Det är nog inte oss det är fel på

“Jag röstar inte i EMU-valet”, svarade jag på frågan från ett par vänner om jag varit och röstat ännu. Jag tycker inte det är något att hymla om. Mina vänner, som förvisso inte är politiskt engagerade i en aktivare grad än att de sympatiserar rätt mycket med ett parti som börjar på “M” och slutar på “oderaterna” och gärna diskuterat politik så fort tillfälle ges, samlade båda luft i lungorna och skulle raskt förklara för mig att det var oansvarigt att inte rösta. Det var inte underhållande. Jag kommer snart till varför.

Däremot var det väldigt underhållande att sätta sig framför teven och titta på alla politikers bortförklaringar efter att Junilistan knipt tre mandat rakt framför etablissemanget. Charlotte Cedershiölds argument att “om debatten varat längre så hade väljarna snabbt genomskådat Junilistan” kändes väldigt korkat att säga. Det är inte bara att stampa på de som inte fogar sig in i partileden utan också att idiotförklara de väljare som valde att rösta på Junilistan. Den enda politiker som egentligen sa som det var är den kvinna som delade intervjustunden med fru Cedershiöld. Jag minns inte namnet på henne, men hon var socialdemokrat. Det hon sa var destå klarare (jag citerar fritt från minnet): väljarna bryr sig inte. Det är systemet det är fel på, inte väljarna.

Pontus Schultz är inne på samma linje i dagens krönika. “Tänk om det inte är oss det är fel på?” skriver han, och det är verkligen att slå huvudet på spiken.

63% av den röstberättigade befolkningen gick inte och röstade. De gjorde det inte av många olika anledningar, det är jag säker på. En del bryr sig nog inte. Andra känner inte att de är tillräckligt insatta.

För min egen del kan jag bara säga att det är min demokratiska rättighet att inte rösta. Eftersom blanksedlarna sorteras bort numera så är det faktiskt det enda sättet vi medborgare kan markera att vi inte är nöjda med de partier som finns, de kandidater som gärna vill åka till Bryssel, tjäna 90′ i månaden och käka gåslever, och det system som EU trots allt är.

Om jag inte missminner mig har Sverige 19 platser i EU:s parlament. Av sammanlagt 732. Med det i åtanke så är Socialdemokraternas valslogan “du väljer ditt nya Europa” ganska skrattretande.

Ingrid Segerström (s) sade i en kommentar att det måste till en “debatt och en diskussion” (politiker älskar att säga sånt där) för att få folk att rösta.

Politikerna tror tydligen, på fullaste allvar, att det system som härskat i det här landet där politikerna sitter gömda i riksdagshuset 80% av året och sen ger sig ut på gator och torg, ljuger för oss, blir återvalda och sen återvänder till sina gömmor igen, är en debatt och en diskussion, och att det är sånt som ska få oss intresserade av att rösta.

Det är min demokratiska rättighet att inte rösta. Det är så jag säger att jag inte gillar det EU vi är medlemmar i. Och det är mitt fullständigt legitima sätt att ta ansvar. Jag tror att alla i det här landet gärna vill säga sin mening. Det finns bara inte utrymme för något annat än det sätt som politikeretablissemanget vill ha den meningen serverad och utformad.

Det är inte oss det är fel på. Det är yrkespolitiker som Inger Segerström, Anders Wijkman, Charlotte Cedershiöld med flera, som sedan många år tillbaka tappat all form av verklighetsförankring och därmed försuttit sin rätt att representera oss, som får ta ansvaret för att 63% av befolkningen inte röstar.

Vi har inget förtroende för er. Men kom för f-n inte och säg att det är oss det är fel på.