“Forget megahertz. We’re talking gigaflops.”

12 Dec 2011

I en tid då Intel och AMD pressade upp klockfrekvenserna allt högre i sina processorer, åtminstone delvis för att kompensera för processorernas interna tillkortakommanden, så satt Apple fast med PowerPC-processorn och fick i mångt och mycket leva efter tillverkaren IBM:s agenda. Att Apple också parallellt utvecklade Mac OS X för x86-plattformen var en delvis illa dold hemlighet, men när den här annonsen producerades så var en datorprocessors klockfrekvens ett viktigt försäljningsargument.

Som Mac-ägare fick man ofta höra att ens Power Mac G4 med en 450Mhz G4-processor minsann måste vara långsammare än en PC med en Pentium III-processor på 800MHz. Så var det inte riktigt
alltid, men Apple hade enormt svårt att övertyga icke-Mac-frälsta att deras datorer faktiskt var minst lika snabba som de från Com- paq, IBM, med flera. När Power Mac G4 lanserades så tog Apple till ett nytt grepp. Datorn var inte bara just det, utan också en superdator med giga- flops-prestanda.

Låt vara att de i annonserna bland annat hade en bild på en gammal Cray, en annan superdator, och att den inbyggda Velocity Engine, eller AltiVec som det egentligen hette, som gjorde det möjligt att exekverera flera instruktioner parallellt och därmed låta program som exempelvis Adobe Photoshop bli snabbare vid påläggning av filter. Precis som med dagens processorer med flera processorkärnor, Hyper Threading, med mera, så krävdes det att applikationerna var skrivna för att stödja Velocity Engine, vilket långt ifrån alla hade.

Detta i kombination med att PowerPC-processorn var en RISC- processor, som i sin tur byggde på teorin att integrera färre instruktioner i själva processon och istället satsa på de instruktioner som oftast användes gjorde att de instruktionerna blev snabbare att exekverera. De instruktioner som inte fanns inbyggda i processorn tog å andra sidan längre tid att tugga igenom men slog man ut det över tiden var en RISC-processor snabbare än dåtides Pentium III- och Pentium 4-processorer.

Efter G5-processorn lämnade Apple PowerPC-processorn. IBM:s ovilja att ta fram snabbare, svalare och strömsnålare processorer för bland annat användning i bärbara datorer blev till sist droppen för Apple som vände sig till Intel för att styra upp läget. Förklaringen till IBM:s ovilja att samarbeta? Apple var inte en tillräckligt stor kund. Men det var då det…