Joacim Melin
Pappa, sysadmin, skribent, poddare, chipsentusiast.

🎧 BMÅ 289: En laptop för att jag vill ha en laptop

∞

NyÄrsavsnittet av vÄr lilla podd blev ett av de lÀngsta vi nÄgonsin spelat in. Vill du höra vÄra tankar om Äret som gÄtt med sÀrskilt fokus pÄ teknikprylar sÄ rekommenderas detta avsnitt.



Ett litet tangentbord

∞

Mitt liv med min lilla Macbook blev inte sÄ lÄngvarigt. Min Àldsta dotter börjar studera pÄ universitetet efter nyÄr sÄ datorn blev den perfekta julklappen för henne dÄ hennes gamla, men trevliga, Dell Latitude E-7440 sjöng pÄ sista versen. Givetvis ska ju pappas flicka ha en Mac, och sÄ vidare.

Hur som haver, detta lÀmnade mig med ett litet huvudbry. Behöver jag egentligen ha en laptop? Om sÄ Àr fallet, mÄste det vara en Mac? PÄ A svarar vi "ja, fast inte sÄ ofta" och pÄ B svarar vi "egentligen inte men det vore trevligt".

Försök att fÄ min mor att ta min 27-tums iMac i utbyte mot min gamla 2015-Ärs Macbook Pro föll platt som en pannkaka mot marken - hon gillar sin laptop alldeles för mycket. Att köpa en ny Macbook Air med M1-processorn Àr inte helt uteslutet men det vore trevligt att inte behöva spendera 10-12000 kronor pÄ en liten bÀrbar dator som jag inte anvÀnder sÄ ofta.

Efter lite mer funderande och diskussioner med mina vÀnner Christian och Fredrik dök tanken upp att jag skulle testa nÄgot helt annat. Jag har ju redan en iPad, den Ättonde generationen som lanserades i september Är 2020 med 32GB lagring och wi-fi. Varför inte ett tangentbord till den nu nÀr iPad Àven har stöd för touchpad?

NÀsta steg var att börja leta efter ett tangentbord. Apples egna "Smart Keyboard" kostar 1795 kronor och Àr inte direkt gjort för att ha iPad och tangentbord i knÀt. Ett annat alternativ som dök upp Àr ett tangentbord kallat Brydge 10.2 MAX+ frÄn företaget Brydge. Det kostade mig 1399 kronor att köpa i Sverige men det har ett antal skillnader frÄn Apples motsvarighet som gjorde att valet föll pÄ detta och inte Apples Smart Keyboard.

För det första sÄ var det billigare. 1400 kronor Àr inte lite pengar för en sÄn hÀr produkt, men det var ocksÄ min absoluta smÀrtgrÀns för detta inköp. För det andra Àr detta en stadig lösning i hÄrdplast som inte bara gör att jag kan ha iPad + tangentbord i knÀt utan som faktiskt skyddar bÄda-tvÄ. För det tredje förvandlar det min iPad till en Macbook (typ) och för det fjÀrde sÄ var det betydligt billigare Àn att köpa en Macbook Air.

Punkt tre kanske behöver utvecklas en aning, men först nÄgra ord om installationsprocessen. I förpackningen finns det exakt tre saker: skalet med det inbyggda tangentbordet, en laddkabel (USB-C till USB-A) och en liten handbok.

Batteriet kommer sannolikt vara dödare Àn disco nÀr du packar upp tangentbordet sÄ jag laddade det med den medföljande kabeln frÄn ett uttag i min skÀrm. Det tog en stund, och det hade sannolikt gÄtt betydligt snabbare om jag kopplat in kabeln till en ordentlig laddare istÀllet men kabelns lÀngd, drygt 10 centimeter, kÀndes lite för kort för det.

Hur som haver, nÀr tangentbordet vÀl startar sÄ Àr det bara att para ihop det med din iPad och vips sÄ börjar det fungera. Det första man uppmanas göra i handboken Àr att ladda ner en programvara kallad Brydge Connect vars enda uppgift tycks vara att uppgradera firmware i tangentbordet. Denna process Àr ganska enkel förutom ett par punkter dÀr den första Àr att uppgraderingen vÀgrade starta förrÀn batteriet var laddat ordentligt, Àven om tangentbordet var anslutet till en strömkÀlla via laddkabeln. Batteritiden för tangentbordet uppges till "upp till sex mÄnader". Hur det blir med den saken fÄr jag vÀl Äterkomma till men om det rÀcker en mÄnad pÄ en laddning sÄ Àr jag nöjd.

NÀr uppgraderingen Àr slutförd mÄste man först gÄ in i bluetooth-instÀllningarna och radera kopplingen till tangentbordet, sedan slÄ av adaptiv navigering (vilket ger "muspekaren" i iPadOS), sedan starta om iPad:en och sedan para ihop den med tangentbordet igen. En aning meckigt om jag fÄr sÀga det sjÀlv men nÀr det vÀl Àr gjort och man sitter dÀr i fotöljen och börjar bekanta sig med sin nya "iPadBook" sÄ tar det inte mÄnga minuter förrÀn man glömmer bort att man sitter med en iPad och ett tangentbord. Visst, det Àr en liten transparent cirkel och inte en muspekare, och alla appar startas i fullskÀrmslÀge men en knapp uppe i vÀnstra hörnet pÄ tangentbordet tar mig snabbt tillbaka till huvudskÀrmen. CMD-TAB visar öppna applikationer precis som i macOS och fan ta mig om det inte bara fungerar. AlltsÄ, verkligen fungerar riktigt, riktigt bra. Tangentbordet Àr riktigt skönt att skriva pÄ, touchpaden klarar multitouch och ska man ha ett enda klagomÄl pÄ tangentbordet sÄ Àr det att entertangenten Àr i amerikansk storlek och inte vad vi Àr van vid i Sverige dÀr den Àr betydligt högre och större. Detta gÄr dock att vÀnja sig vid förvÄnansvÀrt snabbt.

Hur Àr den dÄ att arbeta med? Jag behöver egentligen en bÀrbar dator för ett fÄtal saker. Det första Àr att kunna ansluta till mina servrar om jag Àr ute och reser och nÄgot gÄr sönder. För detta anvÀnder jag OpenVPN och det fungerar bra i iPadOS. Det andra jag behöver Àr att kunna anvÀnda en terminal via SSH för att kunna arbeta med de servrar jag nu kommer Ät via OpenVPN och dÀr har jag sedan mÄnga Är anvÀnt Prompt.

Det tredje Ă€r att skriva saker till denna blogg. Även om jag har alla filer som rör denna blogg och andra sajter jag publicerar i min iCloud Drive sĂ„ krĂ€ver Jekyll att jag bygger sajten med ett antal kommandon som körs i Shell pĂ„ min Mac, och det gĂ„r ju givetvis inte pĂ„ en iPad. DĂ€r gĂ„r jag sĂ„ledes bet men jag tittar pĂ„ att sĂ€tta upp ett automatiserat byggsystem med Git eller liknande dĂ€r jag kan synka upp filerna frĂ„n vilken enhet som helst och finns det en ny bloggpost eller nĂ„gon annan förĂ€ndring sĂ„ byggs sajten om automatiskt pĂ„ servern istĂ€llet för att göra det lokalt.

Men det Àr en annan historia som fÄr hanteras nÀsta Är.

KÀnner jag ett behov av att köpa en Macbook Air? Nej, det gör jag verkligen inte. Brydge 10.2 MAX+ Àr en kanonprodukt som jag rekommenderar varmt. Det Àr inte bara ett tangentbord med en trackpad, det förvandlar din iPad till nÄgot riktigt, riktigt anvÀndbart.



SĂ€rskild postadress

∞

Under hösten har det i min brevlÄda landat brev frÄn TingsrÀtten,
Kronofogden, diverse andra inkassobolag och FörsÀkringskassan. Inte den typ av brev man vill ha i brevlÄdan.

Alla dessa brev och dess avsÀndare tvÄ gemensamt: De hÀmtar mottagaradressen frÄn folkbokföringen och de Àr inte adresserade till mig utan till en person som bott som inneboende pÄ min adress nÀr lÀgenheten Àgdes av de tidigare Àgarna.

Jag kontaktade de tidigare Àgarna och wtf:ade pÄ ett trevligt sÀtt och de
tyckte att jag sjÀlv kunde kontakta TingsrÀtten, Skatteverket, och sÄ vidare och se till att adressen Àndrades. Jag svarade att det knappast var mitt jobb och att de
borde kontakta personen de haft som inneboende.

Det har de uppenbarligen inte gjort för idag kom ett brev till frÄn TingsrÀtten. NÀr breven började ramla in i höstas kontrollerade jag att personen som breven Àr adresserade inte Àr folkbokförd pÄ min adress, vilket han inte Àr utan han Àr istÀllet skriven pÄ en adress i SödertÀlje. Jag tÀnkte dÀrför i min enfald att myndighetssverige borde förstÄ att ett brev som kommer i retur med texten "FEL ADRESS" skriven med stora bokstÀver pÄ kuvertet borde resultera i att nÄgon kontrollerade var mottagaren egentligen bor. SÄ tycks det inte gÄ till, vilket jag idag fick reda pÄ varför.

Allt utgÄr nÀmligen frÄn Skatteverket. Det fick jag reda pÄ nÀr jag ringde Kronofogden för att uppmÀrksamma dem pÄ att de skickade sina brev till fel adress.

Jag kröp sÄledes till korset (lÀmpligt sÄ hÀr i juletid kanske) och ringde just Skatteverket. Efter en förvÄnansvÀrt kort vÀntetid pÄ 14 minuter fick jag prata med en trevlig person som efter att han tog mitt personnummer och hört vad jag undrade över frÄgade om det gÀllde mottagaren av breven som landat i min brevlÄda. Jag bekrÀftade att sÄ var fallet och mannen pÄ Skatteverket förklarade att Àven om mottagaren av breven inte Àr folkbokförd pÄ min adress sÄ Àr samma adress inlagd som en sÀrskild postadress vilket Àr "en sÀrskild postadress som Àr ett komplement till en folkbokföringsadress" om man ska bo pÄ en annan adress i minst sex mÄnader.

Han lÀr inte ha bott hÀr pÄ ett Är, minst, och har sÄledes inte brytt sig om att Àndra detta. Men nu har Skatteverket registrerat det som ett Àrende och snart kommer han alltsÄ fÄ alla dessa trevliga kuvert skickade till sig istÀllet för att de landar hÀr.

Jag hoppas han uppskattar gesten.



Friteringsrobot

∞

Det finns givetvis grÀnser för hur lat man kan bli. Jag Àr visserligen ganska road av att laga mat, men det finns grÀnser för vad jag kan prestera med en stekpanna, gryta eller ugn. Riktigt goda kycklinglÄr, krispig pommes frites, krispiga grönsaker... eller varför inte fritera en banan och Àta med vaniljglass? Vitlöksbröd?

Möjligheterna Àro mÄnga. Och jag Àr inte pÄ nÄgot sÀtt en sÀrskilt bra kock ens i mitt eget kök sÄ nÀr den svarta fredagen dök upp slog jag till - likt en polis fÄr man aldrig tveka att slÄ till, som bekant.

Men vad Àr dÄ en "airfryer" egentligen? Det Àr i grund och botten en liten varmluftsugn. Det Àr inte svÄrare Àn sÄ. Vissa modeller hÀller man i en deciliter matolja i och sen det man vill fritera, andra kör man det hela "torrt". Denna modell, en Xiaomi Mi Smart Air Fryer, anvÀnder varmluftscirkulation för att fritera maten.

Hur som helst, eftersom detta Àr en produkt frÄn Xiaomi sÄ Àr det en produkt frÄn Kina varför man kan rÀkna med att den dammsuger hela ditt nÀtverk efter all information den kan hitta och skickar hem det till sin favoritdiktatur varför de vanliga förbehÄllen gÀller: placera enheten i ett wifi-nÀt i ett eget VLAN som inte har Ätkomst till ditt lokala, vanliga, nÀtverk dÀr sÀkra enheter som exempelvis pratar Homekit körs.

'Wifi?', sÀger du? 'I en ugn?'

En normal stor burk Kanel för storleksjÀmförelse i trÄget

JodÄ. Den pratar wifi. Detta Àr ju en "smart" friteringsrobot, och efter att den anslutits till Internet sÄ meddelar den glatt att den vill ladda hem ny firmware. Allt detta sker, givetvis, via Xiaomi-applikationen som jag redan tvingas köra för att min luftrenare, ocksÄ frÄn Xiaomi, ska fungera (jag kommer blogga om den senare, liksom om Xiaomi Mi Box S 4K som jag köpte till min ömma moder[^3] i julklapp. Det finns mycket att sÀga om bÄda, i synnerhet den senare...). Hur som helst, en firmware senare Àr jag redo att börja utforska denna hushÄllsapparat.

Man kan givetvis stÀlla sig frÄgan varför jag inte köpte en modell frÄn exempelvis Philips? Jag har tittat pÄ deras Airfryers och har tillsammans med min gode vÀn Christian funderat lÀnge pÄ att köpa en, men den modell jag ville ha dÀr kostade mer Àn det dubbla mot vad denna kostade under svarta fredagen: Visst, en Philips HD9270 Essential Airfryer XL kostar det dubbla men rymmer ocksÄ 6,2 liter, vilket kan jÀmföras med Xiaomi Mi Smart Air Fryer som rymmer 3,5 liter, vilket enligt Xiaomi ska rÀcka till mat för fem personer.

Oklart hur man ska fÄ in rejÀlt med ribs i denna Airfryer

Åter till min nya kinesiska bekantskap. En sak jag irriterade mig pĂ„ nĂ€r jag packade upp denna friteringsrobot Ă€r att det inte medföljde en kokbok. Det visar sig snart att recepten finns i applikationen och enheter, mĂ„tt och annat Ă€r anpassat för svenska/europeiska med gram, deciliter och sĂ„ vidare. Det Ă€r dĂ€rför ganska smart och enkelt att gĂ„ in i appen och vĂ€lja vad man ska laga, se till att rĂ„varorna finns i Airfryern och sen bara klicka pĂ„ start. MĂ„ste man exempelvis vĂ€nda pĂ„ vad man tillagar efter halva tiden kommer applikationen sĂ€ga till dig om det. Riktigt smidigt faktiskt.

Philips till vÀnster, Xiaomi till höger

Att sköta allt genom appen Àr tillfredsstÀllande pÄ fler sÀtt. JÀmför Xiaomis modell (till höger, ovan) med Philips. Xiaomi Àr stilren (den kommer sÀkert inte vara vit i all framtid...) och snygg medan Philips grÀnssnitt Àr en mindre ocean av knappar. Det Àr sÀkert inte överdrivet komplicerat att anvÀnda Philips airfryers men det ser lite gammalmodigt ut. Philips modeller har dock andra fördelar: man kan anvÀnda olja i den om man sÄ vill, och man kan stÀlla in trÄget man tillagat maten med i diskmaskinen. Xiaomis trÄg klarar Àven det diskmaskin Àven om jag inte pÄ nÄgot sÀtt Àr lat.[^4] Olja verkar man dÀremot fÄ klara sig utan, men jag tÀnker experimentera med att pensla exempelvis kycklinglÄr med matolja innan de tillagas.

Jag har endast börjat leka med denna maskin, min "friteringsrobot", och Àn sÄ lÀnge fÄr jag sÀga att den faktiskt fungerar bra nÀr jag testar att köra lite pommes frites i den. Under vintern ska den givetvis sÀttas pÄ hÄrdare prov sÄ en andra rapport följer dÄ. Det enda jag irriterar mig pÄ Àn sÄ lÀnge Àr att den inte visar en klocka i displayen...



Datortidningarna som försvann

∞

VIC-rapport, Hemdatornytt, Datorhobby, Atarimagazin, PET-Nyheterna, Åtta bitar, Soft, Joystick... listan kan göras vĂ€ldigt lĂ„ng, och dĂ„ har vi endast inkluderat nĂ„gra av de tidningar som vĂ€nde sig till hemdatoranvĂ€ndarna.

80-och 90-talets datorpress var minst sagt diversifierad. Stora förlag som exempelvis Bonnier höll sig borta frĂ„n denna marknad – skulle det investeras pengar i en datortidning var det istĂ€llet mot företagen man ville rikta sig och dĂ€r platsade varken Commodore 64 eller Atari ST. NĂ€r startades dĂ„ den första svenska datortidningen? Intressant nog var det ett förlag Ă€gt av Bonnier, Fackpressförlaget AB, som 1965 startade tidningen Modern datateknik under ledning av Carl-Adam Nycop. Om namnet lĂ„ter bekant var han en tidningsman av klassiska mĂ„tt som bland annat grundade kvĂ€llstidningen Expressen Ă„r 1944. Modern datateknik fĂ„r anses vara den första svenska datortidningen och gavs ut i tio Ă„r fram till 1975. TvĂ„a pĂ„ marknaden var tidningen Datornytt som gavs ut mellan 1977 och 1991, och i övrigt fanns det inte mycket till datorpress att tala om i Sverige pĂ„ 70-talet. Kommande Ă„rtionde tog det fart pĂ„ allvar med en rad tidningar. under senare delen av 80-talet och i princip hela 90-talet var International Data Group, IDG, den dominerande utgivaren av IT-relaterad press i Sverige och det förlaget tog inte i hemdatorer med tĂ„ng varför det fanns gott om utrymme för andra spelare att ta för sig av marknaden.

FrÄn VIC-News till VIC-Rapport

Utgivningen av hemdatorrelaterade tidningar började sĂ„ smĂ„tt ta fart 1983. Först ut var VIC-news som gavs ut av ett förlag vid namn VIC-klubben, som hĂ€ndelsevis satt i Askim, precis som Handic som dĂ„ satt pĂ„ argenturen för Commodores VIC-20 och Commodore 64-datorer. VIC-News, som hade en upplaga pĂ„ 20000 exemplar per utgĂ„va, hade stora planer för att engagera lĂ€sekretsen –lĂ€sarna uppmanades att starta lokalföreningar runt om i landet som skulle anslutas till moderklubben för Sverige. Hur det gick med den saken lĂ„ter vi vara osagt. Utgivningen av VIC-News pĂ„gick fram till början av 1983 dĂ„ tidningen bytte namn till VIC-nytt, men det namnet behölls endast ett nummer dĂ„ den till nummer tvĂ„ frĂ„n 1983 hade bytt namn till VIC-Rapport och bytt Ă€gare.

Ett dotterbolag till Handic, Handic press, hade övertagit utgivningen. De stod för utgivningen av VIC-rapport tidningen frĂ„n 1983 till 1985, ungefĂ€r samtidigt som att Handic förlorade argenturen för Commodores produkter till Commodores egna svenska bolag. Nummer tvĂ„ frĂ„n 1985 var det sista som gavs ut av VIC-rapport – tidningen gick i graven för att snart Ă„teruppstĂ„ fast under namnet Commodore rapport och gavs under 1986 ut av förlaget Datorpress AB, ett bolag i VĂ€xjö. Tre nummer blev det, och dĂ€refter var dess saga all. VĂ€rt att notera Ă€r att tidningen bytte logotype efter det första numret och de tvĂ„ sista numren hade bland annat med Commodores logotype pĂ„ omslaget.

Allt om hemdatorer lanserades Àven den 1983, och som tidning betraktat mÄste man verkligen tillstÄ att den hade ett ambitiöst namn, men mycket av ambitionen fungerade faktiskt. Precis som med en senare titel, Hemdatornytt, skrev Allt om hemdatorer om en stor mÀngd hemdatorer dÀr en del mÀrken och modell knappt sÄldes i Sverige. Bland annonserna fanns ocksÄ en bunt modeller som kanske sÄlde bra i utlandet men i Sverige fick de aldrig nÄgot fotfÀste. Vem minns exempelvis M5 Creative Computer (Àven kallad Sord), Oric, Microbee 32, Dragon 32, Micro Professor II, Color Genie, med flera. Intressant nog fanns det dÄ och dÄ annonser för datorer som tidningen samtidigt skrev artiklar om... man kan tÀnka, tycka och tro precis vad man vill om det. I nummer 2-3 frÄn 1985 lanserades det en Basickurs och tidningen var ocksÄ till stora delar fylld med allehanda programlistningar. Det blev ocksÄ det sista numret av tidningen som dÀrefter försvann spÄrlöst. Under delar av 1984 medföljde ocksÄ en specialtidning kallad Commodore Computing International, CCI, med som en inhÀftad bilaga till Allt om hemdatorer. Inget annat datormÀrke fick denna specialbehandling.

Med Allt om hemdatorer och Commodore rapport i graven sĂ„ var det ganska dĂ„ligt med hemdatortidningar i Sverige under 1985. Året efterĂ„t hĂ€nde det dĂ€remot saker och ting.

Ulf Selstam och Christer Rindeblad

Under vintern 1986 kom det första numret av tidningen Svenska Hemdator Hacking. TvĂ„ Ă„r tidigare hade Ulf Selstam, som dĂ„ jobbade natt inom vĂ„rden, skaffat sig en ZX Spectrum 48K för att ha nĂ„got att syssla med pĂ„ nĂ€tterna. Selstam kĂ€nde att de datortidningar som fanns dĂ„ var alldeles för avancerade för den kunskapsnivĂ„ han befann sig pĂ„. SĂ„ han kavlade upp Ă€rmarna och satte igĂ„ng att skapa den tidning han ville ha. Precis som Datormagazin i sina tidiga dagar skapades Svenska Hemdatorhacking med ytterst begrĂ€nsade resurser – Selstam skrev de första numren pĂ„ sin ZX Spectrum 48K och printade sedan ut dem pĂ„ en termoskrivare pĂ„ textremsor. Dessa remsor skickades i sin tur vidare till ett sĂ€tteri som monterades pĂ„ montageark, fotograferades och förvandlades till tryckplĂ„tar som skickades till tryckeriet. Tidningen kostade 16:90 kronor om man köpte den i butik.

Vill du lÀsa resten av artikeln? Den finns i Datormagazin Retro #4 som kan bestÀllas hÀr!




© 2009 - 2022 Joacim Melin