Joakim Melin
Från skivspelare till Homepod ⚓
Det finns de som tycker jag är lite fånig. Alltså, lite fånig i största allmänhet. Sen finns det de som tycker jag möjligen är lite extra fånig för att jag gillar gammal teknik. Gamla datorer. Gamla bilar, gamla högtalare, gamla (och nya) vinylskivor…
Gubbvarning, således.
Men det är inte vad denna text handlar om. Nej, det handlar istället om det faktum att jag fick ett ryck (ett reverserat höftköp, som Christian kanske skulle säga) och har under sensommaren och nu i början på hösten fortsatt rensa ur min lägenhet.
På Commodore-träffen sålde eller gav jag bort motsvarande fyra flyttkartonger med grejer, jag har kastat möbler och mina älskade pyramidhögtalare som hängt med mig sedan 1994 kommer också få stryka på foten via Tradera. De tar enorm plats, och det är en plats jag helt enkelt inte har.
‘Är karln helt sjuk?!’, kanske du tänker?
Kanske.
Men jag har sakta men säkert ledsnat på att ha prylar precis överallt i mitt hem. I ett stort hus med ett stort hemmakontor och en lada att lagra saker i så kunde man samla på saker utan att det gjorde något, men på 96 kvadratmeter och fyra rum (där jag bor med mina barn) så är utrymme något man vårdar ömt.
Eftersom jag är så pass fånig som jag är så vill jag fortfarande kunna lyssna på musik genom min skivspelare. Jag köpte en begagnad reciever av märket NAD förra året och tanken var att jag nu skulle omfamna mitt vinylknarkande på allvar. Så blev det givetvis inte. Det kan gå månader mellan att jag spisar musik på Det Korrekta Sättet, men när jag väl gör det så är det extremt avkopplande. Skivspelaren får alltså stanna, NAD-förstärkaren sparar jag i förrådet (de är svåra att få tag på och tar ändå väldigt lite plats) medan de gigantiska högtalarna får respass.
Men ljudet måste ju ut på något sätt. Det finns det givetvis massor av alternativ. Sonos har en extremt attraktiv enhet som konverterar analogt ljud till Airplay 2 till det facila priset av drygt 5000 kronor. Yamaha har en produkt kallad MusicCast WCAD-10 som kostar drygt 1400 kronor som ska klara samma sak (typ… specifikationen anger “Apple Airplay-support” men vilken version får vara osagt).
En risk som finns med att köpa billig eller dyr lösning som stödjer Airplay i någon form är givetvis att Apple ändrar standarden, vilket de kan göra närhelst de vill egentligen, och det tillbehör du köpt fungerar sämre som en konsekvens av detta. Har man otur kanske tillbehöret man köpt inte får fler uppdateringar och då sitter man där med grejer som inte fungerar.
Nej – jag tänker satsa på en enklare, säkrare och framför allt billigare lösning: en ljudkabel in i min Mac mini, en programvara i samma Mac mini och ett par högtalare jag redan har som faktiskt låter riktigt bra:
Just det – Homepod.
Det ska givetvis sägas att Homepod primärt är avsett för att spela upp digitalt streamad musik. På ren svenska: musik som är komprimerad på något sätt oavsett om den streamas som MP3 eller AAC eller format som nu används. Därför räknar jag inte med att det kommer låta lika bra som mina älskade pyramidhögtalare. Men det kanske kommer låta tillräckligt bra? Denna artikel får visa hur det faktiskt går.
Hur jag satte upp det
Min gamla skivspelare är en Onkyo DD-20, som är ansluten till en för-förstärkare från Berringer vid namn PP400.
Från den kommer jag sedan dra en ljudkabel till en splitter som gör det möjligt att använda hörlursuttaget på min Mac mini som ljudingång. Därefter tar en programvara vid namn Airfoil vid och tar signalen från ljudingången och streamar den via Airplay 2 till mina Homepod.
Hur blev då utfallet?
Resultatet
Skit.
Det finns inget annat sätt att beskriva det.
Varför är inte helt enkelt att svara på men till att börja med så var involymen från skivspelaren och dess för-förstärkare alldeles för hög så ljudet var extremt stökigt. Jag sänkte involymen till en mer vettig nivå men det lät fortfarande illa och en tanke som slog mig är att kanske är det så enkelt som att ljudingången på Mac mini är utformad för mikrofoner och inte för något annat varför ljudsignalen från för-förstärkaren har fel impedans eller något i den stilen.
Ett annat problem är att ljudströmmen från min Mac mini till Homepod klippte regelbundet med några sekunders mellanrum. Kanske är det helt enkelt ingen bra ide att försöka streama analogt ljud via en dator till ett par trådlösa högtalare som i normala fall är vana vid att ljudkällan strömmas digitalt och har en buffert på några sekunder att jobba med. Med skivspelaren är ljudkällan “live” och resultatet blir uppenbarligen också där efter.
Kanske skulle det fungera bättre med ett externt ljudkort som man ansluter via USB, men jag lägger dessa planer på hyllan tills vidare. Kanske skaffar jag ett par mindre högtalare till min NAD C315BEE-förstärkare i framtiden men det får bli då det.
Funderar du på att bygga samma lösning som jag? Gör inte det. Skaffa hellre en modernare skivspelare som exempelvis stödjer Bluetooth och försök spela musiken den vägen till din Homepod via en Mac. Eller nåt.
Plex drabbat av intrång ⚓
Plex:
Yesterday, we discovered suspicious activity on one of our databases. We immediately began an investigation and it does appear that a third-party was able to access a limited subset of data that includes emails, usernames, and encrypted passwords. Even though all account passwords that could have been accessed were hashed and secured in accordance with best practices, out of an abundance of caution we are requiring all Plex accounts to have their password reset. Rest assured that credit card and other payment data are not stored on our servers at all and were not vulnerable in this incident.
Bra att Plex larmar om detta, mindre bra att de (vad jag kunnat se) inte skriver ett ord om detta på sin hemsida. Kanske dags att se sig om efter en ny lösning för mitt mediabibliotek hemma. Kanske finns det en bättre lösning som kan köras native på min M1 Mac mini och inte genom Rosetta (som Plex-servern gör i dagsläget).
Hejdå OVPN – välkommen Mullvad ⚓
VPN-tjänster kan man använda till mycket. Oavsett vad så är det extremt användbart att kunna sitta i Sverige och låta sitt VPN terminera i exempelvis Tyskland eller England. Under många år har jag varit kund hos OVPN, ett svenskt företag som arbetat hårt med att vara transparenta, framåtsträvande och ständigt arbetande med att hålla en extremt hög nivå när det gäller så väl säkerhet som integritet för sina kunder.
Men det har också funnits en del grus i maskineriet. När jag använde en äldre Mac mini med en äldre version av MacOS så fick jag köra en äldre version av OVPN-klienten. Ingen stor grej, det fungerade bra, men vad som inte fungerade var att klienten vid varje uppstart talade om för mig att jag hade en ny version att ladda ned och installera. Problemet var, givetvis, att den nya versionen inte fungerade på min äldre version av MacOS. En liten grej, kan tyckas, men varför kan inte klienten känna av att jag har ett äldre operativsystem som inte fungerar med den nyare versionen av klienten?
En annan sak, som också är klientrelaterad och som påminde mig så sent som igår kväll varför det är dags att testa något annat, är när jag skulle avinstallera OVPN-klienten från min nyare M1-baserade Mac mini. För att avinstallera OVPN-klienten kör man applikationen för det ändamålet som ligger i mappen för OVPN.
Detta har fungerat tidigare, men nu kraschade applikationen. Till saken hör att jag… just det, hade uppgraderat klienten till sin senaste version bara några timmar tidigare.
Det är som sagt småsaker men det kändes väl inte som att jag orkade mecka med detta längre utan det var dags att testa något annat. Eftersom den gode MC arbetar på Mullvad numera så vore det ju skandalöst att inte testa tjänsten och jag kan säga att jag inte är besviken.
Inte nog med att registreringsprocessen, där man inte skapar ett konto med inloggning och lösenord utan istället får ett ID-nummer som man sedan använder för sin inloggning, är oerhört smidig, prestanda på uppkopplingen kändes också rappare än OVPN. Jag vet inte om det var en placebo-effekt som gjorde sitt, kanske var det den extremt snygga och polerade klienten för MacOS som bidrog till det positiva intrycket.
Sen har vi prisnivån. OVPN kostar 100 kronor per månad om du betalar månadsvis, 49 kronor i månaden om du betalar för ett helt år. Mullvad kostar 50 kronor i månaden, oavsett om du betalar månadsvis, kvartalsvis eller årsvis. Enkelt och bra.
Okej, man får en fräsig t-shirt från OVPN om man betalar för ett helt år, det ska sägas.
OVPN är inte en dålig tjänst, men Mullvad är lite bättre. Åtminstone för mig.
Datormagazin Retro nummer 6 ⚓
Det är snart höst (även om man inte kan tro det här i Stockholmsområdet), det är skolstart för barn, ungdomar och vuxna, och det är snart val till kommunfullmäktige, landsting och riksdag
Inget av detta är givetvis viktigt jämfört med det faktum att vi för sjätte året i rad ger oss på att göra ett nummer av Datormagazin Retro – den enda svenska retrotidningen som faktiskt ges ut på papper (bortsett från att tidningen också kan läsas via Readly och de nummer som säljer slut kan man köpa i PDF-format när pappersupplagan är utsåld).
Någon sa vid ett tillfälle till mig att Datormagazin Retro är en av världens största tidningar om retrodatorer – huruvida det är sant eller inte låter jag vara osagt men vi har väldigt roligt när vi gör ett nytt nummer varje år och av läsarnas reaktion att döma har de väldigt roligt när de läser vad vi lyckats knåpa ihop.
I år är det alltså dags för ett sjätte nummer vars innehåll vi sitter och jobbar med nu. Vi har också designat lite nya snygga t-shirts och annat roligt som kan vara kul att klicka hem så bege dig omedelbums till Datormagazins hemsida och boka ditt exemplar. Som vanligt måste vi ha 1000 förbokade nummer för att kalkylen ska gå ihop och jag hoppas du är med på denna resa även i år!
Om du råkar befinna dig i Stockholmsområdet kan jag också rekommendera att du besöker Commodoreträffen 2022 den 26-28 augusti där jag kommer befinna mig i egenskap av redaktör för Datormagazin Retro. Jag kommer även passa på att sälja och/eller ge bort motsvarande fyra flyttkartonger med retrosaker så kom gärna och säg hej!
Saablar ⚓
Det är aldrig försent att erkänna att man har gjort fel. Det är åtminstone min syn på saken. Efter att ha blivit med BMW i maj förra året så tänkte jag att det ju var trevligt och flera vänner gav sitt bifall, vilket av någon anledning är viktigt när man köper bil. Även om jag trivts med min lilla BMW 320d så har det varit saker som skavt med den. För det första sitter jag inte särskilt bra i den – bilen har skålade sportstolar och jag borde ju fattat att dessa stolar i kombination med min lekamen inte skulle fungera så bra.
För det andra är det dyrt att äga en BMW. Min bil är inte på något sätt en lyxbil, långt därifrån, men det räcker med att det sitter en BMW-logga på motorhuven så kostar försäkringen… rejält. För det tredje är det närmast ohållbart att köra dieselbil nu för tiden, även om min lilla “beamer” sällan drog över 0,6 liter per mil.
Så jag bestämde mig för att kapa mina rejält bilkostnader och samtidigt köpa något som jag satt bra i, som jag gillar och trivs med. Nej, det blev ingen Volvo (även om det låg i farans riktning) – det blev en Saab 9-5 Vector 2,0t “BioPower” från 2007 med knappt 14000 mil på klockan.
I skrivande stund har jag inte fått bilen ännu då den är på omlackering (den skarpögde noterar den blå tejpbiten vid bakdörren) och byte av backsensorer (vilket bilfirman bekostar). Efter en rejäl provkörning kände jag mig nämligen… hemma. Plånboken klagade inte heller – skatten är hälften av vad min BMW ligger på, förbrukningen mätte jag upp till 0,8-0,9 vilket får anses vara acceptabelt för en bensinbil i den där storleken och försäkringskostnaden är mer än hälften av vad tysken kostade varje månad. Stolarna är stora, pösiga skinnfåtöljer, skuffen bak är rymlig nog och åtminstone ena sonen gav sitt omedelbara bifall.
Den andre sonen trodde först det var en Ford och blev väldigt upprörd på sin pappa men efter en stunds förklarande blev han lugn och gav sitt gillande. Ena dottern, som dessutom är bilmekaniker, trodde jag var helt från vettet men hennes kollegor tyckte jag gjort ett bra val och sen var den diskussionen klar. Christian gjorde tummen upp och Victor gladdes åt att jag sålt BMW:n så nu har jag väl allt bifall jag behöver ha. Min ömma moder och mormor har båda gett tummen upp då de hatar att åka BMW eftersom den är så svår att ta sig in i. Jag kan helt klart bekräfta att båda har en poäng där.
Det har också visat sig att Saab 9-5 i sedanmodell har börjat gå upp i värde igen efter några år på dekis. Sannolikt är det “BioPower”-modellerna (det vill säga, de som kan köras på både bensin och etanol, och en sådan som jag köpt) som är populärast då de ligger så lågt i skatt och ändå erbjuder riktigt bra komfort för den prislapp de betingar. Jag lär knappast kunna göra vinst på mitt bilköp, eller ens få pengarna tillbaka men det är kul att hitta en fin bil från ett märke som jag sedan tidigare haft två olika bilar (en 9-5 kombi från 2001 och senare en 9-3 Aero från 2002 om minnet inte sviker alldeles).
Jag har alltid gillat Saab och det känns lite som att komma hem igen efter att ha bott utomlands några år. Med lite massor med tur så är bilen hyfsat problemfri även i framtiden. Nu återstår bara att hitta en modernare bilstereo med Airplay som passar fint i min Saab men det är det ingen panik med.
© 2000 - 2025 Joakim Melin.
