Joacim Melin
Pappa, sysadmin, skribent, poddare, chipsentusiast.

Proxmox-kluster på Raspberry Pi, del 3: ytterligare observationer

Efter att mina två första bloggposter (del 1, del 2) om mitt lilla Pimox-kluster (Raspberry Pi + Proxmox = Pimox) så har jag gjort ytterligare observationer och även fått en del frågor.

"I'm Givin' Her All She's Got, Captain!"

Den första observationen jag gjorde var rätt omedelbar: att ansluta en SSD-disk via USB-3 och låta en Raspberry Pi mata ström till SSD-disken är en dum ide. Jag upptäckte detta när jag ville försöka migrera tillbaka en virtuell maskin från SSD-kortet till min NAS där alla andra virtuella maskiner körs. SSD-disken försvann helt enkelt som monterad enhet, och den virtuella maskinen kunde "räddas" genom att jag anslöt SSD-disken till min laptop som kör Linux. Så när jag i del två av denna artikelserie skrev detta:

Har du inte möjlighet att sätta upp en NFS-server hemma kan du ansluta en SSD eller snurrdisk via USB-3-porten och skriva allt du behöver skriva där istället.

... så borde jag ha lagt till detta: se till att hårddisken har en separat strömmatning. Jag har lagt till det nu.

Prestanda så det räcker

Den andra observationen jag gjort är att det faktiskt går att köra hyfsat tunga grejer på en virtuell maskin på en Raspberry Pi. Ett exempel på detta är min Mastodon-instans som sakta men säkert börjar få allt fler användare. Mastodon är inte supertungt att köra som sådant men det är rätt mycket synkande av text och bilder fram och tillbaka, vilket är en del av att köra en Mastodon-server i federerat läge. Detta kräver nätverksprestanda och gott om läsningar och skrivningar på disk.

Detta är användadegrafen på den Raspberry Pi som jag bland annat kör Mastodon-maskinen på. Som synes är lasten hyfsat konstant (som alla laster, verkar det som.. hö hö), minnesanvändningen likaså och nätverkstrafiken är ibland hög men för det mesta ganska låg.

Jag kan ärligt säga att Mastodon i en virtuell maskin på en Raspberry Pi inte känns särskilt mycket (om ens alls) långsammare jämfört att köra det hela på en virtuell maskin under VMware ESXi på en Xeon-processor som jag gjorde tidigare.

Kabeldragning och strömmatning

Min tredje observation är att kabeldragning till en bunt Raspberry Pi är en aning knepigare än man kan tro. Detta eftersom de kablar jag använder är av modell KAT-6 och de är så styva så de kan välta stativet med mina fyra Raspberry Pi. Detta är en aning suboptimalt.

Jag har därför bestämt mig för att investera i fyra PoE-hattar för mina fyra Raspberry Pi. Det kombinerat med mindre vridstyva nätverkskablar och en PoE-switch kommer sannolikt göra underverk för min installation.

Det enda jag måste tänka på då är att fläktarna som är inbyggda i stativet måste tas bort då de helt enkelt inte får plats längre. Jag kan leva med det och samtidigt hoppas på att mina Raspberry Pi i övrigt inte blir för varma. Jag har valt att inte överklocka processorerna på mina Raspberry Pi, åtminstone inte ännu. Känner inte att det behövs, faktiskt.

Temperatur

-"Hur varma blir de?" är en fråga jag fått. Jag har själv också funderat på hur varma mina Raspberry Pi-enheter egentligen blir, kylflänsar och fläktar till trots. Så här är en liten tabell:

Nod CPU GPU
node01 44,8 45
node02 45,7 49
node03 45,2 47
node04 47,2 47

Under 50 grader får väl anses vara okej.

Jag kommer sannolikt att fortsätta posta små och lite större observationer gällande mitt PiMox-kluster i framtiden. Se till att lägga till denna blogg i din RSS-läsare för att inte missa det... eller något annat som jag får för mig att skriva.



© 2003 - 2022 Joacim Melin