Joakim Melin

Ett socialt liv utan sociala medier

Hur många sociala medier är du medlem i? Hur många olika applikationer använder du för att kommunicera med omvärlden? Facebook, Twitter, Snapchat, LinkedIn, Instagram, WhatsApp, Discord, Slack, Skype, Keybase och Facebook Messenger? Jag tog en titt i min iPhone 7 flertalet av de ovanstående fanns där.

Jag använder inte alla regelbundet. Några av dem är där för att det är vägen jag kommunicerar med enstaka personer, eller ibland en enda person, för att det är den plattform de valt för att kommunicera med sin omvärld. Med andra ord: jag har låtit andra styra hur jag kommunicerar med dem, och inget av de sätten innefattar faktiska samtal via telefon eller öga mot öga.

Så jag tänkte göra ett par experiment. Först och främst tog jag bort alla dessa applikationer från min telefon. Allihopa. Det enda sättet att få tag i mig via textmeddelande är antingen via iMessage, e-post eller genom ett SMS till mitt telefonnummer. Enkelt och bra.

Det andra är att jag endast ska använda dessa plattformar från en dator. Det eliminierar det slentrianmässiga användandet av exempelvis Facebook i situationer där jag sitter med andra personer och de tar upp sina telefoner mitt i ett samtal öga mot öga och givetvis tänker jag att jag kan göra samma sak eftersm deras koncentration uppenbarligen är annorstädes.

Sociala medier tar energi. Kanske är det för att man interagerar med så många olika människor samtidigt istället för en eller ett par i taget. För egen del är jag oerhört trött, less och utmattad när det gäller sociala medier. LinkedIn kanske lyser tydligast i form av att det är en plattform där alla ska berätta hur fantastiska de är och sedan ska alla deras “vänner” bekräfta hur fantastiska deras “vän” är och hur inspirerande det är att läsa vad deras “vän” just skrivit. Facebook – plattformen där folk klagar, gnäller, bråkar och varvar detta med att posta bilder på sin försvunna katt eller i förekommande fall från den senaste solsemestern som de belånat huset upp till nock för att ha råd med. Det senare tenderar dock inte att nämnas. Twitter? Jag är övertygad om att om tredje världskriget kommer hända under min livstid så är det på Twitter krigsförklaringarna kommer överlämnas.

I höstas började jag rensa ut vilka jag är “vän” med på Twitter och Facebook. Jag raderade mitt konto på Instagram och en rad andra plattformar och jag började redan då dra ner på tiden som jag tillbringar på dessa plattformar. Det var skönt. Sen, med tiden, har en och annan “vän” hamnat i mitt flöde igen, kanske för att jag satt och hade tråkigt eller bara när jag borde ha gjort nåt annat. Nu rensar jag ut igen, och den här gången är det ordentligt.

Jag är övertygad om att min hjärna kommer skrika åt mig att jag måste installera de här apparna igen. Bli en del av gemenskapen, eller så kanske en och annan “vän” kommer göra det. Jag tänker klara detta, och jag vet att jag kommer att kliva ur detta stärkt, mindre mentalt utmattad och, händelsevis, med bättre batteritid i min telefon – en telefon som idag heter iPhone 7 men som mycket väl kan komma att heta HTC i framtiden…

.