Ett litet tangentbord
Mitt liv med min lilla Macbook blev inte så långvarigt. Min äldsta dotter börjar studera på universitetet efter nyår så datorn blev den perfekta julklappen för henne då hennes gamla, men trevliga, Dell Latitude E-7440 sjöng på sista versen. Givetvis ska ju pappas flicka ha en Mac, och så vidare.
Hur som haver, detta lämnade mig med ett litet huvudbry. Behöver jag egentligen ha en laptop? Om så är fallet, måste det vara en Mac? På A svarar vi “ja, fast inte så ofta” och på B svarar vi “egentligen inte men det vore trevligt”.
Försök att få min mor att ta min 27-tums iMac i utbyte mot min gamla 2015-års Macbook Pro föll platt som en pannkaka mot marken – hon gillar sin laptop alldeles för mycket. Att köpa en ny Macbook Air med M1-processorn är inte helt uteslutet men det vore trevligt att inte behöva spendera 10-12000 kronor på en liten bärbar dator som jag inte använder så ofta.
Efter lite mer funderande och diskussioner med mina vänner Christian och Fredrik dök tanken upp att jag skulle testa något helt annat. Jag har ju redan en iPad, den åttonde generationen som lanserades i september år 2020 med 32GB lagring och wi-fi. Varför inte ett tangentbord till den nu när iPad även har stöd för touchpad?
Nästa steg var att börja leta efter ett tangentbord. Apples egna “Smart Keyboard” kostar 1795 kronor och är inte direkt gjort för att ha iPad och tangentbord i knät. Ett annat alternativ som dök upp är ett tangentbord kallat Brydge 10.2 MAX+ från företaget Brydge. Det kostade mig 1399 kronor att köpa i Sverige men det har ett antal skillnader från Apples motsvarighet som gjorde att valet föll på detta och inte Apples Smart Keyboard.
För det första så var det billigare. 1400 kronor är inte lite pengar för en sån här produkt, men det var också min absoluta smärtgräns för detta inköp. För det andra är detta en stadig lösning i hårdplast som inte bara gör att jag kan ha iPad + tangentbord i knät utan som faktiskt skyddar båda-två. För det tredje förvandlar det min iPad till en Macbook (typ) och för det fjärde så var det betydligt billigare än att köpa en Macbook Air.
Punkt tre kanske behöver utvecklas en aning, men först några ord om installationsprocessen. I förpackningen finns det exakt tre saker: skalet med det inbyggda tangentbordet, en laddkabel (USB-C till USB-A) och en liten handbok.
Batteriet kommer sannolikt vara dödare än disco när du packar upp tangentbordet så jag laddade det med den medföljande kabeln från ett uttag i min skärm. Det tog en stund, och det hade sannolikt gått betydligt snabbare om jag kopplat in kabeln till en ordentlig laddare istället men kabelns längd, drygt 10 centimeter, kändes lite för kort för det.
Hur som haver, när tangentbordet väl startar så är det bara att para ihop det med din iPad och vips så börjar det fungera. Det första man uppmanas göra i handboken är att ladda ner en programvara kallad Brydge Connect vars enda uppgift tycks vara att uppgradera firmware i tangentbordet. Denna process är ganska enkel förutom ett par punkter där den första är att uppgraderingen vägrade starta förrän batteriet var laddat ordentligt, även om tangentbordet var anslutet till en strömkälla via laddkabeln. Batteritiden för tangentbordet uppges till “upp till sex månader”. Hur det blir med den saken får jag väl återkomma till men om det räcker en månad på en laddning så är jag nöjd.
När uppgraderingen är slutförd måste man först gå in i bluetooth-inställningarna och radera kopplingen till tangentbordet, sedan slå av adaptiv navigering (vilket ger “muspekaren” i iPadOS), sedan starta om iPad:en och sedan para ihop den med tangentbordet igen. En aning meckigt om jag får säga det själv men när det väl är gjort och man sitter där i fotöljen och börjar bekanta sig med sin nya “iPadBook” så tar det inte många minuter förrän man glömmer bort att man sitter med en iPad och ett tangentbord. Visst, det är en liten transparent cirkel och inte en muspekare, och alla appar startas i fullskärmsläge men en knapp uppe i vänstra hörnet på tangentbordet tar mig snabbt tillbaka till huvudskärmen. CMD-TAB visar öppna applikationer precis som i macOS och fan ta mig om det inte bara fungerar. Alltså, verkligen fungerar riktigt, riktigt bra. Tangentbordet är riktigt skönt att skriva på, touchpaden klarar multitouch och ska man ha ett enda klagomål på tangentbordet så är det att entertangenten är i amerikansk storlek och inte vad vi är van vid i Sverige där den är betydligt högre och större. Detta går dock att vänja sig vid förvånansvärt snabbt.
Hur är den då att arbeta med? Jag behöver egentligen en bärbar dator för ett fåtal saker. Det första är att kunna ansluta till mina servrar om jag är ute och reser och något går sönder. För detta använder jag OpenVPN och det fungerar bra i iPadOS. Det andra jag behöver är att kunna använda en terminal via SSH för att kunna arbeta med de servrar jag nu kommer åt via OpenVPN och där har jag sedan många år använt Prompt.
Det tredje är att skriva saker till denna blogg. Även om jag har alla filer som rör denna blogg och andra sajter jag publicerar i min iCloud Drive så kräver Jekyll att jag bygger sajten med ett antal kommandon som körs i Shell på min Mac, och det går ju givetvis inte på en iPad. Där går jag således bet men jag tittar på att sätta upp ett automatiserat byggsystem med Git eller liknande där jag kan synka upp filerna från vilken enhet som helst och finns det en ny bloggpost eller någon annan förändring så byggs sajten om automatiskt på servern istället för att göra det lokalt.
Men det är en annan historia som får hanteras nästa år.
Känner jag ett behov av att köpa en Macbook Air? Nej, det gör jag verkligen inte. Brydge 10.2 MAX+ är en kanonprodukt som jag rekommenderar varmt. Det är inte bara ett tangentbord med en trackpad, det förvandlar din iPad till något riktigt, riktigt användbart.