet att se Peter Forsberg spela drygt en period för sitt MODO under NHL-lockouten. Nyss nämnde herr Forsberg gjorde ett vackert mål och tillbringade mesta delen av första perioden på bänken. Peter Forsberg skulle ganska snart lägga av med hockeyn så jag var och är glad över att jag hann med att se hans Modo spela brallorna av SSK den kvällen för snart sex år sedan. Jag är lika glad över att jag fick se matchen i januari med min bror och min styvfar och jag hoppas vi går på hockey snart igen.