Mel Brooks topp fem

31 Dec 2004

Mel Brooks har gjort bra filmer och mindre bra filmer. Kvällens “Life Stinks” (Det våras för slummen) tillhör den senare kategorin men en gång i tiden så gjorde han faktiskt riktigt bra filmer. Här är några av dessa.

1. Blazing Saddles (1974)

What in the wild, wild world of sports is going on here?

Den i särklass roligaste filmen Brooks fått ur sig. Någonsin. One-liners som den ovan är bara ett exempel på alla de repliker som en otrolig uppsättning skådisar får ur sig. Har du inte sett den så gör det snarast.

2. High Anxiety (1977)

I suspect we are the victim of… FOUL PLAY!

Sjukt rolig film om Dr. Richard Harpo Thorndyke (Brooks) som tar över som ansvarig läkare på The Psychoneurotic Institute for the Very, VERY Nervous. Extra minnesvärd är Cloris Leachman som Nurse Diesel.

3. History of the World: Part I (1981)

It’s good to be the king

Faktiskt helt okej film som tar oss från tiden då människan blev just människa fram till den franska inkvisitionen. Gott om bra skämt men Brooks som den franske kungen är helt oslagbar. Här börjar man dock se att Brooks har en hel del problem inte bara med rollbesättningen utan också med sina skämt som börjar dyka upp i varenda film han gör.

4. Silent Movie (1976)

Engulf & Devour

När den är rolig så är den sjukt rolig, men tyvärr förstörs den lite av de små mellanakterna där Dom DeLuise, Marty Feldman och Mel Brooks åker runt stan mellan sina möten med diverse skådespelare som de försöker rekrytera till sin stumfilm. Absolut roligast är alla de cameos som olika stjärnor har i filmen där jag nog tycker att Burt Reynolds och James Caan gör ett kanonjobb med att driva stenhårt med sig själva.

5. Spaceballs the movie

Who dares enter the sacred and awesome presence of the everlasting know-it-all?!

Nåja, så usel är den inte. Han har definitivt gjort värre (Robin Hood: Men in tights, Life Stinks, To be or not to be, Dracula: Dead and Loving It med flera) men den har onekligen sina svackor. Bill Pullman är inte rolig, John Candy klarar sig nätt och jämt och faktum är att de roligaste karaktärerna finner man i alla de biroller som finns i filmen, om man bortser från Rick Moranis som spelar Dark Helmet. JM J. Bullock som Prince Valium är obetalbar och John Hurts lilla inhopp för att göra en repris på sin roll som Kane från Aliens lyfter verkligen filmen. Hur som helst – sevärd men inte mer.