Joakim Melin
iPhone 14: året då gubben i mig kom ikapp ⚓
Förra året började jag klaga på att jag hade svårt att läsa texten på min iPhone 12 mini. Christian föreslog i sin sedvanliga visdom att jag kanske behövde nya glasögon. Det hade han rätt i. Progressiva glasögon till och med. Läget med mina ögon och telefonen blev bättre i 7-8 månader men på senare tid har jag märkt att ögonen har börjat kännas ansträngda igen när jag använt min telefon. Jag har inte haft problem med att läsa texten som sådan, men det är som att skärmen varit lite för liten. Att öka storleken på typsnitten hade säkert hjälpt men då hade jag fått sitta och scrolla i all evighet och lite till så jag bestämde mig, efter en hel del research, att det var dags att slå till på en iPhone 14.
I princip samtliga mobiloperatörer i landet erbjuder iPhone 14 med någon form av abonnemang och i mitt undersökande fann jag dessutom att prisnivån mellan en iPhone 13 och en iPhone 14 inte var överdrivet stor per månad. Intressant nog var det däremot en enorm skillnad på datamängden per månad i abonnemangen som erbjöds beroende på vilken operatör man valde. Jag har klarat mig i åratal på fyra gigabyte per månad och det var det jag tittade efter men när jag noterade att Comviq erbjöd tio gigabyte per månad, vilket tillsammans med telefonen kostade mindre totalt per månad jämfört med Tre som erbjöd knappt hälften per månad för mer pengar än Comviq, så var det uppenbarligen köpläge.
Det tog några dagar men telefonen är äntligen här. Jag valde att köra med ett eSim denna gång och i skrivande stund har nummerporteringen från min gamla operatör ännu inte gått igenom. Jag hade förberett mig på att Comviq hade operatörslåst telefonen men det visade sig att så inte var fallet. Jag kunde helt sonika pluppa in sim-kortet från min snart före-detta operatör i min iPhone 14 och det fungerar utmärkt. Varför porteringen ska upp till en vecka att genomföras är för mig ett mysterium men det är åtminstone helt automatiserat vilket är välkommet jämfört med hur det var förr i tiden.
Som synes är storleksskillnaden mellan min iPhone 12 mini och min iPhone 14 rätt rejäl. Inte helt överraskande, givetvis, men för mig som vant mig vid iPhone 12 mini, och det ska sägas här och nu att det har varit min favorittelefon från Apple genom tiderna. Utan någon som helst konkurrens. Formatet på denna telefon och dess efterföljare, iPhone 13 mini, är fenomenalt och prestandan lika så.
Prestandamässigt känns inte iPhone 14 så vansinnigt mycket snabbare än min gamla iPhone 12 mini. Givetvis erbjuds den sedvanliga känslan av att allt känns lite rappare men ändå – det är inte som dag och natt som jag kanske hade förväntat mig. Storleksmässigt känns iPhone 14 som ett litet campingbord som man stoppar i fickan. Jag kommer nog vänja mig men hade Apple erbjudit en telefon med samma funktioner och prestanda som en iPhone 14 fast i samma storlek som iPhone X så hade det varit ett givet köp för mig.
Skärmen då? Tittar man på specifikationerna mellan de två telefonerna så ser man tydligt att det är två saker som skiljer: den maximala ljusstyrkan och upplösningen. I övrigt är det, åtminstone på pappret, exakt samma skärmpanel i de två telefonerna (bortsett från att iPhone 12 mini har en mindre dito, givetvis). Det är sannolikt den lilla skillnaden i upplösning kombinerat med den större skärmen som gör att jag har lättare att läsa på iPhone 14. Texten känns lite tydligare och den är också lite större på skärmen. Tangentbordet är också större och så också texten i menyraden som jag jämförde sida vid sida de två telefonerna emellan.
Den större skärmen och den närmast minimala känslan av att telefonen är lite snabbare är nog egentligen de två skillnader jag kan komma på så här några timmar efter uppackning. Kameran är säkert bättre jämfört med iPhone 12 mini så det får jag återkomma till men eftersom kameran i den telefonen inte var något jag störde mig på så kan jag inte påstå att det känns superprioriterat för mig i denna nya iPhone 14.
Nöjd? Ja. iPhone 14 känns lagom, varken mer eller mindre. En liten gnagande tanke i mig undrar om Apple inte peakat ut när det gäller prestandalyften i iPhone-modellerna, men skulle jag påstå det rakt ut så lär de väl lansera iPhone 15 till hösten som garanterat kommer blåsa strumporna av alla som funderar på samma sak. Vi lämnar den tanken så länge.
Samtidigt hos Twitter: allt är som vanligt ⚓
For weeks now, Elon Musk has been preoccupied with worries about how many people are seeing his tweets. Last week, the Twitter CEO took his Twitter account private for a day to test whether that might boost the size of his audience. The move came after several prominent right-wing accounts that Musk interacts with complained that recent changes to Twitter had reduced their reach.
On Tuesday, Musk gathered a group of engineers and advisors into a room at Twitter’s headquarters looking for answers. Why are his engagement numbers tanking?
“This is ridiculous,” he said, according to multiple sources with direct knowledge of the meeting. “I have more than 100 million followers, and I’m only getting tens of thousands of impressions.”
One of the company’s two remaining principal engineers offered a possible explanation for Musk’s declining reach: just under a year after the Tesla CEO made his surprise offer to buy Twitter for $44 billion, public interest in his antics is waning.
Employees showed Musk internal data regarding engagement with his account, along with a Google Trends chart. Last April, they told him, Musk was at “peak” popularity in search rankings, indicated by a score of “100.” Today, he’s at a score of nine. Engineers had previously investigated whether Musk’s reach had somehow been artificially restricted, but found no evidence that the algorithm was biased against him.
Musk did not take the news well.
“You’re fired, you’re fired,” Musk told the engineer.
Twitter är trasigt, och Space Karen har sett till att det blev så.
My Twitter “Mentions” shows a post from Feb. 9 and one from January 6th. Twitter is practically unusable for me now. There is a lot more activity in my account on Mastodon.
Jag vet inte hur många av mina vänner och bekanta som fortfarande använder Twitter, men jag gissar att de blir allt färre varje dag. Det verkar inte finnas så mycket att läsa ändå, annat än propaganda från extremhögern som växer i takt med att mer moderata personer lämnar plattformen.
Advanced data protection: några intryck ⚓
Jag gillar säkerhet och jag gillar kontroll över var och hur min privata, personliga information lagras. Som Apple-användare kan man klara sig utan iCloud men det blir allt svårare (tro mig, jag har försökt mer än en gång…) så när Apple i slutet på 2022 meddelade att de under början på detta år skulle presentera ett utökat dataskydd för den information du lagrar i iCloud så blev åtminstone jag väldigt glad. Med Advanced data protection, som Apple döpt denna funktion till, i aktiverat läge så krypteras i princip allt du lagrar i iCloud, men det finns också ett och annat aber med detta som jag ska komma till strax.
Det första man måste göra är att skapa en återställningskod. Den är 28 tecken lång och försök inte att komma undan med att ta en skärmdump när den visas för dig på skärmen (du får inte välja den själv utan Apple genererar den åt dig) för i nästa steg måste du mata in den igen. Skriv istället ned den på ett papper och se till att du vet var det pappret är för du kommer behöva koden igen några dagar senare när Apple ber dig verifiera koden.
Därefter kan du påbörja aktiveringen av Advanced data protection. OM alla dina enheter kör den senaste versionen av sina respektive operativsystem. Med andra ord: det är din Mac med macOS 13.1, din iPhone med iOS 16.2, din iPad med iPadOS 16.2, en Apple watch med watchOS 9.2, en Apple tv med tvOS 16.2, eller en Homepod med version 16.0 eller senare av respektive programvara som gäller. Allt måste vara uppdaterat till den senaste versionen, annars får du inte aktivera Advanced data protection. Det blev en del uppdaterande här hemma, kan man ju lugnt säga. Ett antal äldre enheter fick också stryka på foten och fick sparkas ut från mitt iCloud-konto då de inte kan köra de versioner av Apples operativsystem som krävs. Ja, innan du frågar: det innebär att du i framtiden inte kan köpa en äldre Mac, iPad eller iPhone (för att ta tre exempel) och ansluta dem till ditt iCloud-konto om du har Advanced data protection aktiverat. Hårda papper.
När alla krav uppfylls så kan du till slut aktivera Advanced data protection. Det tar en stund och det är lite pirrigt men i mitt fall så fungerade det bra.
Det finns dock vissa aber med att köra detta. All åtkomst till din information i iCloud via en webbläsare spärras. Har du applikationer som använder iCloud för att synkronisera data (exempelvis Enpass) så kommer den synkroniseringen att spärras och du måste aktivera den igen. Om det fungerar, det vill säga. Bilden ovan visar när jag försökte aktivera detta för att synkroniseringen av Enpass skulle fungera igen. Den där dialogrutan visades i en halvtimme på min Mac innan jag tvingades gå in i aktivitetshanteraren och döda hela Settings-applikationen.
Ett annat aber är om du köper en Apple-hårdvara som inte har den senaste versionen av sin programvara eller operativsystem installerat, en Apple tv till exempel. När man installerar en Apple tv så kan man ju hålla upp sin telefon nära Apple tv:n och vips så får man wifi och allt annat trevligt inställt helt automagiskt. Om Apple tv:n inte levereras med tvOS 16.2 eller senare så kommer detta misslyckas med ett felmeddelande efter 30-45 sekunder utan någon som helst förklaring. Varför, kan man undra? Svaret är, givetvis, att Apple tv:n inte är “betrodd” av Apple och därför kommer den inte kunna anslutas till iCloud.
Man får helt sonika hoppa över den delen av installationen, göra alla inställningar manuellt och sedan radera Apple tv:n och göra om installationsprocessen igen (om man inte vill sitta och fylla i alla inställningar manuellt, det vill säga…). Vad man gör om man har köpt en Homepod eller Homepod mini med en för gammal version av programvaran? Stäng av Advanced data protection och aktivera det igen. Vad gör man om man köpt eller redan äger en äldre Mac, iPhone, iPod, Apple TV eller annan produkt som ansluter till ditt Apple ID? Lev med lägre säkerhet för ditt Apple-konto eller säg tack och hej till dina gamla grejer.
Min MacBook Air ⚓
När jag häromåret köpte mig en Macbook av en god vän så tänkte jag att den skulle bli ett bra komplement till min Mac mini, men den blev inte det. Den låg mest och samlade damm och även om den var trevlig att använda så var den ännu trevligare att titta på. Tangentbordet var som bekant ingen hit och även om skärmen var en njutning att titta på så var den lite för liten hade för få portar och var överlag alldeles för begränsad för mig. Sen var det också ett annat problem: vad skulle jag ha den till egentligen?
Så den låg där och samlade damm. Tills min dotter skulle börja studera till lärare på universitet och behövde en lätt och smidig laptop med hyfsad batteritid. Hon erbjöd sig att köpa min Macbook men eftersom jag är en sån där pappa som ungarna lindar runt fingret så fick hon den i julklapp istället. Hon är fortfarande nöjd med den så här ett år senare, vilket innebär att jag är nöjd.
Jag levde utan en Mac-baserad laptop ett tag. Rätt länge faktiskt. Sen fick jag en 11-tums Macbook Air som var trevlig och i vansinnigt bra skick men också tio år gammal vilket märktes ganska snabbt så den såldes.
Jag försökte sedan använda min iPad med ett tangentbord vilket fungerade hyfsat men det var ändå inte helt perfekt. Kort sagt: jag behövde en laptop. En riktig laptop. En bärbar Mac som fungerade med moderna versioner av macOS och som bara fungerade när jag behövde den.
Jag behövde inte en Mac-baserad laptop när jag väl hade en, och när jag ingen hade så behövde jag en. Således dags att skaffa en, men vilken modell skulle det bli?
Valet var ganska enkelt: en Macbook Air. Prislappen på den här modellen har rasat ganska bra, i synnerhet om man inte köper den direkt från Apple.
Vad skulle jag då välja? Jag har en fullsmetad Mac mini hemma på skrivbordet, så jag behöver inte lika mycket kraft i en bärbar dator som i den stationära. Så det blev “snikvarianten” i rymdgrått med åtta gigabyte interminne och 256 gigabyte lagring. Att min pappa köpte en likadan bara några veckor innan gjorde inte valet svårare.
Nu har jag haft datorn en månad eller så och det är läge att summera den.
Det är en fantastiskt dator. Den är lätt och tyst. Den har en vansinnigt bra batteritid, den håller laddning i vad som känns som en mindre evighet, Skärmen är bortom fantastisk, den är perfektion (åtminstone för mina snart 49-åriga ögon). Touchpad:en är grym och tangentbordet är faktiskt också riktigt, riktigt trevligt med TouchID som är minst sagt beroendeframkallande.
Finns det något att klaga på? Antalet portar kunde givetvis varit fler och en USB-A-port hade verkligen inte suttit fel. Givetvis kan man lösa det med en USB-C till USB-A-hubb men det förtar ju onekligen en hel del av elegansen i produktens design.
Ska man summera denna maskin så är det en laptop jag kan och kommer kunna leva länge med. Kanske ersätter den min Mac mini M1 på sikt – det får framtiden utvisa.
Äntligen har Zabbix släppts för ARM64 ⚓
En av de programvaror jag gärna ville installera i mitt Pimox-kluster var Zabbix, en programvara för övervakning av servrar, switchar och andra former av nätverksanslutna enheter via antingen SNMP eller Zabbix agentprogramvara.
Agentprogramvaran för Zabbix fanns då för ARM64-arkitekturen, som är CPU-arkitekturen som mitt Pimox-kluster, hade då släppts men serverprogrammet existerade endast för x86-arkitekturen. Med version 6.2, som precis släppts, har även serverprogrammet nu släppts för ARM64-arkitekturen och har (tyvärr) endast paketerats för Ubuntu 22.04. Jag hade givetvis föredragit att de släppt serverprogramvaran (och agenten) för Rocky Linux men det får vi vänta på ett tag till.
Installationen är precis lika smidig som på x86-arkitekturen och efter ~10 minuter så har man en Zabbix-server igång. Som grädde på moset installerade jag även Grafana som sedan via en plugin kopplar sig till Zabbix och efter det kan man använda Zabbix som datakälla för att skapa grafer.
Man kan ju då undra hur mycket detta drar i form av resurser i mitt Pimox-kluster?
Fyra gigabyte internminne för att köra Zabbix-servern, Grafana-servern och MariaDB för databasen får man väl ändå säga är helt okej. Nej, min Zabbix-installation är ju inte superstor direkt, men ändå – för ett hemmalabb är detta helt klart görbart.
Om nu det inte var så vansinnigt dyrt att köpa Raspberry Pi numera så hade jag köpt fler och testat att köra Plexservern… eller Emby… rapport följer.
© 2000 - 2025 Joakim Melin.
