Tack och adjö, Red Hat

Nyheten slog bokstavligen talat ned som en bomb i IT-världen: IBM köper Red Hat. På marknadsföringsspråk heter det att “Red Hat går samman med IBM”, men låt oss inte för ett ögonblick betvivla hur saker och ting egentligen ligger till: IBM ser chansen att växa till en vansinnigt stor spelare inom plattformar för molntjänster och med Red Hat blir de just det – åtminstone just nu. Framtiden får utvisa hur villiga Amazon, Microsoft, Google och Alibaba är att förhandla med stora IBM framför mer hanterliga Red Hat.

Egentligen är ju Red Hat och IBM en matchning som är svårslagen – två tekniktunga företag med tekniktunga kunder som gärna arbetar med virtualisering, lagring, applikationslager och, givetvis, support och annat som de gärna tar bra betalt för. Mitt problem med detta är att IBM traditionellt är ett företag som inte nödvändigtvis varit så bra på att ta hand om de bolag de köpt, eller ens ta hand om sin egna teknik som de byggt upp och utvecklat. Teknik och tjänster som är ganska enkla att arbeta med tenderar att bli oerhört komplexa, trögjobbade och det blir rörigt.

Kort sagt: kan man göra något överdrivet komplicerat och rörigt så kan man räkna med att IBM kommer göra just det. Åtminstone är det så ur ett historiskt perspektiv, och om det är något IBM har gott om så är det historia. Jag återkommer till det lite senare.

Visst, vi kanske inte ska påminna IBM om OS/2 (något som än idag är något av en öm tå för bolaget), eller om hur de tog en gruppvaruplattform i form av Lotus Notes och på några år förvandlade det till en salig röra med stöd för olika operativsystem med en än mer salig röra av tillhörande filer för uppgraderingar, nedgraderingar och annat. Även om du exempelvis körde en Lotus Notes-server på AIX så var du tvungen att installera en Lotus Notes-server på Windows för att kunna åstadkomma en koppling till iPhone 3G, för att ta ett exempel. Varför inte bygga in stöd för ActiveSync direkt i den i Lotus Notes inbyggda webb/applikationsservern, frågar du? Äsch, det vore väl dumt att stödja en industristandard när man kan bygga något eget, onödigt komplicerat, system istället. IBM gav oss Lotus Traveler (numera IBM Traveler), och den var då, och troligen också nu, på pappret en smidig och enkel lösning men i praktiken raka motsatsen.

IBM har säkert fixat det är med pushstöd för iPhone och andra ActiveSync-enheter vid det här laget. Eller inte – detta är ett supportdokument från september i år, och om du som Red Hat-kund funderar på hur din framtid ser ut när det gäller supportdokumentation så rekommenderar jag att du läser det här dokumentet både en och tre gånger så förstår du lite hur IBM fungerar: ActiveSync-anslutningar fungerar inte efter att iOS 12 förändrat hur det autentiserar sig mot servern, i det här fallet IBM Traveler. Istället för att IBM bara fixar problemet med en patch eller liknande (det finns gott om dem så det är ju inte som att IBM inte vet hur man tar fram en patch) så publicerar de först ett dokument som förklarar problemet, som kan läsas så här: “IBM gör saker på ett sätt. iOS 12 gör saker på ett annat sätt. Vi anser att vårt sätt är rätt”. Om du ändå envisas med att vilja få de här grejerna att fungera finns ytterligare ett supportdokument som förklarar hur du löser problemet.

Kanske. Som gammal ärrad Notes/Domino-administratör var det i princip alltid 50/50 att den dokumentation som IBM publicerade faktiskt stämde överrens med verkligheten.

Raden av olika system och applikationer som IBM köpt upp genom åren och sedan döpt till “Tivoli nånting-nånting” är lång och tyvärr kantad med produkter som ena året var det nya heta och ett par år senare glömts bort helt.

IBM behöver Red Hat mer än det motsatta förhållandet. IBM nöjer sig nämligen inte med att bara använda en teknik som redan finns där, exempelvis KVM för virtualisering, man måste äga hela kedjan och antingen bygger man upp det själva, vilket IBM som bekant inte är något vidare på eftersom det, åter igen, alltid blir oerhört komplicerat när IBM ska bygga något, eller så köper man ett bolag eller en produkt som redan listat ut allt och har en fungerande affärsmodell som man, om man heter IBM, kan sätta tänderna i.

Det bästa som kan hända är att IBM låter Red Hat fortsätta arbeta som de gjort nu. Det är nog inte helt sannolikt i mina ögon – istället kommer bolagen arbeta sida vid sida under ett par år och sedan kommer integrationen gradvis att ske tills Red Hat är helt integrerat i IBM, de flesta nyckelpersonerna från Red Hat är borta och vi står där med samma sörja som IBM lyckades förvandla Notes/Domino till efter köpet av Lotus.

När vi nu kan börja förbereda oss på att säga adjö till Red Hat så kan vi, tyvärr, också börja förbereda oss på att säga adjö till CentOS och Fedora. Jag kan se en liten möjlighet att IBM försöker använda Fedora som ett skrivbordsalternativ till Windows men bolaget har redan försökt detta tidigare och det gick verkligen inget vidare då så de har nog gett upp tanken på att erövra skrivbordet en gång för alla.

IBM har över åren faktiskt haft en ganska bra och generös syn på öppen källkod men det finns exempelvis ingen anledning att de ska ge bort ett system som Spacewalk när de istället kan ta betalt för Red Hat Satellite server. IBM måste, och kommer också, att fortsätta publicera källkod de ändrat i enlighet med licensmodellen för Linux men precis som Apple så kommer de om några år inte publicera en gnutta mer än de absolut behöver. Detta kan komma att göra livet väldigt svårt för CentOS som å ena sidan ofta fungerar som en inkörsport för företag till Red Hat:s kommersiella modell – man kör CentOS gratis och inser sen att det vore trevligt med ett supportnummer att ringa när saker går sönder – men det IBM som många av oss känner behöver ingen “inropare” – de är IBM i deras ögon väljer man IBM för att de är IBM och väljer man nåt annat så har man inget förstått. Är jag orättvis att skriva på det sättet?

Kanske – men IBM:s traditioner sitter väldigt hårt i väggarna på det där bolaget. När jag besökte IBM i Kista en gång i tiden pratade man inte om Linux, man pratade inte om Windows och man pratade definitivt inte om OS/2. Tog man upp ett sådant ämne själv så byttes det ämnet raskt ut mot något annat. IBM pratade gärna TSM (Tivoli Storage Manager), AIX, Power-processorn, databasservern DB/2 och en rad andra produkter som de faktiskt var och är duktiga på men IBM skulle åtminstone då aldrig erkänna att de misslyckats. I ärlighetens namn har IBM som alla andra gamla teknikbolag förändrats de senaste åren – mycket av deras affärsmodell har ställts på ända i och med “molnet” men jag, och många med mig, kommer för alltid att förknippa IBM med en stor, grå (eller blå, beroende på vem du frågar) koloss som man aldrig riktigt kan få grepp om. Man ska också ha klart för sig att IBM helst jobbar med företag i samma storlek som de själva – små och medelstora företag är inte nödvändigtvis en perfekt matchning för IBM och det är om något inte särskilt goda nyheter för alla de som kör Red Hat:s Enterprise Linux idag.

När nyheten om IBM:s köp av Red Hat dök upp på min radar så satte jag direkt igång med att titta på alternativen för mina servrar jag driver hemma. Det är trots allt 20-25 virtuella maskiner som körs på CentOS, inget man byter ut i en handvändning direkt. Jag landade i FreeBSD och har redan satt igång med att konvertera mina webbservrar och min lastbalanserare till denna plattform. Kanske är det alldeles för tidigt att agera men jag vill vara förberedd och det borde du också vara.