Kraftwerk topp 3

Då man är pappaledig så finns det en hel del tid över till att lyssna på musik. Desstom har jag upptäckt att Fia gillar att shejka loss lite till musiken, och då i synnerhet till Kraftwerk.

Så jag har ägnat några dagar åt att lyssna igenom plattorna tillsammans med Fia och man kan säga att vi tillsammans har kommit fram till vilka tre Kraftwerkplattor som vi gillar allra bäst. Sandra, skall väl tilläggas, gillade också Kraftwerk när hon var mindre, men numera är hon föga intresserad av tyskarna.

Första plats

Computer World släpptes i Maj 1981. Det var enligt vad jag förstår den första platta där Kraftwerk använde samplers. Inte för att det stör mig, dock. Bortsett från Pocket Calculator om jag visserligen gillar men inte tycker passar in på plattan, är skivan bandets absoluta mästerverk, från första spåret till det sista. Det var också den första platta med Kraftwerk jag köpte (på Överskottslagret i Solna, på vinyl (orginalpress i nästintill nyskick) för fem kronor). Fia gillar främst att dansa till Computer World 2, för övrigt.

Andra plats

Autobahn var inte Kraftwerks första plattan, men det var plattan som gjorde dem internationellt kända och den tredje bandet släppte under namnet Kraftwerk (de första två hette “Kraftwerk 1” respektive “Kraftwerk 2”). Den släpptes i November 1974 och titelspåret, som är 22:42 långt, innehåller så grymt många olika “delar” så man tröttnar liksom aldrig på den. Men det är inte titelspåret som är min stora favorit, utan avslutningsspåret Morgenspaziergang som till stora delar är inspelad med analoga instrument som piano och blockflöjt. Fia delar min uppfattning då hon så gott som alltid somnar när man vaggar henne till den.

Tredje plats

Electric Café släpptes 1986 efter massor med strul. Skivan skulle från början ha hetat Technopop och det enda spår som släpptes från den plattan var Tour de France i Juli 1983. Efter att Ralf Hutter nästan slagit skallen av sig i en cykelolycka så bestämde han sig för att skrota Technopop och börja om från början. Resultatet blev klart splittrat, men de tre första spåren på plattan är sjukt bra, och de resterande tre, där bland annat Karl Bartos för första och sista gången sjöng på ett spår i The Telephone Call, går väl kanske inte direkt till historien som de bästa bandet gjort, även om stråkarna i Sex Object är riktigt fina. Boing Boom Tschak tycks vara Fias favorit då hon har extremt svårt att stå still när den spelas. Min personliga favorit är dock Techno Pop. Bakom denna länk hittar man mer information om Rebecca Allen som gjorde all grafik till plattans omslag och konvolut, samt videon till Musique Non Stop.