Macbook Pro Retina (2012)

7 Jul 2012

När nya Macbook Pro släpptes så hade ryktena pratat om en 15″ Macbook Air fast lite mer Pro. Nu blev det varken eller – det blev en ny Macbook Pro, som visserligen ärver en del egenskaper från Macbook Air, men som ändå har flera faktorer som ingen annan bärbar Mac från Apple erbjuder. 750 gigabyte SSD-disk, 16 gigabyte internminne, dubbla Thunderbolt-portar, HDMI-utgång. Och just ja, den där skärmen.

Formatet är som tidigare meddelats tunnare. Vikten har också minskat och nu väger maskinen dryga två kilo, ett halvt kilo mindre än tidigare. Men man glömmer snabbt det om man vant sig vid en Macbook Air, för i jämförelse med en 13″ Macbook Air så är Macbook Pro fortfarande tung. Därmed inte sagt att Apples bantande inte gett resultat, men en del offer har skördats på vägen för att nå dit. Firewire 800-porten är borta (ersatt med en Thunderbolt-adapter), ethernetporten likaså, den optiska enheten har också fått stryka på foten (ersatt av en USB-ansluten Superdrive), ingång för analogt ljud saknas likaså men där känns inte förlusten fullt lika hård med tanke på att de flesta kör ljud in via USB eller Firewire idag.

Det saknas två saker till: det går varken att uppgradera minne eller lagringsyta. Det som sitter i maskinen, sitter där så länge maskinen finns kvar. Punkt. Detta kanske inte är ett problem för vissa, men för mig är det ett steg tillbaka.

Gillar man minimalism så kommer man att älska nya Macbook Pro. Designen är så ren som den bara kan bli, och det är först när man öppnar datorn som man inser att det egentligen är en Macbook Pro. Det kan låta konstigt men tittar man enbart på hur portarna är designade och placerade så är datorn nästintill ett konstverk.

Magsafe-anslutningen är “uppdaterad” till Magsafe 2, en bredare men aningen smalare kontakt som ska vara “bättre”. Jag gillar inte kontakten, det ska sägas direkt – den lossnar enklare från fästet när man exempelvis har datorn i knät och det är en klar nackdel i mina ögon.

Hårdvarualternativen är även de ganska minimalistiska. Det finns två basmodeller att välja på, en Core i7-bestyckad maskin på 2,3GHz som med Turbo Boost skräms upp till 3,3GHz, och en 2,6GHz i7-processor som med Turbo Boost skräms upp till 3,6GHz. Den snabbare modellen kan även konfigureras med en extra snabb Core i7-processor på 2,7GHz för ytterligare cirka 2500 kronor. Båda maskinerna har fyra processorkärnor, åtta gigabyte internminne, integrerat Intel HD Graphics 4000 och ett Nvidia GeForce GT 650M med 1GB GDDR5-minne. Batteriet i båda maskinerna ska klara upp till sju timmars drift, och skillnaden i övrigt mellan de två paketen är att den långsammare modellen levereras med 256GB SSD-disk som standard, medan den snabbare har 512GB lagring som standard. Båda maskinerna hanterar som mest 16 gigabyte internminne.

En sak som Apple gör bort sig på här är att endast den snabbare (och dyrare) modellen kan konfigueras med ytterligare lagringskapacitet. Den snabbare kan nämligen fås med 512 gigabyte eller 768 gigabyte (det senare kostar ytterligare 4900 kronor), och hade jag valt en Macbook Pro med retinaskärm hade jag gladeligen valt den långsammare. Mer om det senare.

Skärmen

Det ska sägas direkt – den största behållningen med den här datorn är skärmen. Det är ingen tvekan om det. Upplösningen på denna 15,4″-skärm är hela 2880 x 1800 pixlar. Det är att jämföra med min 30″ Cinema Display på 2560 x 1600 pixlar eller min 20″ Cinema Display på 1680 x 1050 pixlar. Den här skärmen fullkomligt skrattar ut i princip alla andra skärmar på marknaden idag, inbyggda i en bärbar eller fristående på ett skrivbord. Det är nästan synd att den bara är på 15″, tänk dig en sån skärm i 27″-format, men då har man ju onekligen problemet med att det ska finnas grafikkort som orkar driva skärmen också. Detta, plus att priset på den här typen av paneler lär vara skyhögt fortfarande, är min gissning till varför vi ännu inte ser Retina-skärmar i Macbook Air. Visserligen sitter samma integrerade grafikkort i Macbook Air, men det finns i de maskinerna inget andra grafikkort som kan gå in och avlasta när användaren börjar kötta på med Aperture, Final Cut Pro eller andra applikationer som är extremt grafikintensiva (och som händelsevis det integrerade grafikkort från Intel inte orkar med).

En sak som slår mig är att när jag suttit och skrivit detta test på denna Macbook Pro med Retinaskärmen så känns det som jag sitter med en 17″ Macbook Pro i knät. Det är först när jag tar blicken från skärmen som jag inser att datorn i själva verket är en 15″ Macbook Pro. Det är nog det enklaste sättet att beskriva hur hög upplösning skärmen har. Och när man trodde att skärmen inte hade mer att leverera så inser man att ljusstyrkan är satt till drygt 70 procent. Dra upp den till 100 procent och du blir i princip bländad.

Om du driver en egen blogg eller annan webbsajt med mycket text så är mitt råd att du redan nu börjar titta på att köra Typekit eller liknande tjänst som klarar av att visa typsnitt i högre upplösningar. När jag zoomar in denna artikel på Retina-skärmen så blir resultatet så här:

Skärmen ställer höga krav på annat webbinnehåll också. Bilder, oavsett om det är en logga, en annons eller en produktbild, avslöjas skoningslöst av skärmen i denna Macbook Pro.

Prestanda

En stor fråga är ju givetvis hur snabb denna Macbook Pro egentligen är. Maskinen jag lånat av Apple är en 2,6GHz Core i7-bestyckad maskin med åtta gigabyte internminne och 500 gigabyte lagringsyta.

Så jo, snabb är bara förnamnet. I CPU-testet i Cinebench får den 6,74 poäng, och i Geekbench får maskinen hela 13042 poäng. Detta kan jämföras med 6.24 poäng i Cinebench och 11819 i Geekbench för den senaste generationens “vanliga” Macbook Pro med en Core i7 på 2,3GHz med fyra gigabyte internminne (separat test kommer senare här på Macpro).

Där den vanliga Macbook Pro:n med 2,3GHz Core i7-processorn visserligen blir varm men där fläktarna inte varvar upp mer än att man faktiskt kan leva med det, så är det totalt tvärt om med den tunnare Retina-utrustade Macbook Pro. Den blir stekhet, direkt, och vid 100 procents belastning av processorn så varvar fläktarna upp i princip direkt och de låter.

Jag vet inte hur Apple tänkt med de nya specialdesignade fläktbladen som sitter i Retina-modellen av Macbook Pro, men vid så hård systembelastning hjälper det inte – fläkten låter och det är störande även om fläktljudet har en mindre vinande karaktär än som det kan låta i en vanlig Macbook Pro. Troligen hjälper konstruktionen att dölja att fläktarna i en Retina-utrustad Macbook Pro snurrar i princip oavbrutet, men på lägre varv och därmed tystare.

Appropå fläktar – Apple gjorde på pressvisningen ett stort nummer av att denna Macbook Pro inte har några rörliga delar, med hänvisning till att varken en vanlig hårddisk eller en optisk enhet finns i maskinen, men när detta stolta uttalande gjordes så visades en bild på insidan av maskinen och där satt inte bara en utan två fläktar. Fläktarna är för övrigt konstruerade så att de också förstärker ljudupplevelsen i de inbyggda högtalarna, så det är minst sagt smart konstruerat.

Jag ska inte hymla med att jag är fullständigt allergisk mot vinande fläktar, och jag ska heller inte sticka under stol med att jag anade att den här maskinen skulle ha problem med värmeutvecklingen, men jag hoppades också innerst inne att den inte skulle ha det.

Vid “normal” drift, alltså exempelvis surfande, skrivande, lite enklare bildhantering medelst Aperture eller iPhoto, så går maskinen både tyst och svalt, men förvänta dig inget annat än att den här maskinen kommer att uppföra sig lite som en Macbook Air som får alldeles för mycket att göra – du vill inte ha datorn i knät, och störs du av fläktljud så kommer du att göra det även med den här datorn, oavsett hur läcker skärmen är.

En annan sak jag noterat är att strömadaptern till denna modell av Macbook Pro blir ruggigt varm, på gränsen till obehagligt dito. Kan vara värt att fundera på om du köper en sån här maskin och tänker lägga laddaren i ett trångt utrymme (exempelvis en kabelpåse eller liknande).

För att summera diagrammen ovan: ju längre staplar, desto bättre. Och Macbook Pro med Retina-skärmen har längst staplar av dem alla. Detta är den snabbaste Macbook Pro jag testat, och med största sannolikhet den snabbaste generation Macbook Pro som någonsin tillverkats.

Summering

Blir den varm? Ja. Går fläktarna igång när man pressar den? Ja. Är skärmen alldeles, alldeles underbar? Ja, absolut.

Det nya slimmade utseendet på Macbook Pro gör varken till eller från för mig. Ja, datorn är ett halvt kilo lättare och smalare, men en bärbar Mac för proffs får väga lite mer, och vara lite tjockare, eftersom man som proffs accepterar det, precis som man accepterar att en Mac Pro är stor, tung och klumpig, eftersom maskinerna levererar mer än en konsumentmaskin som en Macbook Air eller Mac Mini.

Att Apple fimpat ethernetporten är så urbota korkat så det finns bara inte – de kanske antar att om man jobbar professionellt med video, musik eller bildhantering (för att ta några få exempel) så kör man med en Thunderboltdisk, eller så köper man sig en Fibre Channel-adapter som ansluts via Thunderbolt och sen kör man Xsan för hela slanten. Men långt ifrån alla gör det, och långt ifrån alla köper sig en Thunderbolt-skärm för att få en fast ethernetport, och köper man sig en adapter är man ju helt plötsligt en Thunderbolt-port kort. Nej, där blir det bakläxa.

Men, och ett stort men – denna dator är framtiden. Det är inget snack om saken. Jag skrev detta samma kväll som denna maskin lanserades:

Det vi såg under kvällens keynote på WWDC var inget vi sett sedan Steve Jobs presenterade den första Macbook Air på Macworld i San Francisco den 12:e April 2008. Vi såg en helt ny formfaktor, en helt ny generation av Macbook Pro som kommer att sätta agendan för hur samtliga Macbook Pro-modeller kommer att se ut i framtiden.

Det är lite ironiskt att det är ju 15″-modellen som får sig en uppfräschning först, med tanke på att det var just 15″-modellen av PowerBook G4 som sist blev den modell som fick det nya aluminiumskalet när 12″ och 17″ PowerBook G4 lanserades.

Detta är också en historisk dag av två helt andra anledningar. Det är den första helt nya datordesign som Apple lanserar sedan Steve Jobs avled i Oktober förra året. Och det är första gången sedan 2008 som Apple över huvudtaget tafsar nämnvärt på Unibody-designen av Macbook Pro, som i sin tur härstammar från första generationens Macbook Pro som lanserades i Januari 2006.

Det är precis så det är. Denna maskin är första generationen i vad som kommer att bli en serie av uppdateringar det närmaste året eller kanske två åren, där alla bärbara maskiner från Apple kommer att utrustas med Retina-skärmar, och där där vi kanske också inom 12-18 månader kan förvänta oss både iMac och externa skärmar med Retina-skärmar.

Man ska dock inte glömma att detta är en bärbar dator, en ganska tunn sådan, men precis samma problem som andra bärbara datorer med en Core i7-processor har, och det innebär att Apple har står inför samma utmaningar som för vanliga Macbook Pro och Macbook Air. Och med tanke på att den “tjocka” Macbook Pro har haft problem med värmeutvecklingen sedan den lanserades med Core i7-processorn förra året så är det lite underligt att Apple inte antingen klockat ned processorerna mer, eller att de helt enkelt inte väntat med Core i7-processorn i denna maskin tills att Intel kunnat leverera något som håller sig svalare. Det är på sätt och vis synd att Apple, precis när Core 2 Duo-processorn fungerade så pass bra i ett bärbart format som den ändå gjorde på slutet, bestämde sig för att kliva uppåt på prestandastegen.

Det ska till Apples försvar sägas att detta nog är den första Macbook Pro som faktiskt kan hantera all den kraft som Corei7-processorn och Thunderbolt-porten på pappret klarar av att leverera.

Rekommenderar jag då maskinen? Ja, med visst förbehåll. Som med alla andra Macintosh-datorer av den första generationen så kan man förvänta sig att även denna modell kommer att ha sin beskärda del av problem. Ett problem som redan visat sig är att vissa exemplar har problem med att skärmen inte är hundraprocentigt skarp. Kanske är det också det enda problem den här modellen kommer att ha, det får framtiden utvisa, men skulle jag välja mellan en “vanlig” Macbook Pro och denna så skulle jag välja denna modell, enkom på grund av skärmen.

Den har sina tillkortakommanden, men det är den kraftfullaste Macbook Pro som någonsin tillverkats och det är ju inte fy skam det heller.