Vad ska det bli av OS X Server?
Som ni säkert märkt har det varit en aning tunt på artikelfronten denna vecka. Den stora anledningen till detta är att jag varit på kurs och äntligen, efter nästan tio års arbete med OS X Server, certifierat mig på plattformen. I grevens tid, har det visat sig, eftersom Apple inte längre kommer erbjuda några certifieringar på just OS X Server, åtminstone inte i den form som existerat fram tills nu.
Den stora utmaningen för OS X Server ligger i första hand inte i dess duglighet. Visst, en del av funktionerna i OS X Server kan anses som föråldrade eller nästintill bortglömda av Apple, medan andra funktioner är både välfungerande och riktigt smart utformade.
Det stora problemet ligger givetvis i hårdvaran – ett mindre företag på 10-20 användare kan absolut klara sig med en Mac mini med den snabbaste processorn, maximal mängd internminne och en extern Thunderbolt-baserad lagringslösning, men för större företag är OS X Server med tillhörande Mac mini (få, om ens någon, köper en cylinderformad Mac Pro och ställer i serverrummet för att köra OS X Server) en nichéprodukt som uppfyller vissa, enstaka funktioner som exempelvis Caching-servern, NetInstall-servern (tidigare kallad NetBoot) eller som ett MDM-verktyg i och med Profile Manager.
Hade Apple exempelvis släppt en Mac mini som ser ut som på bilden ovan (skapad av mig, alltså inte en produkt som så vitt jag vet existerar) med dubbla, reduntanta kraftaggregat, plats för fyra hårddiskar placerade på slädar och som går att byta under drift, och gott om snabba expansionsportar och som bonus: möjligheten att placera tre bredvid varandra i en rackmonteringskonfiguration – då tror jag det hade varit mer troligt att man skulle kunna ta OS X Server på allvar igen.
När vi snart lämnar januari anno 2016 ser det alltså mörkare ut än någonsin för OS X Server. Att Apple inte längre släpper nya större versioner i takt med att OS X släpps i exempelvis version 10.11, utan låter den nuvarande versionen av OS X Server, 5.5, fungera på både OS X 10.10 och 10.11 (dock med förbehållet att ett ytterst fåtal funktioner endast fungerar på OS X 10.11) gör att man kan börja skönja ett nytt uppdateringsmönster från Apple där de stora bombastiska lanseringarna kommer bli färre till förmån för fler, mindre lanseringar mitt i en versionscykel (iOS 9.3 är ett bra exempel på det).
Man kan också gissa att Apple inte längre ser någon större anledning att pressa folk på 180 kronor för varje ny version av OS X Server – så länge den fyller sin funktion i någon form kommer Apple fortsätta erbjuda OS X Server till sina kunder.
Kanske är det så enkelt att Apple hellre underhåller OS X Server än att ge upp produkten helt och riskera att tappa de kunder som använder produkten till Office 365 eller Google Apps, och så länge Apple via iCloud inte erbjuder MDM-funktionalitet eller möjligheten att köra exempelvis Wiki och e-post via ett eget domännamn och inte via icloud.com kommer OS X Server fortsätta existera.
OS X Server har kanske aldrig varit bättre. Det tidigare exemplet på en närmast perfekt produkt, Mac OS X Server 10.6.8 i kombination med en Xserve, har utöver sjukt god tillgänglighet väldigt lite att sätta emot OS X Server version 5. OS X Server går nämligen hand i hand med iOS och OS X när det kompabilitet på de områden där det krävs. Skulle Apple finna det i sitt goda hjärta att utveckla en mer kraftfull och serveranpassad Mac mini, kallad den exempelvis Mac mini X, så vet jag en hel del företag och personer som skulle köpa en utan att blinka. mig inkluderad.
Kanske ligger framtiden i “molnet”, men så länge Apples partner inom företagskunder, IBM, inte tar i småföretagare med tång, så måste Apple erbjuda en mer trovärdig hårdvaruplattform för serverdrift, gärna baserad på Mac mini, eller så kan de ärligt talat lika gärna lägga ner OS X Server för gott.