Tio år sedan senaste upplagan av SimCity
When SimCity launched on March 6, it required players to maintain an active online connection to the game’s servers. If that connection dropped, they’d be booted from the game. The problem, simple as it seemed, was significant: there wasn’t enough server space to go round. Players were met with frequent crashes, extreme latency, exceedingly long load times, disconnections, and delayed downloads. Swathes were unable to get into the game at all, left endlessly hanging in the launch menu, let alone experience the fresh multiplayer city building they were promised. The game’s servers buckled under the tidal wave of players trying to connect, and there was no subsidence on the horizon.
Snart patchades spelet så man kunde spela det utan att vara uppkopplad, och detta är ännu ett sånt där spel som har gett mig tusentals timmar med underhållning de senaste tio åren.
Därmed inte sagt att det är ett perfekt spel – långt ifrån det. Efter att ha spelat det tio år så har jag ännu inte lyckats få en riktigt stor stad att fungera utan att ha gigantiska inkomster från en tillverkningsindustri eller någon form av utvinning av naturresurser i form av olja, malm eller kol (med rejäla problem i form av föroreningar som följd).
Ska man lyckas som borgmästare måste man ligga på 9-10 procents skattetryck, annars blir invånarna sura. Med 100000+ invånare räcker helt inte skattepengarna till för att kunna finansiera skolor, sjukhus, poliser och brandmän, med mera. Sophämtning, återvinning och reningsverk kostar stora pengar att hålla igång, så också transportfunktioner som bussar, spårvagnar och tågstationer. Eller en flygplats – varför man nu ska kunna anlägga en flygplats mitt i en stad låter jag vara osagt men man kan faktiskt göra det.
Man kan givetvis ägna sig åt att tillverka processorer, tv-apparater och datorer och sedan exportera dessa men problemet då är att man måste importera det råmaterial som krävs för att tillverka dessa produkter, och den importen är inte gratis på något sätt. Vinsten efter att produkten är tillverkad och slutligen exporterad är inte tillräckligt stor. Utöver det så tar denna moderna “high-tech”-tillverkning rätt mycket plats på en redan trång stadskarta och erbjuder inte tillräckligt med arbetstillfällen för stadens invånare.
Så det krävs gruvor och oljefält, med allt vad det innebär. Som alla naturresurser så tar också dessa slut efter ett tag och då gäller det att man har tillräckligt med andra former av intäkter, för annars rasar ens stad ihop som ett korthus tämligen omgående.
Precis som städer i den verkliga världen klarar sig ingen stad i SimCity utan ständig tillsyn och underhåll, men det är rätt talande att de tre val man har i SimCity om, eller kanske snarare när, ens stad går i konkurs är “ta ett borgenslån”, “höj skatterna” eller “starta en ny stad”.
Vill man att staden ska växa så måste man packa husen så tätt som möjligt, vilket givetvis gör att fler hus kan byggas men då försakas det plats för exempelvis parker, vilka dels höjer värdet på marken som husen omkring parkerna står på vilket gör invånarna i närheten glada. Parkerna tar också väldigt mycket plats som man ju hellre vill ha till bostäder, och eftersom kartorna är så små för städerna i SimCity är utrymmet på kartorna extremt värdefullt. Fler parker men färre och nöjdare invånare, eller fler invånare och färre parker? Kanske är det ett exempel på vad SimCity gör allra bäst: simulera omöjligheten i att göra alla nöjda. Låt gå att det kan innebär att hundratalet personer står utanför ditt residens och demonstrerar dag efter dag.
Städerna i SimCity anno 2013 var inte tänkta att vara projekt man kunde arbeta med under veckor, eller kanske till och med månader. Det är lite synd, för SimCity är ett roligt spel men den version som kom 2013 kunde varit så mycket mer.